Andi might come in handy...
En av mina starkaste Aston Villa-upplevelser ägde paradoxalt nog rum under Alex McLeish, en tränare jag aldrig hade trott skulle leda klubben efter sin tid i Small Heath. Rösten sprack när Andi Weimann avgjorde mot Fulham i mars 2012, ett mål som starkt bidrog till att vi hängde kvar det året.
Efter att ha lämnat moderklubben FC Stadlau och gjort ett mellanspel i Rapid Wien kom 16-årige Andreas "Andi" Weimann till Aston Villa 2007. Jag följer flitigt klubbens alla lag och fattade snart tycke för den hårdjobbande Österrikaren med näsa för mål. Han var en del av det lag som vann Peace Cup 2009 och lånades ut till Watford där tränaren var oerhört nöjd med yngligen som "was working his socks of" för "Bålgetingarna".
Efter en tid imponerade han så pass på Martin O´Neill att han lyckades slå sig in i A-truppen. Kevin McDonald gav honom chansen i Premier League men en oturlig skada höll honom borta från spel flera månader. Den icke historielöse minns också bländande insatser mot Liverpool, Manchester United och det avgörande målet mot Manchester City, där bilden av Weimann med uppsträckta armar mot Holte End inte torde ha gått någon obemärkt förbi.
På medlemsresan ifjol satt undertecknad på Holte End iförd Weimann 26. Samme Weimann avgjorde med två mål mot Hull och jublet visste inga gränser när det stod klart att Premier League-statusen var säkrad ytterligare ett år. Sedan är det extra skönt när utskällda och hånade spelare, i det här fallet Jordan Bowery och Andi Weimann, får lyckas och täppa igen diverse glappande trutar...
Innevarande säsong har Andi varit med och avgjort mot både Stoke och Hull innan en lång måltorka satte in. En ny tränare, Tim Sherwood, gjorde entre´och det stod tidigt klart att nr 26, som bytt till 10, inte kunde peta formtoppade Christian Benteke och Gabby Agbonlahor i anfallet. Det är givetvis synd för Weimann men fotboll är ett lagspel. Jag är lycklig om Aston Villa vinner oavsett vem eller vilka som spelar, även om jag lider med alla spelare som jobbat sig upp från akademin och får nöta bänk istället för att inneha hjälteroller för världens finaste klubb.
Om två veckor sitter, och står, jag återigen på läktaren på Villa Park när Aston Villa tar sig an Burnley i säsongens sista drabbning. Vem som helst får avgöra till vår fördel men jag önskar att årets Herkules återigen blir Andi Weimaaaaaaaaaaaann!
