Resekrönika: -Pappa, vad betyder ”Fuck´s sake”?
En liten betraktelse från helgen: QPR-Villa, från Villa Swedens och Trollhättans Stainrod med söner.
Jag åkte till London med mina två söner, 8 och 10 år unga. Det var första gången de var på öarna och det var givetvis fotbollen som stod i fokus. Vi bokade hotell och flyg tidigt, sedan gällde det att ”vara med” när QPR släppte biljetterna inför matchen mot Aston Villa.
Det var inga problem att få tag i biljetter, det gick att välja på det mesta utom just på Aston Villas sektion samma dag som biljetterna släpptes för allmänheten. Vi valde att sätta oss på rad fyra bakom målet, precis under hemmalagets klack som satt på sektionen ovanför.
Resan gick bra på fredagskvällen. Vi var framme sent i London och efter lite trevande och gående på lördagsmorgonen kom vi till slut fram till den förbokade Stadionguidningen på Stamford Bridge. Det var rätt stora ögon på grabbarna när vi fick gå ner i Chelseas och bortalagens omklädningsrum och prova på presskonferensstolarna, bland annat. Ingen av oss håller på Chelsea, men guiden var riktigt rolig och vi fick bland annat reda på att det var 100 journalister på varje PL-match och cirka 250 journalister på varje CL-match. Otroligt.
Vi hann också med Hamleys och Lillywhites (en reservtröja med BANNAN 25 på ryggen köptes av tio-åringen) innan vi tog tunnelbanan mot Shepherds Bush. Egentligen visste jag att White City var närmare arenan, men vi träffade fyra snyggt klädda Villa-supporters på tuben som rekommenderade att vi gick av vid Shepherds. Vi tre försökte hänga på för att se vart de tog vägen före match men vi lyckades tappa bort dem. Vi följde strömmen mot arenan efter ett kort matstopp och 45 minuter före matchstart var vi inne på Loftus Road.
Pappa var lite sugen på en öl, så vi gick in i baren som hörde till Family Stand. Där fanns Wii-spel för barnen och Lager för de vuxna. Jag höll såklart låg profil. När vi satte oss tillrätta inför matchen kunde vi konstatera att vi nästa kunde ta på spelarna. Mina pojkars ögon lyste. Aston Villa tog ledningen via Holman redan efter åtta minuter och det krävdes mycket kraft för att inte resa sig och skrika rakt ut bland alla QPR-fans. Men vi log mot varandra!
När QPR kvitterade snyggt bröt helvetet lös på arenan. Vilken stämning. Vi satt ner, medan alla andra tusentals runt oss stod upp…
Det dröjde inte länge efter detta förrän det sjöng i stolpen bara några meter framför oss när Shaun Wright-Phillips prickade den med ett långskott. Guzan räddade också ett friläge framför oss. Vi konstaterade att Aston Villa hade en tuff match, men Clark och Baker var starka.
I den andra var tyvärr det mesta av spelet på den andra sidan, men Villa dök upp framför QPR:s mål vid ett par tillfällen och en gång var det nära. Det blev ingen seger, men däremot var det en fantastisk upplevelse. QPR:s fans är bra på att hålla igång, Villa gjorde mål och mina killar fick vara med om jublet när ett hemmalag i PL gör mål. På det hela taget helt underbart, så klart.
Barnen lär sig otroligt mycket när man är ute och reser. Inte bara vilka sevärdheter som finns eller hur man gör i tunnelbanan. De lärde sig en del engelska ord på läktaren också. 8-åringen frågade på väg hem från matchen:
-Pappa, vad betyder ”Fuck´s sake”?
Vad svarar man på det? Att fotbollen förbrödrar?
/”Stainrod” från Trollhättan
