Aston Villa - Tottenham 1-0
Tre nya färska poäng och Aston Villa är på gång.
Aston Villa kunde inkassera ännu en seger efter måndagens ligamatch. Segern i sig var väl inte helt rättvis då Tottenham lika gärna kunde ha dragit det längsta strået i denna jämna match. Personligen är jag tycker jag det är viktigare att vi fick en seger som denna än en där vi spelade ut Tottenham totalt. Det är segrar i jämna matcher så som Bolton och nu Tottenham som kan ge oss en fin slutplacering.
Aston Villa ställde upp med en överraskande mittfältskonstellation. Så här i efterhand var jag ju inte alltför bra att sia om hur mittfältet skulle ställas på banan. Det mest överraskande men också positiva var att Steven Davis fick chansen från start. Han har gjort ett antal inhopp innan och det är underbart att O'Leary vågar ge honom chansen från start, vilket visade sig vara ett mycket bra val då han gör en mycket bra match. Han har bra speed, han är tuff och så är han hungrig, härligt och se! Tillvänster spelade Hitzlsperger något som förvånar mig lite då han inte riktigt är en ytter, det ser man också tydligt när han ständigt går in i banan. Om det är order från O'Leary så att Samuel ska komma upp eller om det är på eget bevåg vet jag ej, men i vilket fall anser jag att det är bra då han inte passar på kanten. Bredvid Davis spelade McCann och till höger Solano, så jag hade i alla fall två rätt.
Annars var uppställningen som väntat med en backlinje i form av De la Cruz, Delaney, Mellberg och Samuel och på topp Angel och Cole.
Inledningsvis böljar spelet mycket fram och tillbaka, båda lagen skapar ett par halvchanser var innan Carlton Cole får matchen första riktigt heta. Det är en genomskärare som egentligen är ganska misslyckad men då Naybet snubblar/ramlar/halkar så ställs Cole ren med Robinson. Tyvärr skjuter inte Cole direkt utan håller i bollen lite för länge och kommer i en snäv vinkel vilket gör att Robinson ganska enkelt kan rädda och returen rensas bort.
Bara minuten senare är det Tottenhams tur att gräma sig. Den avige vänsteryttern Atouba tunnlar De la Cruz och tar sig på så sätt in i straffområdet, hans skott letar sig mot krysset men där står Sörensen säkert och kan plocka äpple.
Som sagt böjar spelet fram och tillbaka men det känns trots allt som det är Aston Villa som försöker spela mer än vad Tottenham gör. Det verkar som Villa spelarna trots allt har sitt grundspel i tankarna och försöker följa det när dem går till anfall. Tottenhams spel går mer på chans och längre bollar fast å andra sidan är blir det farligt när dem kommer fram. Inte så konstigt i och för sig att Tottenham spelarna inte vågar, efter 5 raka förluster är deras självförtroende sämre än Bosko Balabans sejour i Aston Villa.
I den 38: e matchminuten trodde jag att 0-1 var ett faktum. Kanoute, som för övrigt var en av Tottenhams bäste, skarvar snyggt fram bollen till Brown som kommer på en perfekt löpning. Han kommer helt fri med Sörensen men avslutet är under all kritik. Han lägger den vid första stolpen där Sörensen lätt kan rädda istället för att trycka in den i bortre.
Första halvlek var till ända och det var väl inte den bästa matchen vi har fått se och ett lika resultat är rättvist.
Efter paus kommer Tottenham ut och tar tag i taktpinnen. Om dem inte vågade spela i första halvlek så var det helt tvärtom nu vilket gav onda aningar i min Villa mage. Defoe för ett ganska bra läge när Mendes spelar in bollen från höger, Defoe vänder om och klipper till men bollen utanför.
Just i Tottenhams spelmässiga dominans får Aston Villa sin första hörna. Hitzlsperger slår den och den seglar förbi de flesta spelarna till Solano på bortre stolpen. Han tar emot den, kickar upp den och med en konstspark skickar han in 1-0, vilket konstmål! Där står säkerligen 6-7 vitklädda runt om honom och bara tittar när han jonglerar med bollen, helt underbart ologiskt mål.
Lika snabbt som Aston Villa tagit ledningen lika snabbt trodde man att den skulle försvinna. Tottenham tar sig in i Villas straffområde och försvarsspelet är under all kritik och det blir väldigt rörigt. Tillslut faller Defoe i en situation med Samuel och när man ser på repriserna hade det inte varit alldeles fel om domaren blåst för straffspark då Samuel ganska tydligt stämplar Defoe.
Istället kontrar Villa och rullar upp Tottenhams försvar mycket snyggt. Angel får bollen snett inåt bakåt och hans försök till skott blir en underbar passning fram till Solano. Där trodde jag och säkerligen många andra att han skulle punktera matchen med sitt andra mål för dagen men Robinson gör en grym räddning, eller var det avslutet som var kasst?
Tottenham jagar nu kvittering men Villas försvar är som alltid väldigt svårforcerat och Tottenham kommer inte fram till några rejäla chanser. Utan istället är det när Aston Villa kontrar som det blir farligt. De la Cruz tog sig in i straffområdet och fick på ett helt ok skott. Davis hade en ganska farlig nick där han blir skjuten i huvudet av De la Cruz.
I den 69: e minuten får Tottenham sin farligaste chans för kvittering när Kanoute nickar, men dock utanför. Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad som hände i den här delen av matchen då jag var ohyggligt nervös, därför de dåliga återberättelserna från dessa chanser.
Aston Villa hinner med en sista chans innan slutet när Cole tar sig runt på vänsterkanten och får på ett hårt skott. Robinson släpper retur men på den står Villa spelarna och röker och letar blommor eller nåt.
Som sagt kan det ha hänt mer under de sista minuterna men jag var inne i min egen värld och när slutsignalen ljöd var det en befriande känsla. Aston Villa hade tagit ännu en seger och klättrade upp till en fin 5: e plats och att sitta bredvid ett riktigt Spurs fan i det ögonblicket var underbart. Alla spelare ska ha en eloge för sitt jobb i denna match, men extra plus vill jag ge Davis som går in i sin första match från start och gör en mycket bra match och backlinjen som än en gång visar sig vara grymt stabil. Det enda orosmolnet är anfallarna som inte riktigt kommer till inne i boxen, båda två jobbar mycket bra i denna match men tyvärr genererar detta inte i mål.
Jag ställde mig frågan i min införrapport om Villa är ett topplag eller ej. Spelmässigt visar vi ju verkligen inte det, men just det faktum att vi vinner en sådan jämn match som detta var visar på stark moral och att spelarna vet vad dem vill. Det behövs om vi ska nå Europa för vi kommer inte vara det bästa laget på banan i alla matcher och om vi kan vinna trots att spelet inte stämmer till 100 % då kan vi gå långt.
