En brevbärares betraktelser

Fredag 29 April Äntligen! Som Fylking sa så blev den av. Vadå?

Jo min försenade 50-årspresent. Jag hade lyckligt ovetandes blivit anmäld som Mr X till en medlemsresa med Aston Villa Sweden av min kärleksfulla sambo.
Tydligen är det något med just 50-årsdag och Villaresa som hör ihop. Nu när jag som 52 ½ åring kom iväg så mötte jag Sabel på Öresundståget, han hade fyllt 50 bara några dagar tidigare. Sedan var det ytterligare en som fyllde halvt hundra på söndagen, men mer om det senare.
På Kastrup träffade vi en del bekanta anleten och några för mig nya. Det är kanske lätt att tro eftersom jag jobbar som brevbärare, när jag inte är på resande fot att jag skulle ha enkelt för namn och ett bra lokalsinne.
Jag har skickat ett halvt Villa Park minst i fel riktning eftersom många turister i Malmö verkar tro att en brevbärare måste ha koll på den lokala omgivningen.
När det gäller namn så kommer jag oftast bara ihåg familjemedlemmar och gamla Villahjältar. Så om jag blandar ihop alla nya och gamla bekantskaper på den här resan så är felet mest mitt.
Tillbaka till Kastrup där träffade vi L-M ligan, Far o son basket, familjen Villa-United. Mor o far Villasupportrar sonen och dottern Unitedfans. Sedan anslöt Bosse Larsson, Putte Norrland och den blivande kalsongmannen Ekenberg.
Steven och Samuel var också där.
Humöret var på topp trots en två timmars försening. Man får trots allt tillbaka en timme när man flyger på det hållet.

Uppladdning Kastrup

När vi väl lyfte mot helig mark så hamnade jag bredvid Robban från fd Skövde men dialekten satt kvar, som gjorde sin första medlemsresa. Precis som de flesta som åker med så var han lättpratad så tiden gick fort mot landning.
När alla fått sina väskor så fick Putte korrigera mitt något förvirrade minne från två tidigare medlemsresor av att man kunde gå till hotellet efter att åkt skypeliften.
Det blev tåg till centralstationen sedan en promenad till Crowne Plaza som hotellet heter. Där mötte vi bröderna kavaj som kom direkt från Villashopen med breda leenden. Äldsta eller om det var yngsta brodern kavaj visade stolt upp sina nyaste fynd från butiken.
När vi checkat in på vårt rum så begav vi oss ner till The Canal House. Sabel fick ta igen sig på rummet då han drabbats av migrän. Kanske blev den tuffa Birmingham-smogen för mycket för en som är van vid Södra Sandbys rena lantdoft. Istället ledde Putte Norrland ett tiotal hungriga och törstiga till denna mycket trevliga pub. Där blev det en utsökt fish&chips och några Guinness.

L-M på väg in till puben The Canal House. Rekommenderas.

På fredagskvällen vankades det bankett på hotellet. Där imponerade vår ordförande Geddis med att kunna namnen på samtliga resenärer. Grymt. Hamnade vid bord 4 tillsammans med Sabel som piggnat till lite. Där satt även Henrik Molander, Prepared, halva PRO-Ludvika samt familjen med den förlorade sonen som var strandad i Amsterdam. Middagen flöt på och Molander berättade att han förlorat några tusenlappar på att behöva köpa ny flygbiljett efter att ha missat ett connectflyg. Röksuget blev för stort så han gick ut för att stilla det men kom inte in i tid sen. Tror inte det var problemet med grabben som var kvar i Amsterdam.
Mitt i middagen precis innan efterrätten så gick jag för att köpa en avec till kaffet. Där möter jag en ovanligt ostädad Bosse Larsson. Även om jag kommer från samma goa stad som honom så var det svårt att förstå hans diftonger i det tillståndet som han befann sig i.
Han tröttnade snabbt på mina Va? och började istället anfalla en handspritsautomat som satt på väggen. Jag smög tillbaka till mitt bord och pratade med PRO-Ludvika istället. De berättade att de hyrt en kanalbåt på 18 meter från och med måndag och att de utsett Mats till deras kapten. Nej han hade inga dambyxor på sig. Ni som kan er Hasse&Tage förstår referensen övriga får se filmen ”Att angöra en brygga”.

