"En premiärresa i dur" eller "Än har ingen plurrat"...)
Vad gör man på en fotbollsresa? Tja, här är ett axplock av det vi minns från premiärresan och matchen mot Hull.
Torsdag
Hade gjort upp med samling på Arlanda med Jocke och Skatan för flyg till Birmingham med Monarch. Det skulle bli första direktflyget sedan SAS la ner sin rutt. Efter en snabb säkerhetskontroll så tog vi sikte på baren vid gate 67. Väl där plingade det till i mobilen och flyget blev försenat. Några klunkar senare så dyker Bakers brorsa Anders och Sven-Arne Wikén upp i baren och plötsligt var vi full hand. Minuterna senare via sms så kommer Maria och Alan McInally upp. De sa att de sett oss och ropat på oss tidigare vid passkontrollen. Vi hade dock inte hört något så vi skyller på ölsuget.
Sen när vi satt oss till rätta i planet och väntade på startsignal från tornet, blev planet ytterligare försenat. Denna gång av någon idiot som lekte med drönare. Men efter ett tag så kom vi i väg. Efter en snabb titt i menyn så blev det ett trestegsköp. En 33:a Stella, en miniburk Pringels och en panini för 10 pund. De två första stämde och det tredje var mer en toast än en panini.
När vi väl landat så väntade Viktor på oss. Efter en lugn!!! biltur till Jurys Inn så kunde vi checka in. Strax efter kom Sven-Arne och Bakers brorsa Anders. En snabb i baren och sedan startade jakten på mat. Den jakten slutade på ett “chipchop”-ställe (gatukök) vid Arcadian. Efter det var klockan sen och många nöjda, så det blev en promenad tillbaka till hotellet och en avslutningsöl i baren.
Fredag
Klockan ringde och efter en snabb koll i telefonen så såg man att Robstar och Coresoporits tog en flygplansfrukost (stor och liten) på Landvetter. Det kan nämnas att medan Gräddis och övriga som åkte Monarch fick pynta för sin dricka på planet så var det all inclusive för väst-duon på bmi. Det gjordes en rejäl inventering av barutbudet…
Då frukosten var helt ok på medlemsresan så var det spännande se vad som stod på borden. Man blev nästan lite chockad då det serverades fil och müsli, minismoothies, vatten- och honungsmelon och grönsaksstavar vid bordet. Ville man ha hyvlad ost fanns även det. Ja ja, det fanns även en full English om man ville ha det - och det ville man.
Sen blev det en tur ner mot New Street och lite butikskoll. Helt plötsligt så dök puben Shakespeare upp och Bakers brorsa, Sven-Arne, Jocke och jag tittade på varandra och nickade ja och det blev dagens första stopp.
Vid 12-tiden så mötte vi upp Robstar, Kööping, Arvidsson Sr och Coresoporits som valde morgonplanen från Sverige på hotellet. Lunchen intogs på Malt House som ligger ljuvligt vid kanalen. Några åt fish´n´chips, lasagne, burgare och själv så provade jag dagens soppa. De sa att det var champinjonsoppa, men det var mer spenatsoppa för jag har inte sett gröna champinjoner så finhackade tidigare.
Efter lunchen blev det lite fria aktiviteter innan kvällens planer började. Vi hade nu även en plan och det var juvelkvarteren. Utan att gå händelserna i förväg för mycket kan redan här nämnas att färdmedel på räls även denna gång undveks… Så efter ett stopp på Shakespeare bakom Copthorne gick vi med raska steg mot The Button Factorys terrass. Men när vi väl såg terrassen smet Sven-Arne in på 100 Trades och gruppen lämnar ju ingen ensam så även gruppen klev in. Väl inne på puben så trivdes vi och Bakers brorsa Anders började prata om ett bryggeri som låg några snesparkar bort. Så vi höjde våra glas och sekunderna senare ställde vi ner våra tomma glas och gick vidare.
