Manchester C - Aston Villa4 - 1
"Den som gapar över mycket..."
Nej, Unai Emery var inte riktigt intresserad av att bryta sviten av förluster borta mot Manchester City. När laguppställningen kom blev det tydligt att lördagsmatchen mot Brentford och nästa veckas europacupspel rankas som viktigare än att försöka sno poäng mot regerande mästarna.
“Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket” var förmodligen begreppet Emery satt och tänkte på när han plitade ner taktiken inför onsdagskvällens match på Eastlands. Det är orealistiskt att tro att Villa ska lägga sig i titelstriden. Kampen om Champions League-plats och en hägrande titel i Conference League får duga för säsongen 23/24.
Sju högst tänkbara startspelare skulle saknas; det visste vi på förhand. Strax före match försvann dessutom Emi Martinez på grund av sjukdom. Och så ställde Emery över Bailey, Pau och Tielemans dessutom. En hel elva borta alltså. Man kan väl säga att förväntningarna var låga trots att City vilade såväl Haaland som de Bruyne.
Matchbilden blev den förväntade och mycket långt ifrån den vi såg på Villa Park i december. City ägde boll. Villa stod lågt, plockade stundom ner yttermittfältare som extra ytterback och ofta en av de defensiva mittfältarna som extra mittback. Ja, det fanns tillfällen under Citys press när Villa stod med en rak 8-backslinje.
Hur länge skulle Villa orka hålla tätt?
Inte så länge visade det sig. Doku undgick med en millimeters marginal att vara offside och kunde servera Rodri som stänkte in 1-0 bakom Robin Olsen.
Villa exponerade sina kvaliteter sporadiskt, men också effektivt visade det sig. Zaniolo iscensatte ett anfall i 20:e minuten. Morgan Rogers samspelade med Jhon Duran som löpte sig fri, rundade offside-stående Zaniolo, som spelade “död”, och smällde in kvitteringen. Pang-bom, effektivt och en rejäl näsbränna för Man C.
Likaläge. Skulle det kunna hålla? Nej. De farhågor som infann sig när det stod klart att Robin Olsen skulle in mellan stolparna infriades dock inte. Olsen gjorde en utmärkt insats med fina skotträddningar, säkert agerande i luften och inga fadäser med fötterna.
Istället var det andra som stod för bjudningarna. Jag skrev i inför-texten att det skulle krävas “maximal disciplin”. Tyvärr hade inte alla Villa-spelare läst på Svenska Fans och det tackade Phil Foden för. Citys vassaste anfallsvapen i år fick med sig matchbollen hem efter sitt tredje Premier League-hattrick i karriären. Han skulle kunna skicka tackkort till fyra Villa-spelare.
Douglas Luiz gav bort två frisparkar i dödligt läge utanför straffområdet. Den första skickade Álvarez upp på övre läktarplanet. Den andra var nästan lika dåligt slagen, men Foden fick hjälp av att Nicolò Zaniolo klöv muren. Som gammal målvakt ryker det ur öronen på mig när jag ser sånt. Olsens mur var korrekt uppställd; målvakten lika korrekt placerad, men Zaniolo begick en dödssynd som Dante Alighieri skulle ha placerat i en av de nedre kretserna i helvetet om fotbollen hade varit aktualiserad på 1300-talet. Det var varken gudomligt eller komiskt när Zaniolo hoppade åt sidan och gjorde Olsens uppgift oöverstiglig. Synd på italienaren som annars var pigg och kreativ, men ett kanske matchavgörande nybörjarmisstag satt på hans konto.
Istället för inspirerande 1-1 i pausvilan så blev det ett knäckande 1-2 att bära in i omklädningsrummet.
Villas vanligtvis svaga period - inledningen av andra halvlek - avlöpte utan fadäser och kvitteringen var till och med nära när Zaniolo genialiskt hittade Luiz som fann Moussa Diaby ute på högerkanten. Fransmannen hittade tillbaka till Luiz som direktsköt, men inte nog välplacerat. Ortega i målet tippade till hörna och fick sedan även agera på denna när Lenglet nickskarvade. Närmare än så kom inte Villa.
Istället fortsatte bjudningarna till Foden. Diaby sålde sig strax utanför eget straffområde. Rodri tackade och tog emot och serverade Foden för ett direktskott till 3-1.
Nästa bjudning stod inbytte Callum Chambers för med en monumentalt felriktad passning mitt i “slottet” för att tala hockeyspråk. Foden var på just det där rätta humöret, så stänkaren upp i krysset till 4-1 var ingen överraskning.
Mot slutet blev det många byten och vi fick se Omari Kellyman debutera när Zaniolo drog på sig en lårkaka.
Det hade krävts ett smärre mirakel för att Villa skulle kunna ta något med sig hem från den här matchen och - som redan skrivits - Emery verkade inte på allvar vara ute efter det heller.
Frågan är hur laget formeras på lördag mot Brentford hemma på Villa Park. Tillbaka till en mer ordinarie uppställning och en kaxigare inställning? Vi får tro det. För att ge sig på en liten travesti:
Mandom, mod och morske män, finns i vårat Villa än,
kraft i arm och mod i barm, i vinrött hjärta ack så varm