Lördag 30 April
Dagen börjar med en stabil hotellfrukost. Plus till det goda kaffet.Vi får reda på att den förlorade sonen äntligen kommit fram så nu kan även den familjen pusta ut. Nästan samtliga resenärer väljer att vara med på marschen till Villa Park. Vår kassör Bosse Carlsson leder den med bravur, undviker skickligt alla cyklister vi möter. Det tar ungefär en timme att vandra dit. Men matchen börjar inte förrän 15.00 brittisk tid, så klart så ska vi först in på Aston Tavern och släcka törsten. Vädret är fantastiskt och precis när Tavern skymtas så kommer Gulliganen som ett skott och spurtar först in i baren. Han har lagt upp loppet väl, höll sig i klungan i början, avancerade på slutet för att sedan kunna defilera enkelt in i Aston Tavern.

Sabel väntar på startsignal i lobbyn

Uppladdning på Aston Tavern

Sitter kvar i solskenet till kl 13.15 sedan blir jag och Sabel för otåliga. Vi går mot biljettinsläppet och blir bland de första som släpps in. TrinityRoad Stand Upper sitter vi på och därifrån ser vi Gerrard leda laget på sin obligatoriska runda runt planen. Ett varv sedan går de in igen.
Tar en till av Aston Villas egen IPA som finns på arenan. Gott men dumt då blåsan gör sig påmind. Villa Park fylls på, förväntningarna stegras. För egen del blir detta mitt sjätte försök att få se Villa vinna en match, den fjärde på Villa Park.
Laget är släppt och till vår förvåning så ser vi att Lucas Digne är frisk nog att starta. Även ungtuppen Tim Iroegbunam får chansen från start. Matchen startar och stämningen på Holte End är inget att yvas över. Norwich är usla och vi blir bättre när Leon Bailey haltar av och Danny Ings kommer in. Ett mål och en assist till Watkins lite turliga ledningsmål. Dessutom en nick i stolpen och Bailey sköt ett skott i ribban så visst vann vi rättvist även om vi inte imponerade.
Största jublet på Villa Park fick vår gamla tränare Dean Smith. Deano Deano Deano ekade ljudligt runt arenan t o m Holte End vaknade.
Deano var klokt nog mycket noga med att tacka alla spelarna först, sedan Norwich klacken och sist hela Villa Park. Han ville inte göra en Sören Cratz. Men måste kännas skönt för honom att få dessa hyllningar från Villafansen även om resultatet innebär att kanariefåglarna är klara för championchip nästa säsong.
Jag var också supernöjd. Äntligen en seger. Första försöket gjordes 1997 på Stan the mans debutmatch. Då blev det 0-4 mot Blackburn så det tog 25 år innan det blev vinst. En halv femtioåring, alltså ytterligare en koppling till denna siffra.
Efter matchen var det gruppfoto på trappan. Sedan gick vi in på puben Holte Suite som ligger vid Holte End. Där kom en yngling som jag tror hette Kenny. Han hade rakat huvud med spindelnätstatuering över ansiktet och mötte oss. Han sprang fram till vakterna och skrek att detta var 80 av hans bästa svenska vänner och krävde att samtliga skulle få komma in gratis. Detta lyckades om det var Kennys eller styrelsen förtjänst vet jag inte men kul var det.
Inne på Holte Suite så träffade Putte Norrland och Gulliganen en av sina engelska vänner som numera bor i Skottland men ändå pendlar till varje hemmamatch. En väldigt stor man men även han såg liten ut när vår Scottish Cafu presenterade sig för honom.
Vi avslutade lördagen med lite gott eftersnack i hotellbaren.

Segerjubel inne på Holte Suite

Söndag 1 Maj
Denna dag fick man spendera efter eget huvud. Någon från Listerlandet hade startat denna dag med att vakna i kalsongerna i korridoren. Efter en liten walk of shame till receptionen så blev han insläppt till sitt rum.
Vi var ett gäng som begav oss ner till Bull Ring för där pågick en halvmara.Villaswedens och Postnords löparfenomen Uggla fullkomligt flög fram på smått otroliga 1 timme och 16 minuter om jag hörde rätt. Fantastiskt bra tid.
Efter loppet mötte vi Pär Coropsius, menar Corupsiopsius, nä vänta jag får gUggla det.
Pär Coreopsis, Geddis, Bosse Larsson, Bosse Carlsson och Prepared. Just Prepared fyllde 50 år denna dag så vi tog upp en skönsång för honom där.
När sången var klar så berättade Korren att han inte hittar i Birmingham. Han tog skrattandes ett foto på mig när jag visade min fusklapp med hotellets namn på ifall jag skulle bli själv av någon anledning.

Senare begav sig Bosse Larsson, Putte Norrland, Sabel och jag till fiendeland.
Sabel som brygger öl själv och är extremt duktig och kunnig i ämnet ville till en pub som låg nära St Andrews. Efter lite letande så hittade vi den till slut våran Pepes bodega.
Sabel och pubägaren fann varandra tog en belgisk öl med stor beska 6%. Bosse tog en kaffe/choklad öl till hela 11%.
Vi hade i stort sett hela stället för oss själva mycket god öl och trevlig pub som jag inte minns namnet på. Bosse skulle flyga hem nu på söndagen så vi bröt upp och drog oss tillbaka mot hotellet.

