small heath - Aston Villa 0-0
Det är inte, jag repeterar, inte godkänt. Jag kräver seger!
Det är inte ofta man skriver en matchrapport som är kortare än en införrapport. Men denna gång tror jag att så blir fallet. Det hände nämligen inte så mycket i detta derby som var så fruktat/hypat att man inte vågade visa det på TV. För oss Villans gjorde det inte så mycket eftersom vi i allmänhet torskar när vi är på burken. Man måste dock erkänna att man saknade bilden som ändå förmedlar en del av intensiteten och spänningen. Det är det enda derby jag har sett där stämningen verkligen hörs rakt in i vardagsrummet. Betänk då hur det är på plats. Ren och skär extas av bästa sort.
Innan matchen var det snack om small heath's starka start på säsongen samt Villas outgrundliga förmåga att aldrig vinna på bortaplan. Villa har ett övertag historiskt, framför allt i prishyllan, Villas revanch, small heath's starka hemmaspel osv osv. Men, derbyn är som vanligt fullständigt omöjliga att tippa. Det visade sig bli ett resultat som båda lagen får nöja sig med. Det var jämt i chanser och i spel. Det mesta handlade om felfritt försvarsspel och hårda duster på mitten (otippat). Även om laget var nöjt med poängen så är inte jag det. Detta är ett lag jag kräver att Villa ska slå med minst 4-0, ALLTID!
Villa startade matchen med en 4-5-1 uppställning där Angel var toppforward. Han understöddes först och främst av Vassel som höll till på vänsterkanten. Till höger var det De La Cruz som sprang. Tre centrala mittfältare utgjordes av Barry, McCann och Hendrie. Där bak var det Delaney, Mellberg, Johnsen och Samuel. Bänkad för dagen var Whittingham och det var nog ett bra beslut. Grabben ska matchas långsamt.
Under den första halvleken kan chanserna räknas till 3-2 i Villas fördel. Sörensen fick dyka för att ta Clemence skott. Mellberg fick senare blockera an volley från Forsell som kunde blivigt farlig. Villa hade i sin tur chanser som Angel och McCann brände. Det var en ruskig fart på spelet men det mesta skedde på mitten.
I andra halvlek fortsatte spelet på samma sätt, gott om fart men inga chanser att skryta med. De två farligaste chanserna hade Forsell för small heath och Whittingham, som byttes in, för Villa. Forsell nickade precis utanför och Whittinghams chans blev blockerat av en försvarare.
I vår är det dags för nästa drabbning och då får vi hoppas att spelet inte blir så låst som det var denna gång. På ett fullsatt Villa Park så ska vi ta me fan blåsa skiten ur knogsläparna en gång för alla.
Då Jävlar!