Vid utgången så hittade vi en karta med rubriken "Jewellery Quarter Ale Trail". Det bästa med kartan är den visar med pilar vilken väg man ska gå. Efter ha tappat räkningen på hur många juvelbutiker vi gått förbi så korsade vi Great Hampton street och hamnade minuterna senare vid ett välkänt garageområde där Burning Soul Brewery håller till. Det visade sig vara Two Towers gamla lokaler och den minnesstarke kommer säkert ihåg studiebesöket där på medlemsresan 2014. Garageplatsen hade fräschats upp ordentligt och erbjöd en fin uteplats med både stol och bord. Efter inspektion av uteplatsen blev det genast kö i baren och folk som satt på dess barstolar ställde snabbt upp som experter. Då stället var trevligt och mycket gästvänligt så blev det att vi stannade över en öl till. På en av barstolarna satt en blånäsa som berömde oss att vi hittat hit och att vi rest så långt för att se fotboll. Han skämdes själv över sitt lags låga publiksiffror och trodde även han att "rödnäsan" skulle få sparken. Men killen kunde öl och sa att nr 3 var kanon. Jag provade nummer 3 och den var kanon. Kanon blev även Robstar och hade han lagt en keps framför sina fötter hade han lätt tjänat ihop en bra slant efter sin uppvisning i hur man hanterar en kartong med inköpta ölglas. När Robstar avslutat showen, så såg vi att i garaget fanns ett biljardbord. Dock så såg även Robstar detta bord, men ingen vet om han hittade några kulor trots digert letande.
När vi beslöt att nästa stopp skulle innehålla mat så tog vi sikte på Actress & Bishop. Nu hade även gruppen blivit mindre då vissa tog rätt beslut att bege sig till annan plats för mat. Vi som var kvar blev inraggade av en person som starkt påminde om Manuel från "Pang i bygget". Manuel var inte bara inkastare, han skötte förmodligen allt från beställningar och servering till matlagning. En stegräknare på den killen… Vi blev erbjudna övervåningen och vi tackade genast ja. Tror några ångrar detta när vi kom upp på övervåningen. Efter en lång väntan kom både meny och vätska på bordet. Sen blev det en längre väntan på maten och någon var smart nog att ta en "powernap".
När maten väl var uppäten var siktet inställt på hotellet. Några valde att ta en taxi hem och några valde att gå, allt för stegen. På vägen hem så hamnade vi helt plötsligt utanför en pub och utgången av det var givetvis ett besök kan aldrig skada.
Lördag
Innan frukosten så blev det ett snabbt besök på rum 412 och en liten frukostgurglare. Vid frukosten fick vi även sällskap av Prepared och herr och fru Venäläinen som checkade in sent på fredagen. En samlingstid bestämdes och gruppen skingrades för fria aktiviteter. Några gick en sväng ner mot kanalen och några stegade ner till Bullring. Väl där bestämdes att första stoppet skulle ske på The Square Peg, känd för sin långa bardisk. Innan första ölen kom in kom regnet. Det var inte ett vanligt regn utan det var snarare monsunregn och snabbt bestämdes att stopp nummer två även blev på nummer ett. Tack vare ”dubbelstoppet” hann även Putte Norrland ansluta till ”de törstigas samfund”. Det första gula kortet delades även ut.
När vi väl skulle gå till samlingen på hotellet så valde vi dörrarna vid hörningången. Jag (Geddis) klev fram och inget hände. Jag tog ett steg bak och sedan ett steg fram igen. Återigen hände inget. Jag tittar upp och viftar med händerna över huvudet mot lådan som är över dörrarna för att de skulle öppnas, men de var fortfarande stängda. Jag tittade åt både höger och vänster där det stod en vakter på varje sida. Helt plötsligt så säger ena vakten "try to push" till mig. Croppikoppi och de övriga vännerna försäkrade vakterna att de skulle ta hand om den märklige pubgästen från Tyresö…
Vid nästa samling på hotellet hade gruppen nu utökats med Stefan Holmström och vi var nu uppe i 16 personer och gruppen saknade bara Sebastian Edvardsson. Denne man hade dock kontakt med någon av oss 16 och fick bara ordet Zizzi i telefonen. Lunchen intogs tillsammans på en italienare som hette just Zizzi och låg på Brindley Place tvärs över gatan från hotellet. Ett fint litet område med både fik, barer och restauranger. Sebastian, som gjorde en blixtvisit från Sunderland, valde dock Zizzi vid Mailbox och blev därför utan pasta denna dag…
På rätt Zizzi inträffade flera händelser som kommer att utredas av disciplinnämnden efter att röda kort utdelades på grund av ”felaktig måltidsdryck”… Ännu har ingen tagit på sig att Sebastian hamnade på fel Zizzi.
Efter att ha fått något varmt i magen så väntade vi in tiden då vi skulle bege oss ut mot Villa Park. På Jockes inrådan blev det sedan taxi till Barton Arms där golvet måste luta mest i hela Birmingham. Ett mycket bra val av uppladdningsplats. En riktigt gedigen pub och gångavstånd till arenan.
