Newcastle - Aston Villa 2-0
Aston Villa var på sitt allra mest givmilda humör när Newcastle fick härja fritt i andra halvlek. 2-0 skrevs resultatet till och medan hemmalaget ska ha beröm för insats, är det tillbaka till skolbänken som gäller för Villa-spelarna.
Newcastle besegrade alltså ett Aston Villa, som om man hade vunnit skulle ha intagit tredjeplatsen i Premier League. Men med en insats som denna förstår man att drömmen om Champions League-spel till nästa säsong ter sig som en utopi. Spelet var under all kritik och Villa saknade någon som tog tag i saker och ting när det låste sig.
Varningstecknen om en sviktande form fick vi redan i förra matchen, då Villa lite turligt kunde besegra Blackburn efter att bortalaget i stort sett ägt hela tillställningen. Formen är i allra högsta grad på nedåtgående, och all ovilja att ta skitjobbet fanns kvar idag. Barry fick exempelvis med sig bollen rättvänd för första gången efter sin första vunna närkamp i den 84:e minuten (mot Beye) - det duger inte. Men vi återkommer till spelarkritiken senare...
Första halvlek
Första halvleken var i ärlighetens namn ett sömnpiller. Två trötta lag som inte ville spela fotboll visade upp sig inför en framgångstörstande publik, där bortaklacken inledningsvis hördes väl så mycket som hemmapubliken. Det var också Aston Villa som skapade de lite hetare chanserna. De tre jag tänker på är Martin Laursens hörnnick som träffade stolpen, James Milners fina förarbete till Agbonlahor som på något sätt misslyckades med att ens träffa bollen och Ashley Youngs fina skottläge som skyfflades över. Newcastle hade ett fint skott som Brad Friedel limmade fast i skopan.
Andra halvlek
Om första halvleken var intetsägande från Villa sida så var andra helt värdelös. Men vi fick i alla fall se ett lag som ville spela fotboll. Och mycket rättvist kunde Newcastle ta ledningen genom matchens gigant, Obafemi Martins. Han får bollen, vänder enkelt bort Villa-försvararen och lägger snyggt in 1-0 i hörnet. Friedel sträcker ut sig och nuddar nog bollen, men lyckas inte styra den utanför målramen.
Nu tänkte hela publiken på St James´ Park och alla framför TV-apparaterna att Villa skulle ta tag i matchen och börja skapa lite framåt. Men nej, idag var det inte roligt att spela boll. Sju minuter från slutet kunde inte Nigel Reo-Coker hinna med Jonas Gutierrez som tog sig runt på kanten och serverade en macka till Martins, som inte hade några problem att styra in bollen till 2-0.
Reflektioner
Är man inte intresserad av att vinna en match i Premier League, så gör man inte heller det. Det bevisades idag. Newcastle är på intet sätt ett bättre lag än Villa, men hemmalaget hade viljan att vinna och var beredda att offra lite för att få tre poäng. Maken till håglöst spel från bortalaget får man leta efter.
Spelarna var livrädda för att hålla i boll, och när man väl gjorde det gick det för slött och hungriga hemmaspelare kunde återerövra bollen gång på gång. Initiativförmågan var noll, och spelare som man normalt sett kan räkna som handlingskraftiga var raka motsatsen. Ska Gabriel Agbonlahor och Ashley Young hoppas på att bli uppkallade till det engelska landslaget duger inte insatser som denna. Det är också ojämnheten som talar emot dessa två herrar.
När enkla saker görs svåra... tja, då är det inte lätt att slå passningar på några ynka meter. Följande är några spelare som inte var sugna på att spela fotboll när bussen väl nådde Newcastle:
Barry Är inte värd mer än en etta i betyg. Drällde med bollen flera gånger, slog bort passningar som om det inte fanns någon morgondag och verkade allmänt ointresserad.
Cuéllar Två-tre gånger gick vår spanske mittback bort sig när Martins vände bort honom på ett synnerligen enkelt sätt. Jag kom på mig själv att tänka att "så lätt hade minsann aldrig Laursen gått bort sig" - något jag fick äta upp när Newcastle gjorde sitt första mål. Bollen letade sig fram till Obafemi Martins, som med en enkel vändning fick Laursen på fall. Ändå är Laursen den som håller ihop försvaret. Dags att vila Cuéllar till förmån för Curtis Davies.
Ashley Young Visst, han låg bakom ett par farligheter och inger respekt, men vi måste kunna kräva en betydligt mer aktiv roll från vår kreatör.
Agbonlahor Att han kan vara lite slarvig känner vi till, men igår var han för det mesta enbart loj. Och vad hände vid läget när han missade bollen?
Reo-Coker Låg tätt och gav motståndarnas mittfält skoskav i sedvanlig stil, men slog bort på tok för mycket passnignar. Jag är tveksam till om han håller i ett lag som aspirerar på UEFA-cupplats även till nästa år.
Bland dem som verkligen försökte finns Milner, Carew och Laursen. Milners återkomst till Newcastle blev långt ifrån lyckad, men han kämpar hela matchen och kan definitivt inte anklagas för att inte försöka - till skillnad från en del andra, som sagt. Carew hade svårt mot duktiga mittbacksparet Coloccini och Taylor, men visade ändå klass vid flertalet gånger. Hade dock en oinspirerad Gabby vid sin sida.
Faktum är att vi saknade Stilian Petrov i gårdagens match. Bulgaren har varit vår kanske bäste spelare i år och det är bara att hoppas att han är tillbaka så fort som möjligt.
Jag läste också den utsökta matchrapporten av min kollega i Newcastle-lägret, Peter Holm. I rapporten skriver han: "Vinsten blir dessutom lite extra ljuv med tanke på att Villa är ligans bästa klubb utanför toppkvartetten". Tack för komplimangen, Peter, men vi är inte värda det förrän vi visar en vilja att verkligen kriga för det epitetet. Idag gör vi inte det, långt ifrån.
Nåväl, detta var bara en match, vår sämsta i år. Kanske hade spelarna tankarna på det som väntar på torsdag, nämligen bortamatchen i UEFA-cupen mot Slavia Prag. Det viktigaste är ändå reaktionern på den här matchen - kan vi ta oss i kragen och ta en viktig seger i Prag? Up the Villa!
