- -
Final mot Arsenal i FA-cupen!
Det finns inga ord som kan beskriva det jag nyss upplevt. Icke desto mindre kommer jag göra ett försök att redogöra för 90 minuter av ren och skär lycka, toppat med eufori av vackraste slag. Aston Villa är för första gången sedan 2000 klara för final i FA-cupen efter att av egen styrka och kvalitet slagit ut Liverpool. Vi skulle kunna fokusera på att Brendan Rodgers är den förste manager i Liverpool sedan 1950-talet som inte vinner en enda titel inom tre år efter sitt tillträdande, men låt oss b
Det är lite svårt att samla sina tankar efter att ha plågats av hjärtklappning, svåra svettningar och syrebrist under de 90 minuter plus stopptid som drabbningen fortgick men här ett tappert försök. Från början var det Villa som tog tag i taktpinnen och ”took the game” till Liverpool. Tyvärr blev Nathan Baker (a.k.a. Markus Andersson) skadad och i oredan, Ron Vlaar bytte sida och Jones Okore byttes in ouppvärmd, gjorde Liverpool 0-1 genom Philippe Coutinho i 30:e minuten. Lyckligtvis var det bara kring målet som Liverpool hade övertaget på planen och på läktaren. Jag tror att uttrycket ”outsung” stämmer bra in i sammanhanget…
Lyckligtvis tog det bara drygt 5 minuter innan Villa kunde kvittera genom Christian Benteke, snyggt framspelad av Fabian Delph. Även lillkillen från Solihull, Jack Grealish, var inblandad i förspelet till målet. Farfars farfar Billy Garraty, som var med i det vinnande laget i FA-cupfinalen 1905, log nog nöjt från sin plats på himlens Holte End när ättlingen sprang åttor kring Liverpoolspelarna. Knappt 4 minuter in på andra halvlek tog Aston Villa ledningen och återigen var det firma Grealish, Benteke och (kung) Delph som stod för grannlåten. Benteke klackade till Grealish som slog en perfekt avvägd boll till Delph. Denne lurade i sin tur upp två försvarsspelare till korvkön, en är enligt vissa rykten fortfarande kvar och frågar efter stekt lök, och satte 2-1 bakom Simon Mignolet.
Återstoden av matchen spelades av utan att Liverpool kunde hota på allvar och The Mighty Aston Villa är i final i FA-cupen på 15 år. About time…
Man förlorar som ett lag och vinner som ett lag. Undertecknad hade innan dagens match sina dubier kring ytterbackarna, något som skulle visa sig vara helt ogrundat. Shay Given sattes inte på några svårare prov idag och får också godkänt. Jores Okore hade ett tveksamt ingripande som ledde till baklängesmålet men spelade upp sig. Ron Vlaar var tvungen att byta både sida och försvarspartner och gjorde båda uppgifterna med grace. Man of the Match nummer 1 för mig. Ashley Westwood ersatte avstängde Carlos Sanchez med bravur, Tom Cleverley blir bara bättre och bättre, Delph är min Man of the Match nummer 2 och Charles N´Zogbia visade ”Wiganform”.
Wee Jack Grealish, Man of the Match nummer 3, fick mig att hoppas på en framtid där akademin står för framtida stjärnor och Christian Benteke var så löjligt bra som man bara kan hoppas på. Finns det en lika komplett anfallare i Premier League? Min Man of the Match nummer 4. Måste välja en som jag tyckte var allra bäst så blir det Fabian Delph.
