Reseberättelse från Birmingham, skriven av Paulina

Tack ni som gjorde denna resa möjlig. Hade absolut inte viljat missa den.

18/4 Dag 1.
Dagen började med att jag och pappa mötte Mellberg och Laursen redan på flygplatsen. Vi småpratade lite med dem och önskade dem lycka till i helgen. Laursen var väl den som var lättast att prata med om man säger så..
De hade till och med en konversation om ifall vi kunde åkt med dem in till Birmingham, men det var visst en för lång omväg.
När vi kom fram till Britannia Hotel var klockan cirka 10, så vi gick på stan till 14.00, då vi kunde checka in. Stegen styrde oss direkt till Villa – shopen där jag nu efter helgen borde vara känd, så mycket pengar och tid jag spenderade där.
När de andra kom runt 15, åkte jag, pappa och några andra ut till Villa Park, tog en runda på Villa Village och besökte det nya ”The Holte”. Helt okej faktiskt.
Lite senare på kvällen gick vi till puben King Edwards. Där träffade vi gamla 82 – spelare såsom Neil Rioch och Chris Nicholl.
Efter att ha gått upp 03.30 var man rätt så trött, så det blev en ganska tidig kväll.

19/4 Dag 2.
Den här dagen var det många av oss som åkte och kollade på matcher i Championship. Jag och pappa valde att ladda inför morgondagens match istället.
Hade däremot gärna viljat kolla på någon match med Villas damer. Lite kul att se hur de spelar eftersom jag själv spelar fotboll.
På eftermiddagen kom Tobias Mikaelsson till hotellet. Vi fick ställa frågor och ta lite kort. Han var väldigt trevlig och stannade en ganska bra stund. Erik Lund kunde tyvärr inte komma pga. personliga skäl.
Efter det tog vi återigen en runda på Bullring. Vi gick också lite på marknaden, där de sålde allt från frukt och grönsaker till smycken och Villasaker. Hur stor som helst!
Senare gick jag och pappa, för andra kvällen i rad, och åt på ”Handmade Hamburgers CO” som ligger nere vid kanalen. Kanske några av er som kommer ihåg stället från förra året, då vi var ett gäng som gick och åt där. Jättegod mat!
La oss ganska tidigt även denna kväll, eftersom en rundvandring på Villa Park väntade nästa morgon 08.30.

20/4 Dag 3. MATCH.
Uppstigning 07.00.
Vi var ungefär 15 st. som samlades nere vid receptionen för att dela på några taxibilar ut till Villa Park. Vädret var väl inte det bästa, 10 grader, moln och duggregn som det varit mest under hela helgen. När vi kom fram möttes vi av en guide som visade oss runt på arenan. Det första vi fick göra var att gå ut på Trinity Road Stand. Lika mäktigt varje gång man tar de sista trappstegen upp för att sen kunna blicka ut över Villa Park.

För att citera författaren Simon Inglis: ” I know why I love Aston Villa. I love the very name. I love the colours. I love the idea of the club. But for many years during my adult life I have tried to persuade myself that I really fell in love with the Villa because of Villa Park.” Det ligger nog lite i det faktiskt…
Sen gick vi ner och provsatt avbytarbänken och tog lite kort. Blev så himla sugen på att bara få peta lite på gräsmattan, men det var strängt förbjudet. Tur att man ”råkade” norpa med sig lite grässtrån hem från rundvandringen innan derbyt – 06…
Sen bar det av ner till spelargången och omklädningsrummen. (Blev en ganska snabb visit inne på arenan eftersom spelarna skulle komma om ca 1,5 h.)
Alla spelarna hade minst 3 par skor var och nummer på sina handdukar som låg prydligt uppradade. Nu såg jag min chans att i alla fall få pilla lite på Boumas skor, men icke. Rör inte spelarnas utrustning! hördes det utifrån korridoren på näst intill oförståelig engelska. Där fick man åter en tillsägelse.
Efter knappt 20 min var rundvandringen över. 3 timmar kvar till match. Vad skulle man göra nu? Villa Village öppnade 9.30 så dit gick vi in och spenderade ytterligare några pund..
10.00 gick jag, pappa och tre trevliga grabbar, (som jag inte minns namnet på) till ”The Holte Suite”. Där satt vi och tippade matchresultatet.
Jag gissade 4 – 1. Det kunde ju ha gått in i alla fall.
Nu var det dags för match.
1 h och 45 min kvar till avspark i årets mest glödheta derby som Chris Holmgren utryckte det i C+.
Birmingham fansen fyllde snabbt sin lilla sittplatssektion och var de som hördes högst och mest innan matchen. Det ändrades dock så fort matchen var igång..
Jag, pappa och några andra från VillaSweden satt nästan längst upp på Trinity Road Stand, medan den andra halvan satt på North Stand.
Matchen började jämnt med chanser från båda lagen, men Villa tog över mer och mer i takt med målen som rullade in. Ett efter ett..
Stämningen var helt fantastisk. Magisk. Kan jämföras med derbyt 06. Ryser bara ja tänker på det. Som jag skrev i reseberättelsen då; Det här är sånt man ser på tv, INTE upplever i verkligheten! Så sjukt att man får uppleva detta på plats…
Ord som”Easy” och”Who are You?” ekade ständigt på läktaren. För vad hade Birmingham att sätta upp mot Villa?
5 – 1.
HA.
Utklassning eller vad?
Efter matchen spelades ”Hi Ho Aston Villa” ur högtalarna och publiken stämde ju såklart in i sången. Gillar den låten måste jag säga.
Det var sen nöjda, glada och sjungande Villa – supportrar som lämnade arenan. Utanför såg man inte ett enda Shitty– fans. De hade nog sprungit och gömt sig efter den förnedringen…
Vi i VillaSweden traskade bort till ”The Adventures” som redan var fullpackat med sjungande fans. Vissa av oss blev kvar där, medan vi andra tog tåget in till stan. Alla var ganska hungriga, men eftersom jag tydligen ”var för liten” för att komma in på diverse pubar så tog det ett tag innan vi hittade en lämplig restaurang. Tillslut blev det ”Old Orleans” längst upp på Broad Street. Där vi ätit de två senaste medlemsresorna. Mycket god mat och trevligt sällskap.
Senare på kvällen träffade vi de danska Villasupportrarna som hade mycket gott att säga om både Allbäck och FCK, även fast de kanske inte var så nyktra alltid..
Efter det var det dags för att gå ut igen. Denna gång kom jag konstigt nog in på puben vi gick till, där vi tillbringade resten av kvällen. Vissa roade sig med frågesport om gamla EM och VM slutspel. Där kunde jag dock inte ett enda svar. Ganska långt före min tid.

21/4 Dag 4.
Dags för hemfärd.
Jag, pappa och Peter Malmius skulle med samma flyg hem, så vi åkte tåget från New Street klockan 8.00. Där gick vi lite i affärer innan det var dags att sätta sig på flyget hem.
Tiden går så himla fort här nere. Här går man och väntar på resan ett helt år, och sen är den över på 5 min känns det som.
Vi mellanlandade i Köpenhamn, där vi sa hejdå till Peter som skulle med flyget till Sthlm och jag och pappa fortsatte till Gbg.
Den kvällen somnade jag väldigt trött, men med ett leende på läpparna .. :)

Paulina Ottosson