Då jag skulle hämta ut biljetterna inom en viss tid, så fick jag sällskap av Robstar, Arvidsson Sr och Skatan till Villa Park medan de andra var kvar på Barton Arms. Ölen smakade enligt Noppikoskis utsago mycket bra i solen på uteserveringen på Bartons. Väl nere vid biljettvagnen som fungerade som uthämtningsplats delades det ut gratis Villahalsdukar och det tackade man inte nej till. Vi trodde först det var doktor Tony som ville visa sin klubbkänsla, men tji fick vi då det på halsduken gjordes reklam för ett spelbolag. Med nys halsdukar runt halsen gick runt Villa Park och solen sken så ett stopp diskuterades. Stoppet blev Holte Pub där dörrvakten var lika stor och trevlig som vid senaste besöket. In kom vi och ölen intogs utomhus.
Klockan 17 så kom resten av gruppen till Holte Ends trappor och nu var det 30 minuter till kickoff och biljettutdelningen gick galant, ingen blev utan. Matchen bjöd inte på några större idrottsupplevelser och ölen tog slut i baren men en poäng blev i alla fall facit av premiärmatchen. Som svenskar blev vi givetvis insläppta på Holte Suite efter matchen och både öl och gin intogs av det törstiga sällskapet.
Efter matchen körde vi en samling på hotellet för diskussion om matintag. Vissa valde The Figure of Eight och klassisk pubmat som middag. Andra valde indisk (här böjer sig vissa av matgästerna i vördnad för Holmström och Venäläinen som klarade ett lass vindaloo utan att svimma) och några följde Bakers brorsa Anders till Brewdogs granne The Stable där det serverades pizza och olika sorters cider. En sort utsågs av Kööping till världens bästa. När stället stängdes så hamnade vi på Brewdog där Kööping köpte några öl och ett av dessa blev även det utsett till världens bästa öl av nämnde Kööping. Det spelades även en mängd sextiotals musik av en kille i baren som senare tipsade Jocke och Kööping om en klubb. En efter en droppade av och till slut var det bara Jocke och Kööping kvar. De var även kvar ute i nattvimlet till tidig morgon. Det ryktas om en eftersläckare på rum 412 för övriga…
Söndag
Efter den sedvanliga frukosten så blev det dags för lite sevärdheter. Jag, Skatan, Robstar, Coresoporits och Arvidsson Sr knöt skorna och svängde upp vänster från hotellet. Vi gick förbi gårdagens indiska restaurang, en välkänd klubb med en bokstav och två ettor i namnet innan vi tog vänster och tog sikte på Craven Arms. Vi verkade ha gått för fort då de ännu inte hade öppnat, så vi fortsatte ner mot Kinakvarteren och hamnade på Hurst Street. En snabb koll bakåt då fortsatte vi ner mot fiendeland. Vi nobbade Eden och tog i stället in på The Cobs där det spelades skön musik och dagens första stopp var ett faktum. Mellan både klunkar och låtar diskuterades rockband, låtar och konserter flitigt.
När alla glas var tömda så fortsatte vår promenad och nu var målet åter Craven Arms. Halvtimmen senare stegade vi in och fick in det vi beställde. En äldre herre kom fram till bordet och pratade om att Derby hade de bästa mikrobryggerierna i England. Han berättade även att Craven Arms hade fått nya arrendatorer men att Black Country Ales fortfarande ägde puben. Det betyder att men även till våren kan njuta av en Fireside. Vi själva hittade ett monopol och försökte snabbt lista ut vilka färger som gatorna i Sverige hette. Det gick sådär… Sen fick vi sms av Jocke som precis vaknat och undrade var vi var.
Även här blev det bara en öl innan promenaden gick vidare. Denna gång var etappmålet 25 våningar upp i Mailboxen. Så två svängar vänster, en höger och vänster vid Brassen så stod vi framför hissen. Sekunderna senare stegade vi ut på 25:e våningen och möttes av en beundransvärd utsikt från båda håll. Några minuter senare så dök Kööping och Jocke upp och gjorde oss sällskap och nästa stopp diskuterades. Kan nämnas att båda nattsuddarna var betänkligt matta i lacken… Valet blev den gamla banklokalen Old Joint Stock. En kort promenad senare så beställdes både mat och dryck på nämnda bar.
Lunchens samtalsämne blev "steg" och Kööping drog fram mobilen och hittade en söndag då han klockades för hela 23 steg. "Jag gick mellan dörren och soffan. Måste ha varit en bakfyllesöndag med pizzabud", sa Kööping. Då Robstar gillar whiskey så gick vi till whiskeyshoppen och tittade vad de hade på hyllorna. Inga inköp gjordes men fortfarande fanns det livets vatten kvar på rum 412.
