Säsongen som gick. Villas berg och dal bana! Del 2
Fortsättning...
Vi förpassades illa kvickt ur FA-cupen av Man Utd och hade tillslut bara ligan att koncentrera oss på. Det passade oss bra då vi från ingenstans började smyga oss uppåt i tabellen. Matcher vanns och Angel målade vidare. Det närmade sig även derby igen och nu skulle vi inför hemmafansen visa plattfötterna från soptippen vilka som regerade i stan. Och det gjorde vi, i 60 minuter. Sedan rasade spelet ihop alldeles och vi fick gå hem med ett kryss, detta efter att varit i ledningen med 2-0 och fullständigt spelat ut dem. En lite skojig/grym händelse runt denna match var att jag och Robban (McParland) inte klarade av att sitta kvar i puben de sista 10 av matchen utan bestämde oss för att ta ett varv runt kvarteret för att våra hjärtan/magar/njurar inte klarade mer. När det gått 10 minuter kikade jag in genom fönstret på puben och såg att det hade gått 92 minuter och vi var fortfarande i ledningen. Äh, tänkte jag och övertalade Robban att vi skulle gå in och vara med om jublet när vi segrade. Vi han inte ens säga EllisOut innan de där förbannade blåmesarna sköt in kvitteringen i matchminut 93.35! Så jävla surt!
Man var lite rädd efter det tappet att vi skulle gå på en mina mot Everton i nästa match också. Och visst gjorde vi det. 2-0 i arslet och så var det roliga slut för i år..eller? Inte då, Villa repade sig efter Everton och formligen mosade Wolverhampton i nästa derby i en klang och jubelföreställning som slutade 4-0.
Folk började nu viska Europa till varandra! Dumheter utbrast jag och lovade att bjuda Villa-stockholm på en runda bärs om vi lyckades. Villa fortsatte dock att vara med i racet mot Europa och vi var även med i matchen om fjärdeplatsen vilket hade betytt CL-spel. Dessa förhoppningar grusades dock då vi inte lyckades slå Southampton i näst sista samtidigt som Liverpool vann. Det stod bara mellan oss och Newcastle, vem som skulle knipa femteplatsen som gav Europa-spel. Vi hade en poäng till godo och behövde bara matcha Newcastles resultat i sista omgången. Vi vek dock ner oss mot Man Utd samtidigt som Newcastle spelade 1-1 mot Liverpool. Det betydde att Newcastle knep femteplatsen på målskillnad. Så jävla typiskt, först bära upp oss till skyarna för att sedan släppa ner oss i betongen med ett "splatt"! Ölbjudningen slapp jag i alla fall stå för. Det hade inte blivit billigt.
Hur nästa säsong ska se ut står i allra högsta grad skriven innanför Ellis pannben. Grunden för en framgångsrik epok är lagd. Medelåldern i laget är endast 25 år och enda sättet att förbättra detta är att värva mer spelare till truppen. De måste även vara så bra att de konkurrerar ut nuvarande folk. Inte det enklaste och definitivt inte billigt. Over to you Mr. Ellis!
Spelaromdömen:
Thomas Sörensen: Bra debutsäsong. Säker utpost i de bakre leden. Brister i kommunikationen ibland men det blev bättre i slutet.
Mark Delaney: En av ligans bästa defensiva högerbackar. Om han bara kunde ge fan i att vara skadad.
Ulises De La Cruz: Vilken förändring jämfört med förra året. Ulises spelar med ett självförtroende nu som hjälper honom långt. Gör bort sig ibland men de offensiva kvaliteterna är goda.
Olof Mellberg: Kung, kapten, ett berg att luta sig mot när det blåser. Helt klart en av hörnstenarna i truppen. Jag tror han bara gjorde en enda dålig match i år.
Ronny Johnsen: Det är inga direkt yviga rörelser som norrmannen bjuder på. Solid och säker och kompletterade Mellberg på ett lysande sätt.
Dion Dublin: Målskytten som blev back i sin sista säsong i klubben. Blandade och gav men jag minns honom som pådrivare och guide för våra unga talanger. Alla ungtuppar har sagt under lyriska former att Dion var den som tog hand om dem när de var uppe i a-laget.
Liam Ridgewell: Supertalangen börjar nosa ordentligt på a-laget. Hoppas det leder långt. Årets insatser bådar gott.
J'lloyd Samuel: Vilket lyft killen har fått. Uttagen i engelska landslaget var grädden på moset i en lysande säsong.
Lee Hendrie: Svårt att veta var man har honom. Kan vara landslagsmässig ena dagen och se ut som han kommer från Aldershot den andra. Mer bra än dåligt i år. Bättre i mitten än på högerkanten.
Nolberto Solano: Kan visa sig bli den bästa affären Villa har gjort. Har inte spelat tillräckligt för att jag ska kunna ge ett rättvist betyg. Men det ser bra ut.
Gavin McCann: Gör precis vad som står på förpackningen. Ett rivjärn på mitten som bortsätt från några hjärnsläpp har varit mycket nyttig.
Thomas Hitzlsperger: Genombrott efter halva säsongen, sedan var han omöjlig att peta. Några patenterade vänsterrökare fick vi se också. Kan bli ännu bättre. Det ser jag fram emot.
Gareth Barry: Inte lika dominant som förra året men fullt godkänt ändå. Är lätt en av Englands bästa vänsterspelare. Ignorerad av Svennis just nu.
Peter Whittingham: Började säsongen som ordinarie men fick kliva åt sidan för Hitz. Det finns mycket talang här och vi får se om O'Leary lyckas utnyttja den.
Darius Vassel: Dåligt år av Darius som endast bitvis glimtade till. Det krävs bättring till nästa år för att vi inte ska tröttna.
Juan Pablo Angel: Suverän är bara förnamnet. Den mängd arbete han lägger ner på plan är hysterisk. Att han dessutom pytsar 23 mål är ju inte så illa det heller.
Peter Crouch: Spelade inte mycket men gjorde ett par mål. Jag är inte övertygad.
Marcus Allbäck: Horribel säsong på grund av skador. Kan bättre, de vet vi.
Stefan Moore: Snart dags att blomma ut nu. Mycket potential!
Luke Moore: Större löfte än brorsan. Har några år till på sig att växa i kostymen. Kunde ha blivit hjälte i derbyt.
Nu har det gått ett tag och intryck har smälts. Här är några saker värda att nämna.
Årets lirare: Juan Pablo Angel
Årets mr. Pålitlig: Olof Mellberg
Årets mest förbättrade: J'lloyd Samuel
Årets svin: Bocanegra i Fulham. Våldtäkt på Delaney.
Årets svin2: Small Heath som vanligt.
Årets jasså?: Solano är inte till salu! (Bobby Robson)
Årets Ellis uttalande: It is only women and horses who work for nothing.
Årets klant: Den vinner jag alltid. Denna gång för att jag missade supporterresan.
