Skall vi skilja mellan fotbollens och samhällets normer? – Taylors överfall ur ett rättsfilosofiskt perspektiv
VillaRed. reder ut begreppen!
Det har sedan det tragiska överfallet av Arsenals Eduardo framkommit en uppsjö av texter och forumen är översvämmade med kommentarer kring denna händelse. Inte sällan efterfrågas längre avstängningar från FA:s sida, dock glömmer många den komplexitet det innebär att bedöma en händelse som denna. Fotbollens regelverk skiljer sig förvisso i flera delar från samhällets, men likväl måste FA: s rättsliga instans ställa sig frågor som vi känner igen från exempelvis en svensk domstol.
Samhället skiljer alltid rättsligt mellan gärningsmän som agerar med eller utan uppsåt. Uppsåtsbegreppet är komplicerat men förenklat kan sägas att en gärningsman måste förstå att en viss effekt kommer att inträffa eller att man är ”likgiltig inför konsekvenserna av handlandet” för att uppsåt skall anses vara styrkt. Om uppsåt inte föreligger så kan gärningsmannen frias helt eller istället dömas för dennes oaktsamhet, då till betydligt lägre påföljd. Samhället gör vidare i princip inte heller någon skillnad i påföljdsdelen beroende av den verkliga effekten av handlandet. Således är påföljden för försök till mord i princip densamma som vid ett fullbordat brott.
Skall vi applicera samhällets normer till fotbollsplanen så innebär det för det första att man måste bedöma en spelares avsikt vid varje enskild händelse. Huruvida Taylors överfall var avsiktigt bedöms mot bakgrund av flera omständigheter, jag anser själv att mycket talar för att det inte fanns en avsikt att skada men att agerandet var oaktsamt. Situationen spelarna befann sig i tyder på detta, men precis som i ett brottmål är det svårt att veta vad Taylors verkliga avsikt var; det blir yttre omständigheter som avgör (såtillvida det inte finns ett erkännande). Betydligt enklare var istället bedömningen av Christian Poulsens knytnävsslag i Parken, bland annat var bollen långt ifrån danskt straffområde den gången, vilket torde ha varit en avgörande faktor. Det är inte spelaren som skall styrka sin utsaga utan FA (Som ju både indirekt är åklagare och dömande instans på samma gång). Om det finns minsta tvivel skall man precis som i allmän domstol inte heller inom fotbollen döma en spelare för att avsiktligt skadat någon. Innebär detta som i enlighet med samhällets normer att en spelare med avsikt bestraffas hårdare inom fotbollen? Christian Poulsen fick 3 matchers avstängning trots avsikten att sänka Marcus Rosenberg…Kanske hade FA bestraffat honom hårdare än vad UEFA gjorde.
I Taylors fall måste han istället anses vara oaktsam och skall dömas efter det. Vid påföljdsfrågan fäster man i samhället ingen betydelsefull vikt vid effekten av handlandet. Han skall således inte bedömas hårdare för att Eduardo skadades allvarligt. Detta innebär också att alla missade tacklingar eller påhopp som inte leder till benbrott eller annan skada skall bedömas likadant avseende påföljd. Finns det en sådan bedömning idag? Knappast.
Ur ett rent rättviseperspektiv så har fotbollen sammanfattningsvis mycket att lära från samhällets normer. För det första anser jag att det skall vara en betydande skillnad mellan de som agerar med aviskt och de som inte gör det. Idag är straffet mer eller mindre detsamma, vilket inte överensstämmer med samhälliga normer. Vidare så är det av stor vikt att FA inte gör någon skillnad på påföljd oavsett effekten av överfallet, något som görs idag. Oaktsamhet måste bedömas lika oavsett effekten av handlingen, på så sätt kan idiotiska försök till tacklingar beivras med längre avstängningar. Detta trots att ett sådant förhållningssätt, i vårt fall, kan innebär kort straff för Taylor men lång vila för Eduardo.
Slutligen skall man ha i åtanke att en anklagelse för att avsiktligt företagit något trots att så ej är fallet är ett betydande ingrepp mot den enskilda personen, det vet inte minst alla som någon gång varit beskyllda för något de ej haft avsikt att företa. Här skiljer sig fotbollen emellertid inte från samhällets normer. Precis som åtalade döms på förhand eller beskylls i efterhand av media och av allmänheten, så görs även fotbollsspelare det. Wengers uttalande om livstidavstängning för Taylor var ett sådant olyckligt utspel. Om det nu är klarlagt att det inte fanns en avsikt att skada Eduardo skall Taylor inte heller fortsätta anklagas för det. Risken finns då att Taylor går en hårdare framtid till mötes än Eduardo.
Henrik Blad aka. super super ian taylor