Sen tog vi sikte på Post Office Vaults och dess utbud. Utbudet var fullt godkänt och ingen var missnöjd över besöket. En fenomenal pissoardoft förmådde inte grumla den sköna känslan av god dryck. Ute vid Rådhusplatsen där det var en jamaicansk marknad var det en annan doft som låg i luften…
Söndagen
Efter att gruppen skingrats så var det bara Jocke, Kööping, Robstar, Skatan, Crolickerats och jag kvar så provade vi ännu ett nytt ställe i Brindley Place. Denna gång ett tyskt steakhouse med namnet The Smoke Haus. Det vi beställde hade lätt räckt till fler. Efter ha kämpat ordentligt med maten så var det bara Skatan och Jockes tallrikar som i stort sett var tomma. Mätta och belåtna så inspekterades väggarna som var fyllda med skådespelare, artister och diverse idrottsmän och gissningarna haglade vem som var vem.
Då vi skulle möta upp Putte som varit i Bolton över dagen så valde vi en plats som var enkel att hitta till dvs Malt house. Barnkillen blev väl inte speciellt glad då han direkt sa att han var på väg stänga. Jahopp sa vi och beställde och hans min blev inte bättre. Väl vid bordet så sa Kööping att en pint Guinness ska drickas i sju enkla klunkar. Så jag och Kööping kollade om det gick. Kööping hamnade på fem och jag på sex så det gick. Nu hade bartendern fått nog och sa att nu var han tvungen att stänga så vi fick snällt hitta ett nytt vattenhål.
Troligtvis var det den här kvällen som vi besökte The Gin Vaults. Före eller efter Malt House är oklart. Hur som helst så var det här stället utmed kanalen en riktig höjdare och olika drinkar med ginbas utforskades. Det var inte sista gången besökare från Sverige trakterade detta näringsställe. Även detta ställe stängde ”tidigt” och när vi tittade på klockan så bestämde vi hotellbaren då alla skulle upp tidigt för både tåg- och flygtider som väntade.
Framme vid hotellet så serverade Kim i baren oss glatt och Coreposiris fick även växla in massa grus till en 10 pundsedel. Mätta och belåtna så tittade Skatan på sin stegräknare som visade över 24000 steg på söndagen. Som vanligt tog Robstar och Coresoisiris en liten fösare innan släckning.
Måndag
Frukost som vanligt och magen började vänja sig med bönor, korv och konstigt kaffe tidigt på morgonen. Efter frukosten blev det avsked då flygen hem väntade. Robstar och Croppkakis inmundigade en flygplatsfrukost på BMX medan andra åkte hem senare. Även denna gång var det öppen bar på bmi och självklart blev det en sista öl på svensk mark i Göteborg innan den dynamiska duon åkte åt var sitt håll. Coreopsis åkte med en skapelse som hette Gröna tåget och när man satt i restaurangvagnen, där ett sista vätskestopp avnjöts, väntade man på att Agatha Christie skulle stiga in genom dörren. Ljudvolymen på tåget torde dessutom ha förstärkt eventuell tinnitus…
Själv tog jag, Jocke och Skatan tåget till Manchester då vi valde SAS hem. Så vi tog sikte på National Football Museum. Väl där inne var det roligt att se lite Villaprylar och hur både skor och benskydd såg ut förr i tiden. Men det som chockade mig mest var att Steve Bruce gjorde 19 mål för United en säsong. Sen är ju Ryan Giggs CV i samma tröja en otrolig läsning.
När det första kulturbesöket utan vätska äntligen var över (har Putte Norrland bestämt drinklistan här…?) så tog vi sikte på en mysig pub, Ox kallad i folkmun där vi tog en lättare lunch. Efter lunchen gick vi över gatan till nästa kulturbesök nämligen Space & Industry Museum. Även detta kan rekommenderas om man tänkt besöka Manchester. När vi gick mot stationen för att ta tåget ut till flygplatsen så nämnde Jocke att staden hade den minsta puben i Europa. Vi gick dock in på gamla apan (The Old Monkey) och släckte en torr strupe. När vi väl lämnade puben och gick några meter så vad stöter vi på då? Jo, givetvis puben Jocke pratade om.
?Timmen senare var vi ute på flygplatsen och när vi sitter och äter så kom beskedet att flyget var försenat från Stockholm på grund av drönare på Arlanda. Väl timmen senare var vi i luften och två timmar senare landade man på Arlanda och att fyra dagar kan gå så snabbt är konstigt.
