Hybris över Aston Villa? Självklart!
Aston Villa ligger tvåa i Premier League inför våren. När man som jag följt det här laget sedan sent 70-tal, så är det mest i motgång. Nu är vi är tvåa är det dags att känna lite hybris.
Hybris.
Det betyder också enligt Svenska Akademins Ordlista för “övermod” eller "förhävelse”.
Hur många gånger i ens 44-åriga supporterskap till världens vackraste klubb, Aston Villa, har man inte nåtts av lite hybris?
På senare år har det räckt med oavgjort hemma mot Manchester United - lätt hybris. 7-2 mot Liverpool under pandemin - stark hybris.
Förlust mot Stevenage i FA-cupen- Ingen hybris
När man som supporter inte är van vid de stora framgångarna så är det skönt att få lite hybris ibland. Hur svag eller stark hybrisen än må vara.
Säsongen 89/90 är en av mina favoritsäsonger. David Platt var fenomenal, men vi blev bara tvåa bakom Liverpool. Bara ett par år innan hade vi åkt ur det som då hette division 1, men sparkade oss uppåt igen året därpå, mycket tack vare en stark bortastatistik. Vi gick upp på 78 poäng, samma som Middlesbrough. Samma målskillnad, plus 27, men vi hade gjort fler mål framåt. Hualigen.
Året efter klarade vi oss kvar med ett nödrop, men vad som kan vara värt att nämna i sammanhanget att de lag som gick upp från tvåan det året var Manchester City och Chelsea.
Senhösten 1990 åkte jag med mitt juniorlag till Liverpool för ett läger i tio dagar. Fantastiskt var det. Kan skriva en uppsats bara om det, men det jag vill få fram är att några av oss lyckades se tre matcher.
Liverpool-Chelsea i ligan på lördagen, Manchester City-Arsenal i ligacupen på tisdagen och Manchester United-Liverpool i ligacupen på onsdagen.
Jag har fortfarande kvar programbladet från Man United-Liverpool. Galet bra uppställning i Liverpool. Manchester United, ledda av Sir Alex och hade verkligen inte rosat marknaden på ett bra tag, vann med 3-1 inför fullsatta läktare, på den tiden 42 000. Alla dessa tre matcherna är ju topnotch idag. På den tiden visste knappt folk vilka Manchester City och Chelsea var. Manchester Citys souvenir-shop var på kanske 10x3 meter…
Times change. En del får hybris. Jag tänker på min före detta kollega som håller på Manchester City. 2008 tog Abu Dhabi över klubben. Minns att han sa då, för 15 år sen:
-The richest club in the world, flinade han.
Jag blev inte ens avundsjuk. Detta var ju dessutom några år efter att Chelsea blivit “rika”. Ändå är han en av dem som höll på Man City innan hela spektaklet började, det äras honom.
Det finns mycket att tycka och tänka om pengarna som rullar i sportens värld. Pengarna är viktiga såklart, oerhört viktiga dessutom. Men det som i alla fall för mig är viktigt är grunden, själen, klubben, supportrarna.
Manchester City och Chelsea vann titlar. Vi åkte ur Premier League. Skulle vilja säga att förfallet började när Martin O`Neill hoppade av fem dagar före Permier League-starten 2010. Något stämde inte.
Ägaren Randy Lerner och Martin O`Neill hade olika syn.
(har för övrigt träffat Martin O`Neill, fantasiskt trevlig)
I Aston Villa har managers och ägare gått i parti och minut under det senaste decenniet. Vi fick in en ägare Dr Xia från Kina. Ja, vad fan kunde han? Sen fick vi Edens och Sawiris, rika ägare. Detta skedde under sommaren 2018. Vi hade precis åkt på en tung promotion-förlust mot Fulham på Wembley.
Fan, ska vi harva här i all evighet mot lag som Burton och Rotherham?
I inledningen säsongen 2018/2019 hade vi Steve Bruce som manager. Steve Bruce var för övrigt startspelare i ligacupmatchen jag bevittnade mot Liverpool 1990, som jag nämnde ovan.
Det började väl hyfsat men sedan vi sjunkit till 15:e plats i andraligan fick Bruce gå och Dean Smith kom in. En hardcore VIlla dessutom.
Det ville sig inte bättre än att lagets stora stjärna, one of our own, Jack Grealish, skadade sig. Uppförsbacken har aldrig känts tyngre.
I början av mars 2019 kom Jack tillbaka. Jag har inte fått det bekräftat någonstans via citat eller så, men enligt det jag hört ska han ha sagt:
-Nu vinner vi tio raka.
Och det var precis vad Aston Villa gjorde. Derby, Birmingham, Nottingham, Middlesbrough, Blackburn, Sheffield W, Rotherham, Bristol C, Bolton och Millwall besegrades allihopa och nu var det dags för play-off.
Vilket play-off sen!
West Bromwich bjöd på god fight, det blev seger hemma med 2-1, sedan vann West Brom hemma med 1-0. Det ledde till straffar och där blev Jed Steer den store hjälten i målet för Aston Villa. Dags att ta sig an Derby County på Wembley!
Jag var fortfarande kvar på jobbet på skolan när matchen började, en måndag. En måndag kl 15, hur fan tänkte de där? Men det var Bank Holiday i England tydligen.
Mitt arbetslag hade möte. Jag kunde inte hålla mig. Stort oprofessionellt såklart, men jag var tvungen att greppa telefonen och titta på matchen. De visste alla hur passionerad jag var.
När det var en kvart kvar av första halvlek, en halvtimme kvar av arbetstiden, sa jag.
-Hörni, jag åker hem nu, vill se andra halvlek hemma.
Jag hade en bit att köra, men lyckades på något vis hitta en engelsk radiokanal som jag lyssnade på. Motorljud, engelska, halvdålig hörsel, men cheesus vad glad jag blev när jag uppfattade det som att Aston Villa tagit ledningen i slutet av första halvleken.
Jag kom hem, satte på TV:n och det dröjde inte lång tid innan El Ghazis 1-0 blev 2-0 genom John McGinn!
Derby reducerade med 10 minuter kvar och det var otroligt nervöst, men Aston Villa redde ut stormen, vann matchen, blev återigen klara för Premier Leauge!.
Då hade jag en stark hybris. Vilket jäkla lag! Vilken klubb!
De första åren i Premier League blev inte enkla, vi hängde t o m kvar p g a en icke fungerande målklocka, men ägarna har jobbat långsiktigt.
När Steven Gerrard sparkades hösten 2022 var det inte konstigt. Han var en i raden av managers som inte lyckades med vår klubb. Men i längden tror jag ändå på att hitta någon som kan vara där på sikt, bygga ett lag, en klubb och därefter skördar man.
Då kom Unai Emery in och tog Villa till Europaspel ifjol. Inför nyåret ligger vi 2:a Premier League. Villa Park (nej, vi har inte bytt namnet till något arabiskt eller företagiskt) har blivit ett smått intill ointagligt hem för oss.
Är det nu jag har hybris?
Ja!
Hyfsat lätt hybris i och för sig. Jag har varit med där “nere” många gånger, men jag njuter av hybrisen i stunden. Låt oss hoppas att Emery stannar länge!
Up The Villa!
