Aston Villa - Arsenal 1-2 (0-1)
Ännu en svår hemmamatch för vårt kära Aston Villa, Gunners kom på besök från London denna årets mörkaste dag, och även om spelet var ljust så blev siffran i poängkolumnen mörk, becksvart för Birminghamlaget
Ett sargat villa kom till start med ett antal nya namn i startelvan; Cuellar, Ireland och Clark var nya sedan förra matchen, Albrighton fortsatt förtroende och Braddy Guzan mellan stolparna.
Matchen började skapligt med Villa-ögon, inget lag hade väl direkt taktpinnen direkt från start, utan man kände på varandra i några minuter. I tredje minuten får Warnock ont efter en stämpling på foten, tar igen sig ett tag men kliver sedan upp och Villa tar tag i taktpinnen och skapar en bra möjlighet på den första hörnan, minuterna efter passar Gabby Agbonlahor bollen in mot Arsenal-keepern (skriver det så slipper jag stava namnet) denne hinner dock precis före Ireland till bollen och chansen avvärjd. I tionde minuten får också Gabby själv en fin möjlighet efter passning av N’Zogbia, dock inget mål nu heller, men tryck från Villa.
Efter detta så äter sig dock Arsenal in i matchen och rullar lite boll på Villas planhalva utan att skapa något, tills minut 16 då, den så efterlängtade Cieran Clark blir totalt grundlurad av Walcott som smiter förbi på dennes insida, och det tål inte Clark, och river Walcott i armen, mannen i gult pekar på straffpunkten och Clarks första ingripande kunde ha varit bättre…PANG, Van Persie sätter lite småorättvist 0-1 trotts att Guzan som har rykte om sig att vara lite av en straffspecialist går åt rätt håll. 0-1 och surläppen nere i tv soffan…
Villa tar återigen taktpinnen efter målet, och en av säsongens finaste kombinationer exekuteras då Albrighton och Ireland väggar sig igenom Arsenal-försvaret utan att komma till något riktigt avslut, samarbetet mellan firma Albrighton-Ireland fortsatte då Ireland missade mål på åter ett inlägg av Albrighton. Ireland såg pigg och spelsugen ut vilket gladde mig oerhört! Matchens fint kom kort därefter då N’Zogbia klack-tunlar Coquelin, läckert! Samme Coquelin ger igen för gammal ost på N’zogbia kort därefter och belönas med ett gult kort. Matchen fortsätter med att Villa genom Hutton, Albrighton och N’zogbia matar inlägg mot Arsenal-straffområdet, utan resultat.
30 minuter passerat och Arsenal har inte haft någonting i chansväg förutom straffmålet. Tills i minut 32 då Ramsey kommer fri i mitten, men av någon anledning missar han att gå vidare alternativt passa soprene Walcott och skickar iväg ett distansskott över och utanför målramen. Sedan skapar Villa en chans genom ett briljant instick från Hutton till Ireland som borde ha gjort mål, det kommer tänkte jag, han är ju på rätt plats i alla fall! Men tji fick jag då Ireland byttes ut till förmån för Bannan i minut 44, What?! Tänkte jag, Ireland är ju på G, men tydligen så hade han känningar i calfen och byttes ut, synd då Ireland varit i händelsernas centrum ett antal gånger under första halvlek. Clark och Mertesacker hann också med varsitt gult kort innan domaren förkunnade halvleksvila
0-1 i paus, och tre ord susar genom min skalle: Bittert, ologiskt och orättvist.
Andra halvlek börjar med jämt spel i 5 minuter innan Marc Albrighton påpassligt lurar först Vermalen och sedan Mertesacker och rullar enkelt in 1-1 bakom den polske keepern i Arsenal målet. Rättvist! I minut 55 kommer Walcott i bra läge till höger om villa målet i straffområdet, PANG säger det då 85 kg senig, blek irländare i form av Richard Dunne mosar honom och sedan stöter ut bollen klockrent till hörna. Warnock drar sedan ett inspel i burgaveln, eller vad som borde varit ett inspel till en fri Albrighton. Det märks att Villa pressar högre i andra halvlek, vilket jag efterfrågat hela säsongen, skitbra tänkte jag! Och mellan minut 55-60 så har Villa 69% boll, detta mot ett spelande lag som Arsenal, bra!
Vi borde oftare i matchen ha utnyttjat Emanuel Frimpongs klumpighet, tror den killen kommer få svårt att ta en plats i Arsenal eller något engelskt lag för övrigt i framtiden, han är inte bra nog helt enkelt. Villa fortsätter skapa och N’Zogbia trollar med Slowmotion-Mertesacker två gånger om, Villa har powerplay rent ut sagt fram till minut 63, då Arsenal tar sig samman och börjar skapa hörnor på löpande band, och jag var lika nervös varje hörna, för allvarligt talat så ser försvaret inte bra ut på hörna, vilket vi senare fick betala det ultimata priset för. Villa sticker sedan upp med press igen mellan min 70-75. Van Persie försöker filma till sig ytterligare en straff i duell med Warnock men belönas helt korrekt med ett gult kort. Arsenal byter ut mannen med frisyren, Gerviniho till förmån för mannen med sin egen importerade frisör, den lille tsaren från Ryssland. Man har också bytt in Rosicy och Benayoun.
Arsenal trycker på bra runt minut 85, men Richard Dunne parerar allt, de som påstår att hans blick inte är vad den varit kan vara lugna efter den här matchen. 1-11 till Arsenal i andra och självklart skulle den sista äckliga hörnan ge resultat, men som den gav resultat får bara inte ske på högsta nivå i engelsk fotboll i 88e minuten på hemmaplan och i desperat poängbehov, Gabby Agbonlahor som för övrigt varit blek hela matchen missar markeringen på två lortar höge dvärgcockespannieln från Israel Youssi Benayoun, som tillåts att göra ett nickmål på hörna, katastrof, och åter katastrof! Och Gabby får själv dra lasset för denna extremt bittra förlust. Villa byter in The Fonz mot Albrighton direkt efter målet, men det enda man lyckas få till är två gula kort på en oputsat Hutton inom två minuter och denne visas ut, synd då Hutton varit bra matchen igenom och vi hade behövt honom mot Stoke.
Spelar vi som vi gjorde idag slår vi Stoke på boxingday, vi borde ha slagit Arsenal idag, men vår fortsatta inkompetens på fasta situationer kostade oss än en gång poäng.
Bäst i Villa: Dunne, Albrighton, N’Zogbia.
Sämst i Villa: Agbonlahor och Clark.
