PEC Zwolle - Vitesse1 - 2
West Bromwich - Aston Villa 0-0
Tre uberviktiga poäng på spel idag på The Hawthornes i Birmingham, åtminstone för en av kombatanterna…
West Bromwich borta. Det fanns en tid för några år sedan då vi Villa-supportrar kunde mysa ner oss i plyschfåtöljerna med en pint, en näve chips och slänga upp fötterna på soffbordet, zappa över till canal+ sport 1 och förvänta oss tre poäng. Dessa tider är dock nu förbi, lillebror har blivit storebror. The apprentice has become the master. I år är Baggies Birminghams härskare, högsta hönset I stan, det svider I ett claret and blue-hjärta.
Den gamle stöten Roy Hodgeson hade en plan och en vision när han tog över Liverpool, en plan som han inte fick chansen att genomföra på ett otåligt Anfield, nu lever han istället ut den planen med ett lag med mycket mindre resurser på alla plan än vad hans forna arbetsgivare förfogade över, och jag tror att i Liverpool sitter nu mången supporter och är lite ledsen i ögat för det bristande tålamodet, när man istället sitter fast med en föredetting av legendarisk status, som enligt mig inte alls på sin lyra har de manageregenskaper som gamle Roy Hodgeson har. Visst han vann idag, men annars är hans säsong mörk, och hans nyförvärv en besvikelse. King Kenny – En låtsaskung i Liverpool.
Nog om detta och till dagens match.
Villas skadeproblem blev aningen mindre när backbjässen Richard Dunne återigen marscherar in för match. Irländaren tar därmed Nathan Bakers plats i laget, och jag och säkert andra med tycker det känns betydligt tryggare. Det återstod att se om ”the luck of the irish” fördubblades med ytterligare en irländare i startelvan.
Första halvlek inleds som vanligt rätt bra och inspirerat av Villa som sånär kommer igenom några gånger. Baggies kommer dock in i match så småningom och spelet jämnar ut sig, och jag säger som Ola Wenström när han skulle rulla highlightens från matchen ”Vi börjar i minut 68, då inga highlights fanns innan” kanske inte helt sant, men sånär. Halvchanser skapades, men inga riktigt heta. Gabby, sprang igenom, men fick en liten, liten knuff och slog bollen för långt framför sig Michael Johnson inspirerade lekamen, Heskey sköt mitt på målvakten, Warnock och Hutton drog på sig sina sedvanliga gula och halvleken slutade 0-0. Ok halvlek av Villa som jag nog ändå knappt hade övertaget sett över hela halvleken.
Jag minns inte riktigt i vilka minuter de olika hands-straff situationerna var, men vill minnas att de flesta av dem ägde rum i andra halvlek i alla fall.
Dessa sitauationer fick dock ingen stor roll att spela då domare för dagen Clattenburgh hade bestämt sig för att Blunda för handssituationer idag och berövade båda lagen på ett par solklara straffar, den allra solklaraste åt Baggies håll då Alan Hutton på handbollsmålvaktsmanér räddade en meter framför en skogstokig Shay Given, som dock tog ner sina händer och lugnade sig snabbt då han insåg att Clattenburgh hade missat den solklara straffen och det röda kortet som Hutton borde ha haft. Ett par gula kort till delades ut till Heskey och Clark, Given gör en jätteräddning på mållinjen efter avslut av Odemwingie i slutminuterna och Villa missar en trippelchans i samma minuter där Cieran Clark avslutar med en låg bredsida efter marken (som borde varit en hård vrist i taket). Slut och ytterligare en 0-0 match och ett kryss kan läggas till den sedan innan gedigna samlingen.
Spelet är inte jättebra, men glimtar bitvis till, vi hade behövt mer än en poäng idag, för om, resultaten imorgon går emot oss ligger vi riktigt brunt till. Som tur är åker vi tappra supportrar ner till nästa match för att få oss lite vin, kvinnor och sång till livs, eller åtminstone ale och villasång, britterna brukar inte vara så vassa på kvinnor.. Tre poäng behövs och tre poäng ska vi ta på söndag! Vi har ju bra statistik på medlemsresorna, trägen vinner…
Bäst i Villa: Hmm, Dunne och Given
Sämst i Villa: Får nog säga Hutton för sin onödiga hands och sina oföljsamhet som ofta resulterar i farligheter till motståndarlaget.
