Aston Villa ur en grävlings perspektiv!
Grävling berättar om sin stora kärlek till världens bästa fotbollsklubb.
Precis som i stort sett alla andra Villafans här på forumet så blev jag förälskad i mitt kära lag när jag för första gången såg dem på tipsextra vid 9-10 års ålder! Färgerna var ju så fantastiska, och så spelade de ju en bra fotboll på den tiden (1982)!
Jag kan väl knappast påstå att jag alltid har varit en hardcore-fan, intresset gick väl lite upp och ner, åtminstone fram till att jag var 18 år!
Men vad var det som hände sen egentligen…?
Det är mer än en gång som man har frågat sig varför man avgudar ett lag som inte har ett dyft att göra med kära lilla Finspång, Östergötland eller Sverige överhuvudtaget! Varför sitter man och våndas framför webradion eller Canal+ varje helg med hjärtat i halsgropen precis som om Sverige var i Vm-final när det egentligen bara är en ”skitmatch” mot Bolton i jakt på att avancera från 15:e till 13:e plats med god chans att nästa vecka kanske kunna ta en placering till, då kanske vi bara ligger 29 poäng efter Manchester United & fortfarande har en teoretisk chans att kunna vinna ligan!
När jag träffade min sambo Mia för första gången så begick jag ett fruktansvärt misstag, förmodligen förblindad av kärleken så råkade jag bestämma våran första date när Arne & grabbarna hade bestämt sig för att visa mitt kära villa direktsänt på tv! Katastrof!
Vad skulle jag göra, ringa och säga återbud till en tjej på grund av en fotbollsmatch på tv, snacka om att man skulle bli spolad! Nej, det var bara att bita i det sura äpplet och försöka släppa matchen & planera en romantisk middag i lugn och ro…..knappast! Trots att ha skurit mig i fingret, lagat en misslyckad middag & nervöst sprungit fram och tillbaka mellan text-tv:n & middagsbordet så lyckades jag ändå få henne att stanna kvar!
Nu i efterhand så har hon insett vilken fantastisk uppoffring jag gjorde för hennes skull & hon har även lärt sig att när Villa spelar så är det ingen idé att överhuvudtaget försöka kommunicera med mig då jag mera liknar en neandertalare som bara kan uttala vissa fraser typ: OOOhh, Arrrgggh, shit, domarjävel & f-n!
Nu har jag dock supporterklubben att tacka för att Mia också har blivit intresserad, mest av ren sympati och för att få fler chanser att umgås med mig men även för att ha lärt känna alla ursköna typer i framför allt Villa Stockholm!
En annan grej som har fascinerat mig är att få veta vad det är för människor som döljer sig bakom alla nicknames här på forumet och se om det stämmer med den uppfattningen som man har skapat sig omedvetet inombords!
Efter att nu ha träffat de flesta genom Brumresan eller våra besök uppe i Stockholm kan jag säga att jag inte har varit i närheten av i stort sett någon vad det gäller att gissa sig till personbeskrivningen!
Nenne till exempel trodde jag var typ 17 år men i själva verket så var det en fullvuxen karl som har fullständigt pli på sin kärring när det gäller text-tv:n, Sani som jag trodde var en storvuxen biffig kille med lite hård attityd visade sig vara en tystlåten men jättetrevlig yngre kille, eller Jocke som vi alla har retat oss på i hans otaliga försvars tal för GT som jag trodde var en äldre stofil visar sig vara en supertrevlig prick från Uppsala. Det var bara Big Steffe, han såg precis ut som jag hade förutspått!
Hoppas på många roliga träffar framöver med alla er jämlika som också har drabbats av den obotliga sjukdomen supporterkärlek!
Ps! Jag kallas inte för grävling för att jag liknar en…..!
