Reseberättelse del 2
Här följer en fortsättning....
Sen på kvällen var det dags att göra stan. Vi fick tips om att området runt Hurst Street var bra. Så iväg for vi i taxi hela gänget, vi började undra vad Hurst street var för nåt när vi möttes av horder av transingar. Vilken jävla syn, som Spol-janssson sa: ”Det e så man ryysseeeer”. Men men, inga sura miner här. Utan först spred vi ut oss på olika resturanger för att käka lite.
Jag(BS), Goce, Lasse Ö, Grävling, herr & fru Zeyto och Spol-Jansson hamnde på en kinakrog som var helt värdelös. Tack vare dom övriga gästerna så blev besöket jäkla kul trots allt. Vi hamnade mitt i en manlig striptease bl a.
Efter maten så var vi lite utspridda,men med hjälp av mobiltelefoner så samlades vi på en gemensam pub. Och när den stängde kl 23, så tog vi rygg på Thompa Wahl som styrde kosan mor Broad Street och ett ställe som hette Australian Walkabout. Återigen så var skorna viktigare än nykterheten. Alla hade dock mörka skor, dock ej nykterheten. Men alla som ville in, kom in. Ett höjdarställe, coverband och i källaren var det club. Och ett jäkla drag!!
Vid 02.00 lämnade vi stället för att jaga taxibilar som inte fanns, så det var bara att gå. Återigen tog vi rygg på Wahl, till slut fick vi våra taxibilar. Det var en mycket trevlig kväll och dag.
På Söndagen var det tänkt att vi skulle få träffa Mellberg och Allbäck, men det blev tyvärr inget. Hasse ringde så mycket han vågade för att styra upp nåt men det gick inte. Många blev ganska besvikna, för innan resan så var vi nästan säkra på att det skulle gå. Men men, ingen idé att hänga läpp. Gruppen spred sig över Birmingham.
Jag själv tillhörde dom som drog på damfotboll, Aston Villa-Garswood Saints. Matchen spelades på Sutton Coldfield footballground på Coles Lane. Vi var väl ca: 15 man på plats. Och vi satte upp flaggan på stängslet ovanför oss på stängslet, som fick vaktis att komma och skälla på oss. Han måste ha legad i nån brunn för helt plötsligt stod han mittibland oss och skällde. Vi tyckte det bara var kul.
Det fanns även en pub 2 meter från hörnflaggan så
vi passade på att ta några öl också. Ölhävarn svepte en 7.2%-ig cider och efter det satte fyllan in och han sprang runt planen och pratade med alla och allt. Villa ledde i paus med 3-0, men matchen slutade 3-3. Villa Sweden bestämde sig för att dela ut pris till ”player of the match”. Priset gick till Bev Mytton, en vänsterback på 1.48 lång. Hon fick en Villa Sweden tröja med storleken XL. Hon sa att den kan hon ha som nattlinne, och så fick hon ett pin. Vi blev fotade och fick frågor från Birmingham Evening News som följer damfotbollen. Vi sa att dammatchen var bättre än lördagens match. :)
Jocke fr. Linköping gick hela dagen och släpa på en riktig dyrgrip han hade köpt på VV. En inramad tegelsten från gamla Villa Park för endast £50. Så nu fick han namnet Tegelstenen. Big Steffe försökte sälja en tegelsten från Sutton Coldfield för £10 till Jocke, men Jocke tackade nej..! Så vi drog oss till en trevlig pub i Sutton där vi åt och drack i några timmar. Mellberg bodde visst i närheten.
Lasse Ö, Spol-Jansson, Mats T, Nenne hade också en Supersöndag. En pubrunda från 11-tiden tills pubarna stängde. Grabbarna kilade in på ett snabbköp och köpte några burkar öl, som dom satt i sig vid hotellets kanal. Dom satt där och njöt i solen, när Spol-Jansson märker efter ha druckit 1 och en halv burk, att han hade köpt lättöl!! Jansson tittade på burken och utbrister - Vaa faan, detta är ju bara på 0.5% !!(Ha ha ha!)
Senare hamnade dom på en shittypub, där Lasses Villahalsduk mottogs med burop. Efter viss övertalning så serverades Lasse öl. Då dyker Spol-Jansson upp och säger: ”Bluenosebastard´s”. Och Matte blev skitglad och rörd när han fick en signerad CD-skiva av en som KÄNDE K.K Downing från Judas Priest.
Nenne ringde hem till frugan och det första Nenne säger är - ”Sätt på 377” sen frågar han hur hon mår. Frugan frågade Nenne om vädret och Nenne som har suttit på en pub 8m ner under mark i 2timmar,tittar ner i sin pint och svarar -”Disigt”! (ha haha)
Senare på kvällen samlades vi på hotellets pub och snackade om det mesta och vissa, typ Mats T, fick skrattkramp. På Måndagen var det dags för hemfärd,bussen skulle lämna hotellet kl. 12. En timme innan så kom Ernie från Arboga och sa att han hade tappat sin kamera på bussen - DIT! Bättre sent än aldrig att sakna sin kamera...! ;)Busschaffisen hade Ernies kamera med sig och även Göran Nord´s pass och mobil som han glömde på bussen upp. Allt löste sig smidigt som vanligt. Vi lät chaffissen kämpa med 6-7 kameror när alla ville vara med på resans gruppbild. Bussfärden tog bara 2.5 tim till Stansted.
Och där satte vi upp ett nytt basläger på samma pub som sist. Skavstagänget hade 6 timmar på sig tills planet gick. Tiden rann iväg fort och gruppen blev mindre och mindre var efter flighterna mot Göteborg och Malmö lämnade Stansted.
Jag är ganska säker på att när vi drar iväg på nästa resa, så kommer det att bli många glada återseenden. Jimmy fr. Mellansel hade en mycket lång väg hem. Han var väl hemma på onsdagmorgon nånting. Starkt jobbat!
Jag har säkert glömt en del,denna berättlse är det jag vart med om och det jag har fått berättat för mig. Det finns många roliga grejer som hände. Som när Cassanovan(Olof) fick en servett i handen med telenr till en date som han hade sen på söndagen. Tegelstenen, Mattes skrattkramper,osv.
Ett stort tack till Mike Hurley som var med oss hela helgen och lyssnade och pratade med alla som ville. Thanks!
Ett stort tack till alla medresenärer på denna resa. Jag tycker resan var överförväntningarna. Så många nya polare och så många skratt man fått. TACKAR!!!
Även ett stort TACK till Magnus Tinnsten på Steve Perryman Sports Travel för ett gott samarbete.
Så inför nästa säsongsresa så kommer väl folk ligga i sovsäckar vid telefonerna för att boka upp sig. :)
Kul är också att allt funkade. Inga förseningar på flyget, inga bröt några ben eller gjorde sig illa.
Som sagt, Tack alla för en Superweekend!
