Tottenham - Chelsea. En neutral betraktelse.
En resa i namnet fotboll!
Det har sin lilla tjusning att kombinera fotboll med annan fotboll. FA-cup semifinalen har en tradition att spelas på neutral plan, och då Birmingham ligger hyfsat mitt i England så brukar en av dem spelas på Villa Park. Hur drabbar det då mig? Jo, jag åker ju självklart till England för att se Villa men semin i Fa-cupen har tvingat min match att flytta på sig till söndagen i stället. Men.......men......det lämnar ju lördagen tom, helt utan aktiviteter. Självklart kan inte detta tillåtas så "off we go" till en lokal biljettförsäljare. 3 plåtar till derbyt mellan Spurs och Chelsea? Jo jag tackar jag!
Att ta sig till the Lane låter inte så svårt men det kan göras på 94 olika sätt. Vi väljer att åka tunnelbana till Turnpike Lane och sedan ta en promenad därifrån. På kartan ser det ut att vara ca. 3 km. Mina fötter tycker att det var 3 mil. Men det är nog bara jag som är lönnfet. På halva vägen tycker vi dock att det är dags för vätskekontroll. Det ligger en liten trevlig pub där som hette Poachers Inn. Sunkig, skitig, rökig och alldeles..alldeles engelsk. London Pride på pump-kran stärker alla mina nerver och fyller min kropp med mod och vi bestämmer oss för att knata vidare. Det är då som den engelska vänligheten sätter in. Vi står och tittar på kartan utanför puben, vrider den 180 grader och kliar oss i huvudet. Då kommer en av stammisarna vi pratat med innan ut till oss och visar oss på pricken hur vi ska gå. Take a left right before the roundabout. Aha! Det var inte svårare än så.
Efter ytterligare en stunds knatande så kommer vi fram till arenan. Den ser rätt juste ut på håll men när man kommer närmre så börjar man fundera. Alldeles invid den så konstaterar man att det är ett 70-tals betong bygge modell jättetråkig. Fan! Blir det inte bättre än så här tänkte jag. Vi knallar in och jag lovar att en 150 kilos person inte har en chans att komma in. Det var lika smalt som en sardinburk är bred. Det är när man kommer in som man märker att Tottenhams arkitekter har tänkt till lite. För det första är hela arenan ihopbyggd, det vill säga att det inte finns några öppna hörn. Den finns bara 2 pelare på hela stadion som håller upp taket och taket i sig sträcker sig ända ner till kortlinjen. Nog borde akustiken bli bra då. Jajamensan! När hela South Stand tog i lät det utav bara helvete.
Tyvärr så inbjöd inte matchen till någon upphetsad stämning och läktarkulturen blev därefter. Chelsea hade full kontroll och Spurs var orörliga. Den som fick mest skit för det på läktarplats var Kasey Keller. Men vad ska han göra? Det fanns ju ingen att spela bollen till. Efter matchen så bestämde vi oss för att leta upp ett ställe som hette Valentinos. Vi skulle möta upp ett par genomtrevliga Spursare där som vi träffade på matchen. Man kom dessutom inte in om man inte hade matchbiljett. Det visade sig dock vara proppfullt och dessutom ganska stort så vi hittade dem inte. Efter en stunds resultatlöst letande så gick vi in i klubbshopen, det skulle köpas en halsduk. Utanför fans det ett kravallstaket som man måste runda. Om man rundade det lite snävt som jag gjorde, så slog man i en utstickande pinne rakt i låret. Illa! Aj! Skit! Vakten bara skrattade och sa att jag var den tredje denna dag som gjort samma misstag. MEN TA BORT PINNEN DÅ, DITT PURJO!
Vi tog samma väg tillbaka via puben och det var inga problem att hitta. En iakttagelse var att nordöstra London är den hottade BMW:ns förlovade ställe. Jag har aldrig sett så många "kjolar" och "alpina-fälgar" på billiga 316 och 318 modeller som här. Hysteriskt kul i alla fall. Man ska dock komma ihåg att det finns fina bilar också. Många M3 och M5, Jaggor och Cayenner, samt en Volvo och Saab cab lite då och då.
En lärorik resa på alla sätt och vis. Nu är det dags att knoppa för i morgon ska Man City kläs av och jag tänker inte vara tyst,
VVVIIIIILLLLLAAAAAAAA!
