Inför Aston Villa - Chelsea Semifinal Fa-cup
Ännu en tripp till Wembley, jag kan faktiskt tänka mig att göra tradiotion av detta!
Revansch dags för en i synnerhet svidande match. Nä, jag pratar inte om det senaste mötet utan jag menar finalen 2000, sista på gamla Wembley. Vi var så fruktansvärt svaga den dagen mot ett inte allt för märkvärdigt Chelsea. Det var verkligen chansen vi väntat på sen 57 och vi vek oss som pianolock! Oerhört smärtsamt. Nu är det förvisso inte en final, men det är på rätt arena i alla fall. Och jag skulle gärna ta en revansch här och nu. Vi har redan avverkat en match här med fel siffror och det ska helst inte hända igen.
Inför denna match har vi två jobbiga frågetecken. Förhoppningsvis kan de rätas ut till utropstecken till i morgon. Det handlar om skadorna på Richard Dunne och James Milner. Båda har varit tveksamma under veckorna och spelat till trots. Framför allt Dunne såg ut i förra matchen och mot Chelsea innan och man får hoppas att fallet inte blir det samma denna gång. Straffet blir liksom högre. Milner vilade helt mot Bolton och med facit i hand var det helt rätt. Men det är svårt att få in i huvet att Milner faktiskt är mänsklig och kan gå sönder. Märkligt!
I sann O’Neill anda lär ändringarna bli få i denna match. Vi utgår ifrån att Dunne och Milner frisknar till. Friedel i målet som vanligt och en backlinje med Cuellar till höger, Collins och Dunne i mitten samt Warnock till vänster. Ett mittfält med Petrov och Milner centralt. Young och Downing får operera på kanterna och servera in lägg till Carew sant instickare till en löpande Agbonlahor.
Matchbilden känns som om den kommer bli lite tillknäppt nu när mycket står på spel. Vad sägas om oavgjort och straffar denna gång. Byt i så fall in Guzan. No Goal For You!
Nu jävlar!