Putte, Ranta och Bosse Larsson i blånäsornas område

På Hotellet skulle vi överraska Prepared med en Villatröja som alla på resan signerat och mera skönsång såklart. Han berättade att det varit hårda förhandlingar hemma innan det blev klart att han kunde fira sin femtioårsdag i Birmingham.

Måndag 2 Maj
Denna dag var det dags för rundvandring och minnesstund på Villa Park samt U23 match mot Newcastle dessutom ett besök i Villashopen.
Det var ingen gemensam vandring till arenan utan Sabel guidade mig dit. När vi kom fram var det dags för en minnesstund för Peter Östling som har en sten på Villa Park. På en del av stenarna så hade namnen suddats ut men Peters sten var i fint skick. Bosse Carlsson som kände Peter väl höll ett bra tal och vi avslutade med en tyst minut. Det var fint och värdigt.
Vi blev presenterade för vår guide som jag tyvärr tappat namnet på. Han berättar att Tony Daley som ska kommentera U23 matchen är på väg till oss. Daley hinner med lite fotografering innan han stressar vidare.Vi får se lyxlogerna, taktikrum allt utom omklädningsrummen eftersom U23 lagen håller till där.
I pressrummet så får vi se tre unga damer som låtsas att de är Villas senaste nyförvärv. Om jag minns rätt så var det Tilda Magnusson som imponerade mest på den pressträffen. Hon var oerhört proffsig i sin framtoning.

Två sköna lirare ihop Coreopsis och Tony Daley

Sedan kommer han, min store barndomsidol Tony Morley kliver in i pressrummet. Han ser ut att må bra och berättar att han har en tröja med alla gamla hjältars autografer på. Peter Withe som nu bor i Australien hade väl varit svårast att få tag på.
Han tyckte även att Dean Smith fått en kniv i ryggen av styrelsen. Han vill inte värva Coutinho. Ska inte vara för stora löneskillnader då blir det ett oharmoniskt omklädningsrum.Vi fick även veta att han fick böta dyrt efter att ha firat sitt mål mot Anderlecht i semifinalen 82 med att visa fingret för några i styrelsen.
Morley gav ett ödmjukt och sympatisk intryck.
Tyvärr så var inte tröjan till någon i Villasweden utan den skulle säljas till välgörenhet. Något han sysslar mycket med.
Till slut fick jag chansen att gå fram till honom och få en bild. Berättade att han var min första idol och frågade om vi kunde ta ett kort. Kände mig som tolv år när jag stod och lade armen om honom. Stort.

Två legendariska vänsterfötter. Den ena något bättre än den andre. Men den sämre har spelat med Gud, ja inte originalet Paul McGrath utan den svenska varianten Stefan Schwarz.

Sedan var det dags för U23 match. Ibland är det några från A-lagen med men så var inte fallet nu. Där fanns spelare som suttit på bänken i matcher men två unga lag möttes.Vår målvakt bjöd på två mål så det blev förlust med 1-2 men vad spelade det för roll? Jag hade träffat Tony Morley.
Nu var det bara shopen kvar. Inte riktigt lika bra utbud som för 10 år sedan när jag var där senast. Men 122 pund som blev 110 tack vare 10% rabatt som guiden berättade att vi hade för att vi gått en tur med honom.
Sabel, jag och Bosse Carlsson gick tillbaka till hotellet för att lämna våra inköp där.
Kvällen avslutades på O’Neils som ligger på Broad Street.

Tisdag 3 Maj
Tidig frukost. Sedan utcheckning från hotellet. Vi hade hört att säkerhetskontrollen som bara tog 10 minuter på Kastrup tog tid. Efter lite mer än en timme så var vi igenom.
Flyget var i tid och vår stund i Birmingham var över för denna gång.
Tänk på detta om ni blir sugna på att åka hit:
Ta med bra/sköna skor. Gick över 20 000 steg per dag i snitt.
Undvik vita gympaskor för då blir man av någon anledning stoppad av vakterna från att komma in i puben. Likaså om man har Villatröja/lagtröja på. Neutrala kläder om det är puben som gäller.

Tack till styrelsen som styr upp allt så jäkla bra.
Tack till Sabel för alla goda öl du tipsade mig om. Jag gillar tydligen beska o bittra sorter när det gäller öl. Men gillar glada människor tur det inte är tvärtom.
Tack till Putte Norrland som guidade med stil och verkligen försökte att inpränta lite lokalsinne i mig.