Wigan - Aston Villa 0-4
Den potentiellt kluriga bortamatchen mot Wigan visade sig bli raka motsatsen - en promenadseger.
Nåja, även om segersiffrorna skrev till 4-0 var matchen knappast så ojämn som den kan tyckas. Skillnaden fanns i effektiviteten och, förstås, försvarsspelet. Aston Villa har ingen Titus Bramble, och det är vi väldigt tacksamma för.
Aston Villa ställde upp med en uppställning som kan benämnas som antingen 4-3-3 eller 4-5-1. Sedan Carew burit sig dumt åt och brutit mot utegångsförbudet inför matchen mot Ajax (läs mer om den händelsen här: http://www.svenskafans.com/england/aston/artikel.asp?id=261657) fick Gabby agera ensam central forward med "wing wizards" Ashley Young och James Milner på varsin sida om sig. Mittfältet ockuperades av Nigel Reo-Coker, Stilian Petrov och Gareth Barry. I försvaret fick ytterbackarna Luke Young och Nicky Shorey sällskap av Carlos Cuéllar och Martin Laursen. Målet vaktades av Brad Friedel.
Ett taggat hemmalag
Efter den fina skalpen mot Ajax i UEFA-cupen ett par dagar tidigare hade Villa med sig en stor portion självförtroende när man reste den inte alltför långa vägen till Wigan. Men taktpinnen i matchen lämnar laget snarast över till Wigan, som med ett fint passningsspel äger de första 20 minuterna av matchen. Men som många gånger förr är Laursen helt dominant, och tillsammans med mittfältet och en allt bättre Cuéllar vid sidan om sig lyckas inte Wigan komma fram till några riktiga lägen.
Istället ger hemmalaget lillfingret till snabbe Gabriel Agbonlahor, som blir fälld av Bramble i straffområdet. Domaren pekar på straffpunkten, och Barry är säkerheten själv. Trots ett par fina lägen för Wigan innan pausvilan står sig resultatet till halvtid, något Villa ska vara glada för.
Proppen ur
Andra halvlek börjar inte helt olik den första med ett hemmalag som trummar på. Nyinsatte Koumas ger Wigan än fler passningsalternativ, men det händer inte särskilt mycket när laget spelar runt bollen.
Åt andra hållet händer det desto mer. Aston Villa har bättre fart i anfallen och på en hörna slagen av Ashley Young når nyinsatte Carew - som kom in i början av andra halvlek efter det att Barry haltat av - högst och skarvar bollen till Abonlahor som kan använda sig kropp för att styra in 2-0.
I den 62:a minuten, blott fem minuter efter Villa andra mål, är det dags igen. Ett fint samarbete med Gabby och Milner resulterar i ett perfekt inlägg till en omarkerad Carew. Och som alla vet innebär en omarkerad Carew i straffområdet allt som oftast mål. 3-0 var ett faktum.
Wigan försöker hämta sig, men bortalaget har bra koll på händelserna. I den 85:e minuten byts Petrov ut till förmån för Steve Sidwell, som alltså får göra Villa-debut i Premier League-sammanhang. I den 90:e minuten är det just Sidwell som får avsluta målskyttet med ett fint och otagbart skott. 4-0 slutar matchen.
Sammanfattning
Första halvlek var allt annat än bra. Man kanske inte kan förvänta sig att Villa dominerar spelmässigt mot ett lag som Wigan på bortaplan, men stundtals var man lite passiva. Ledningen i halvtid kan vi tacka Friedel och ett bra försvarsspel för.
Däremot måste Villa ha stor cred för sitt anfallsspel. I år verkar det som om man har utvecklat sitt anfallsspel och kan numera göra mål från flera olika typer av matchsituationer. Visst, fasta situationer är vi grymma på, men den här matchen visar också att anfallen inte är låsta vid dessa. 3-0 är exempelvis hämtat ur en instruktionsbok för hur en kontring ska utföras. Det fanns också situationer som inte renderade i mål, men som ändå visade prov på hur farliga Birmingham-laget är när man kommer rättvända i anfallszon.
Gabriel Agbonlahor borde snart få en chans i Englands a-lag. Det som talar mot honom är hans ojämna spel, men de senaste matcherna tycker jag har visat att han numera gör sitt jobb i varje match. Stilian Petrov är ytterligare en person som ska få ett stort fett plus i kanten.
Visst rinner siffrorna iväg i andra halvlek, för så stor skillnad är det inte lagen emellan. Men Aston Villas anfallsspel kan vara pardonlöst när det stämmer - något Wigan blev väl medvetet om i söndags. Dessutom har Villa ett försvar som leds av den danske giganten Martin Laursen, och bättre blir det inte. Han är utan tvekan en av Premier Leagues bästa mittbackar. Jämför honom med Titus Bramble så har ni en stor anledning till varför det var Aston Villa som avgick med storsegern.
Kort sagt var det ett imponerande resultat för Villas vidkommande, och nu är man bara tre poäng efter Hull! Det kan låta skrämmande, men faktum är att Hull ligger på tredje plats. Hade någon innan säsongen sagt till mig att "Aston Villa kommer att ligga tre poäng efter Hull efter nio omgångar, men du kommer vara nöjd ändå, Jonas" så hade jag skrattat honom eller henne rakt i ansiktet.
Skrattar bäst som skrattar sist, tror jag ordspråket lyder.
