Arsenal - Aston Villa 0-2
Aston Villa visade sig från sin allra bästa sida när man på ett övertygande sätt slog tillbaka Arsenal på Emirates Stadium. Segern var lagets första mot London-laget i huvudstaden sedan i november 1993.
Efter förlusterna mot Newcastle och Middlesbrough trodde nog många att Arsenal skulle visa sig bli en alldeles för svår nöt att knäcka, men Villa visade prov på allt det som saknats i ligaspelet den senaste tiden - vilja, stabil defensiv och samarbetsvilja - och vann rättvist med 2-0 på Emirates Stadium. Samtidigt bjöd man upp till finfint fotbollsspel, och alla som trodde att det var Arsenal som skulle bjuda upp till dans fick se något helt annat.
Första halvlek
Det syntes redan tidigt att Villa var på hugget. Mittfältet med James Milner, Steve Sidwell, Gareth Barry, Stilian Petrov och Ashley Young stötte högt på Arsenals spelare som aldrig fick tid på sig att göra något riktigt konstruktivt med bollen. Den första chansen i matchen skapade man dock när Denilson fick igenom en fin boll til Walcott, som dock inte lyckades hundraprocentigt med inspelet. Arsenals Fabregas fick på en halvdan träff som Freidel inte lyckades hålla, men som vanligt den här eftermiddagen var Curtis Davies på plats och redde ut stormen.
Härefter skulle det visa sig att Aston Villa var dem som skulle hålla i taktpinnen. Strax innan 20 minuter hade gått fick James Milner bollen och slog ett riktigt fint inlägg mot tre Villa-spelare, som trots att de hade ett rejält numerärt överläge inte lyckades få bollen i nät. Rensningen från Arsenal-spelaren blev dock inte bättre än att A Young kunde få en tå på bollen precis innanför straffområdeslinjen, och då den annars så snabbe Walcott inte kom först på bollen träffade han istället Youngs ben och straffen var odiskutabel.
Vad som inte var lika säkert var om Barry, i egenskap av förste straffskytt, skulle kunna lägga straffen efter det att han fått en smäll i förarbetet till straffen. Fram klev istället Young själv, som dock inte lyckades överlista Almunia i Arsenal-målet.
Men Aston Villa lät sig inte påverkas av detta. Istället fortsatte man med att lira fin fotboll och fram till dess att signalen för halvtidsvilan ljöd hann Sidwell med att löpa sig fri men avsluta svagt, A Young skjuta ett skott precis utanför ramen, Barry skjuta ett skott som Almunia dock lyckades avvärja och Petrov avlossa stora bössan, som dock tog i Arsenal-blocket.
Andra halvlek
Andra delen av matchen fortsatte enligt samma mönster. Arsenal hade säkerligen ett övertag i bollinnehavet, men kvalitet slår kvantitet på det området, och när Villa fick tag i bollen hände det grejer. Bästa läget i början av andra halvlek hade Agbonlahor, som på en hörna var ytterst nära att få träff på bollen. Arsenal försökte sig på två byten och slängde in Vela och Adebayor, men det hjälpte föga.
Istället var det Villa som tog ledningen. En av matchens giganter, Ashley Young, fick komma en mot en mot Gallas. Efter en överstegsfint modell enkel fick han tillräckligt med yta för att slå in ett perfekt inlägg mot Agbonlahor, som även han lyckats komma en mot en mot en försvarare. Gael Clichy, som fått "äran" att markera vår farliga forward, hade tydligen så fullt upp med just denna markering att han inte hade fokus på bollen. Clichy nådde visserligen först på bollen, men inte bättre än att den letade sig i egen kasse.
Strax efter denna chock för hemmalaget nådde Adebayor högst på ett inlägg, men riktade nicken i stolpen - Arsenals bästa chans i matchen, skulle det visa sig.
2-0-målet kom i den 80:e minuten, och försiggick av en missad frispark av domare Riley. Vela försökte dribbla sig igenom Villa-försvaret, men såg ut att bli fälld. Riley friade och rensningen från försvaret ledde till en löpduell mellan snabbe Agbonlahor och Gallas. Gabby skapde sig utrymme för ett avslut vid närmaste stolpen, och 2-0 var ett faktum. Oerhört snyggt gjort av Agbonlahor!
Trots att Arsenal försökte den avslutande kvarten (fyra minuters extratid hade Riley hittat någonstans) så hände inget av värde, och Aston Villa kunde mycket rättvist fira triumfen på Emirates Stadium.
Sammanfattning
En seger av den här digniteten väcker förstås uppmärksamhet. Kanske framförallt när den tas på ett sådant sätt som igår. Att vinsten var rättvis är inte mycket att diskutera, men faktum är att Villa skapade tillräckligt med chanser för ytterligare ett par mål. Skillnaden mot de senaste matcherna var markant, och igår visade man att kunnandet för att utmana topp fyra finns där.
Det är inte ofta man menar det, men en dag som denna ska alla i startelvan ha stort beröm för sina insatser. De som jag vill framhålla lite extra är Agbonlahor (för sina mål - jag räknar nästan Clichys självmål som Gabbys), Young (som ständigt var ett hot), Barry (som har fått mycket kritik men som idag styrde mittfältet likt en general) och Davies (som var kung i försvaret, och överglänste till och med Laursen!). Davies, A Young, Agbonlahor och Barry blev också uppkallade till den engelska landslagstruppen till matchen mot Tyskland på onsdag.
Martin O'Neill visade sig ha läst och förstått Arsenals spel perfekt. En hög press, intensivt försvarsarbete och ett hypersnabbt kontringsspel som lämnade stora hål i hemmalagets försvar var nyckeln till framgången. Och givetvis finns det ingen annan som har en sådan förmåga som O'Neill har när det kommer till att få spelarna att tro att det går. Fem plus, getingar eller vad ni nu vill till Aston Villas tränare.
Intressant är också att se hans taktik gällande byten. Många tränare hade nog valt att genomföra ett antal byten de sista tio minuterna vid ledning borta mot Arsenal, mest för att få spelarna att andas lite samt få in lite nya krafter. Men O'Neill ville nog visa att han trodde på den elvan som fanns på plan: "Ni har klarat er galant hittills - nu ska ni se till att rida ut stormen sista tiden också. Jag litar på er."
En stor tränare som idag fick se ett stort och modigt lag ta alla poängen på Emirates Stadium.
