Vad hände?
Alla väntade på den stora revanschen mot de onämnbara. Nu skulle vi äntligen få upprättelse för den miserabla matchen på St Andrews. Tre poäng var det enda som gällde. En seger skulle inte kunna rädda en usel säsong för oss, men det skulle ge oss lite att njuta ut i dessa mörka tider. Allt gick åt helvete...
Denna match hade alla fotbollsintresserade i Birmingham sett fram emot i flera månader. Dagen R var här! Vad händer då? Aston Villa går in på plan och spelar sin sämsta match på hela säsongen. Vi hade alla sett fram emot att få tvåla till packet rejält. Men återigen så blir vi slagna av lillebror.
I det förra derbyt så vann Birmingham kampen om mittfältet. Därför kändes det lite märkligt att manager Graham Taylor valde att ställa upp med endast 3 man på mitten - Barry, Joey och Hendrie. I Delaneys frånvaro spelade Samuel högerback och den lille Wright togs ut ur frysboxen igen. Med denna uppställning hade man dock vissa förhoppningar om att Aston Villa skulle kunna spela offensiv och attraktiv fotboll mot detta på pappret betydligt sämre lag.
Birmingham City vann återigen den viktiga kampen om mittfältet. Steve Bruce fick matchen precis dit han ville tror jag - mycket kamp och grisspel. Inte för att Villa har skämt bort oss med underhållande spel denna säsong, men nog kan vi spela bättre - och roligare fotboll än Blues. Och framför allt - vi måste kunna slå dom på hemmaplan.
Själva matchen är det inte mycket att säga om. Eller rättare sagt, det käns för jobbigt. Matchen var mycket ful och man sparkade mer på smalbenen än på bollen. Precis som i förra derbyt såg Aston Villa helt vilse ut. Man hade ingen klar matchidé, utan det såg mest ut som man chansade. Det saknas en ledargestalt på planen som kan styra upp verksamheten när spelet låser sig.
Aston Villa fick inte iväg ett enda skott på mål under hela matchen! Det är minst sagt anmärkningsvärt och naturligtvis fullständigt oacceptabelt i denna årets viktigaste match.
Inför den andra halvleken gjorde Aston Villa ett byte. Graham Taylor försökte att få mer kreativitet på planen genom att slänga in Hadji i stället för Moore. Det såg ut att kunna bli ett lyckat byte. Hadji hade en hel del boll och visade prov på sin skicklighet.
I den 51:a minuten skedde det som inte fick hända. Villa fick en man utvisad. Den annars så rutinerade Dublin tappade helt fattningen och skallade Savage, som inte helt oväntat körde döende svanen. Rött kort direkt. Dublin fick fösas av plan av Mellberg. Mycket orutinerad av en sådan gammal räv som Dublin.
Sedan gjorde Blues två mål på tre minuter och matchen var avgjord. Det första målet gjordes av Lazaridis på inlägg av Kenna. Det andra målet gjordes av den gamla avdankade Fulhamspelaren Geoff Horsfield. Samuel nickade en boll hem mot Enckelman, som denna Geoff var steget före på, och kunde enkelt sätta 2-0 i öppet mål.
Tränaren Rolf Zetterlund sade en gång i tiden "Det är aldrig försent att ge upp" - och i detta läge känndes det som Aston Villa FC var ett slaget lag. Men som om inte det räckte så blev Joey utvisad efter sitt andra gula kort. Han gjorde en fullständigt vansinnig tacklig, som i ärlighetens namn skulle ha givit ett rött kort direkt.
Nu började det även spåra ur på läktaren. En del hade redan lämnat arenen, och en del så kallade Villasupportrar försökte ta sig över till en del av Citysupportrarna som höll till på Doug Ellis Stand. Sedan sprang det in en full liten grottmänniska på plan och skämde ut sig - och Villa - ännu mer.
I slutminuten bytte Bruce ut Savage för att förhindra att han skulle bli lynchad av upprörda Villafans när slutsignalen gick. Och Taylor väntade ända till den 90:e minuten på att byta in basketspelaren på bekostnad av Wright.
Graham Taylor måste sitta lite löst till nu. Innan säsongen sade mannen att Birmingham och WBA-matcherna innebar 12 säkta poäng. Man tackar! Hans presskonferens efter matchen varade bara några sekunder. Han konstaderade bara:
"All the talking I’m going to do is going to stay in the dressing-room and I hope you understand that.”
