Gästkrönika från Rotterdam82

Som många medlemmar vet så driver medlemen Jonas Berg en blogg om Aston Villa på http://rotterdam82.se/. I dag väljer vi att presentera en gästkrönika som även finns på nämnda blogg efter bla helgens tunga förlust.

Aston Villa nere för räkning
Det är dags för optimisten i mig att slå följe med pessimisten för att se världen för vad den faktiskt är: Aston Villa anno 2015/2016 räcker inte till för Premier League-spel. Det är inget vi konstaterar efter 0-4 mot Everton eller senaste 2-3 mot Watford, utan ett faktum som är väl underbyggt efter att snart ha spelat halva säsongen.

Det här med optimist kontra pessimist är ett extremt vanligt förekommande diskussionsunderlag på diverse Villa-forum idag. ”Stå bakom ditt lag i vått och torrt”, ”det är nu laget behöver oss” och många fler liknande uttryck förekommer nästan dagligen och speglar lite av den uppgivna känslan som infinner sig.
    Måla fan på väggen är fritt fram att göra, men att börja påstå att vi är klara för nedflyttning är ju långt ifrån ett faktum. Trepoängssystemet ger oss fina möjligheter att plocka in avstånd snabbt, vilket det finns flera lag som visat tidigare säsonger. Rätt ska vara rätt: Aston Villa är inte något nedflyttat lag.
    Men faktum kvarstår. Aston Villa är det lag som legat sämst till i Premier Leagues historia vid den här tidpunkten. 5 poäng efter 14 matcher är en sämre än vad Derby lyckades skramla ihop säsongen 2007/2008, enligt The Sun. Låt oss hoppas att likheterna slutar här – Derby åkte nämligen ner när säsongen var till ända, med blott 11 poäng inspelade.

5-year plan
Och den som varit med länge minns säsongen 86/87, då Villa senast degraderades – blott fem år efter europeiska triumfen i Rotterdam. Varför är detta intressant, undrar den nyfikne? Jo, fem säsonger är en ganska bra måttstock på hur ledningen och sålunda, tyvärr, även klubben som helhet mår.
    Tillfälliga toppar och dalar finns massor av exempel på, men sett över fem säsonger går det inte att sopa saker under mattan.
    Villa har exempelvis sopat smutsen under mattan sedan ett bra tag tillbaka. Det vore synd att säga att alltsammans tog sin början säsongen 2010/2011 – för fem säsonger sedan – men när Martin O’Neill sa upp sig på stående fot inför säsongen sprack också den bubbla som Lerner byggt upp med hjälp av inpumpade pengar. O’Neill hade inte tagit Villa dit Villa skulle ha tagits, han hade fallit på målsnöret. Mattan drogs undan, och sedan dess har smutsen blottlagts för hela världen.
2010/2011 var ingen katastrofsäsong, men förskönades i och med avslutningen som ledde till en respektabel nionde plats. Därefter har det varit rutschkana utför, med start från ledningen. Och det var i denna veva som ledningen bestämde sig för att sätta sin femårsplan i verket: Förstöra och förgöra vår vackra klubb.
    Det kanske inte uttalades på ledningsmötena – där kallades det en treårsplan för att vända den sjunkande skutan som hette Villa – men effekten har blivit just sådan.

I styrelserummet
Allt detta har naturligtvis skett bakom lyckta dörrar, men fansen har fått en gratis inblick i vad som skett i styrelserummet. Fotbollsplanen är nämligen en lysande spegelbild av förhållandena där.
    Nya coacher har de senaste säsongerna kommit och delvis lyckats, motivationsvägen så att säga, få ett lag i spillror att tillsammans bilda en spegelbild man tillfälligt kunde tro på – och överleva. Men spegeln är ytterst ömtålig och limmet som finns där för att hålla samman laget och bilden av ett tidigare storlag, är alltför svagt.
    Och då har jag inte ens nämnt de enskilda skärvorna. Spelarna är nämligen för dåliga. Vi har för dåliga spelare på nästan varje position. Vi kan leka med laguppställningarna, smågräla ihjäl oss på en spelare som inte borde spela där eller där, klaga på spelare som inte fått chansen – sanningen är grym. Det här laget räcker inte till.
    Problemet börjar uppifrån, men är nu mer än tydligt på planen. Lerner har byggt precis den konstruktion han kanske inte velat ha, men på sätt och vis jobbat för. Ett bristande engagemang har lett fram till detta, steg för steg, under fem års tid.
    Lerners femårsplan på att förstöra vår vackra klubb är nu på väg att lyckas. Förra gången, från världsherravälde 1981/1982 till debacle 1986/1987, tog det fem säsonger att gå från topp till botten – och vi är ganska nära att lyckas nu igen (även om det absolut är tveksamt om vi var lika nära toppen för fem säsonger sedan, under O’Neill, då vi kom sexa).
    Klubben är större än laget, det har jag alltid sagt, och det är klubben jag håller kär – inte ledningen, tyvärr inte heller laget just nu. Det är historien, passionen, fansen – det är The Aston Villa spirit. Det finns ingen sådan i ledningen just nu, vilket medfört att det inte heller finns någon på plan.
    Spegelbilden är precis den Lerner genom sitt icke-engagemang jobbat mot, och nu sitter vi där med skärvor som inte går att bygga ett lag kring.
    Remi Garde kommer få en veckopeng att köpa spelare för i januari, men det är i vanlig ordning ett alibi i den ”lagomverksamhet” som just nu pågår i ledningen. Klubben hålls flytande med livbåt – en livbåt som amerikanen högg en massa hål i för fem år sedan.

/Jonas Berg
Rotterdam82.se är en kärleksförklaring till Aston Villa Football Club i bloggform. Bloggen såg sitt ljus den 26 maj 2012 - 30 år efter Villas Europacupseger över Bayern München i Rotterdam
Vill du läsa mer om vad som skrivs så klicka dig in på http://rotterdam82.se/