Lagbanner
Den glömda reseberättelsen 2009 Del 1

Den glömda reseberättelsen 2009 Del 1

Så var den äntligen här. Reseberättelsen från årets medlemsresan tog sin lilla tid då alla tillfrågade tydligen fått skrivkramp, flyttat eller något helt annat för sig. Så det blev jag och Suckror som fick den roliga uppgiften att sätta sig ner och tänka efter vad som hänt. Givetvis har vi glömt något av det som hände med man kan inte komma i håg allt. Och tur är väl det. Eller vad säger du Svenne...


Torsdag
Då Ryan air börjat flyga mellan Skavsta och Birmingham så tog bland annat familjen Suckroar (Ronny, Nina och Antonio), McNåt (Per Olov), Pelle i götet och Svenne chansen att få en extra dag i Birmingham. Efter landning tar sig gruppen snabbt till hotellet för någon törstsläckare och att få något i magen. Efter snabb incheckning så hamnade vi Trocadero där det blev både käk och dryck. Efter det så blev det dags för första men inte sista besöket i den lilla Villashopen utanför hotellet för att kolla läget.........
Några andra valde att flyga till London för att slippa gå upp innan tuppen gal för att ta sig till Skavsta. Väl framme i London så blev det hotellbaren ett par timmar för att komma in i rätt tidszon.

Fredag
De valt att åka med den abonnerade bussen samlades som vanligt på O’Neills för en liten klassisk engelskfrukost bestående av två pint öl. Där var det en del okända och en hel del kända medlemmar som varit med förr. När det endast saknades tre personer vars plan från Köpenhamn blev en aning försenat så gick gruppen likt en dagiskolumn ner till bussterminalen. Efter cirka 30 minuters väntan så dyker en nyvaken Bosse Larsson och hans eviga följeslagare Månza upp. Helt plötsligt så saknas bara en person och det innan samlingstiden gått ut. Den saknade personen hittades givetvis ståendes i baren på O’Neills. Dock så hinner han inte beställa sin frukost utan vi kliver direkt till bussen där övriga väntar på att bussen ska starta.
Efter ca två och en halv timme så kommer vi fram till Birmingham och hotell Britannia. Incheckningen gick galant och alla fick behålla sitt bagage denna gång. Drygt en timmen senare samlades alla i hotellbaren för en snabb information om vad som skulle hända på kvällen. Sen blev det lite mingel i baren. När klockan började ticka mot 19 så började folk att bege sig mot tågstationen för att ta tåget ut till Aston och puben Adventures som bjudit in oss för kvällen. Några struntade i tåget och siktade in sig på en taxiresa i stället. Allt för att hinna med en sista öl på hotellet. Och nog blev det den sista ölen alltid för sen tog all öl de hade på fat slut i baren. Sedan fanns det bara cider som Fristads Zlatan och Big Dave drack. Sedan blev det en jakt på taxi och ut mot Adventures.
Väl framme så blev vi mottagna av vår käre vän Steve Trueman och ägarna Paul och Tracey som bokat in oss i pubens viprum där det fanns ett biljardbord som snabbt ockuperades av junisarna på resan dvs Antonio ”Suckror jr” Dahlgren och Michaela Lindfors som snabbt visade oss äldre hur man spelar biljard. Andra gick runt i rummet och tittade på alla fotografier på gamla Villaspelare som hängde på väggarna.
Efter ett par pints så kom plötsligt Kööping fram i en ljusblå piketröja med Adventures namn på som de tryckt upp för Uefacupen och helt plötsligt så dök fler och fler upp i piketröjor som vi fick av personalen. I ena hörnet hade personalen dukat upp en liten buffe till oss som jag själv missade helt då jag jummade på min Guinness och minglade runt bland folk. Varför äta när det finns Guinness. Om någon undrar så var huset hund på plats och lufsade runt bland gästerna. Till er som inte redan vet. Man ska inte klappa en rottweiler man inte känner varken bakom örat eller under hakan, för då kan man snabbt skrika ut ett AJ AJ AJ och ta sig för handen.
Medans Månza och jag själv stod och pratade om Zebror och papegojor så hamnade en Uggla i trubbel med en liten kaxig engelsman. Vi fick också se samma lilla engelsman bli utkastad två gånger för att timmen senare stå och prata med Uggla som om inget hade hänt tidigare. Några fortsatte hela natten på samma ställe medans andra vek av och begav sig upp mot citykärnans många barer och nattklubbar eller till hotellet för sömn efter en lång dag.

Fortsättning i Del 2

VillaRed.2009-06-23 10:30:00
Author

Fler artiklar om Aston Villa