Aston Villa - Arsenal1 - 0
Inför Aston Villa – Arsenal: Villa-fan möter en Gooner
Aston Villa ska spela den andra seriefinalen på några dagar. Det fossila utsläppet Manchester City förbrändes helt rättvist efter den bleka bortamatchen mot Bournemouth. Nu kommer serieledaren Arsenal till Villa park. Större utmaning går inte att få för Villa, nu uppe på en hisnande tredjeplats.
Villa är bättre mot bra lag. Och makalöst bra hemma på Villa Park. Leon Bailey är inne på sin tredje säsong i Aston Villa och äntligen lyser det om den ibland – av mig – utskällde jamaicanen. Konsa har tagit sig upp på Mings-nivå, fast utan tuggummi, och är en självklar general i försvaret. Kung Luiz är motorn, Magic McGinn bränslet. Ollie är Watkins, den bäste anfallaren i Villa på åratal. Gerrard lyckades med konststycket att få alla spelare att utvecklas till det sämre, Unai Emery har satt en helt annan och stigande utvecklingskurva på truppen som helhet och individuellt. Austin MacPhee, evig tonåring som ligger inne med en look som för tankarna till Lee-jacka och trimmad Puch Dakota, har säkert också växt i det förträffliga firma Emery. Bara att se hur kreativt Villa kan ta sig an både hörnor och frisparkar som vänder ut och in på motståndet, är både sött och salt fotbollsgodis när det lyckas.
Det är många delar som gör att Villa parkerar på pallen. Då är det viktigt att inte få hybris, utan gå in på Villa Park med lika delar självförtroende och självinsikt. Nu kommer ett lag som kan vinna matcher utan att vara bra, frågan Luton hur det känns, fast samtidigt ett Arsenal jag inte har järnkoll på av den enkla anledningen att jag inte kastar mig över Viaplay-appen när Gunners spelar. Det gäller för övrigt de flesta lag utanför Villa Park.
För att få lite bättre koll på motståndet tog jag ett snack med Lelle Gustavsson, en notorisk Gooner från Mölndal och medlem Arsenal Göteborg, en av Sveriges officiella supportklubbar för Arsenal med nära 500 medlemmar, som kombinerar lördagsfotbollen med sin interna julfest på Cheers i Göteborg.
– Vi börjar med glögg och öl vid klockan 14. Risken är att man är salongsberusad vid halv sju, säger Lelle Gustavsson, som inte är ensam om att imponeras av Villas prestation mot City.
– City hade inte en chans (nåja, Martinez räddade ett läge för Haaland, men inte mycket mer). Jag blev lite orolig inför lördag. Jag tyckte att det var perfekt inför helgen. Arsenal hade en lättare match mot Luton och Villa en stentuff mot City. Men vi var inte bättre än Luton, som överraskade. Arteta (Mikel, Arsenals spanske manager) är inte bra på att rotera laget. Han körde det bästa laget mot Luton och gjorde bara två byten. Uppenbarligen har han en bänk han inte litar på. Någonstans måste han rotera och inte köra slut på startelva. Vi har inte två hela A-lag, men ett och ett halvt, och fått lite skador, men det är många lag som haft. Fast Villa har en vilodag mindre.
Vad är din magkänsla om Arsenal i år?
– Att vi är lika bra som förra året, det kan räcka hela vägen. En position är sämre: målvakten. Aaron Ramsdale är kvar, han som har varit nummer två bakom Pickford i landslaget. Vi hade Matt Turner, en amerikansk landslagsmålvakt som andremålvakt, men det finns inga reservlag England och andremålvakten får aldrig spela, så ha lämnade för Nottingham Forest strax innan säsongen. Då lånade vi in David Raya från Brentford, som har tagit förstatröjan, men har varit lite svajig. Han har inte släppt in så många mål, det är för att vi har en jävligt bra backlinje, bäst i hela Premier league. När vi mötte Brentford fick han inte stå. Ramsdale spelade, men var ringrostig, tycker Lelle Gustavsson.
Hur kommer det att se ut på plan?
– Arsenal spelar ett oklassiskt 4-3-3. Det vanliga är tre mittfältare i bredd, här är positionerna på längden. Declan Rice är defensiv, Martin Ödegaard den offensive och Kai Havertz central. De rör sig alla mycket, Ödegaard drar sig ibland åt höger och byter ibland med yttern Bukayo Saka. De hittar varandra bra i offensiven. Brassarna Martinelli till vänster och Gabriel Jesus i mitten hittar också varandra bra och byter positioner. Men att Arteta låter dem spela så mycket gör att andra offensiva spelare aldrig får chansen att spela ihop sig. Det kan vara ett problem längre fram. Fast vi leder ju ligan …, säger Lelle Gustavsson.
Jag såg en gång Villa på Highbury en svinkall vårkväll 1991. Arsenal med Anders Limpar i laget vann med 5–0 och Nigel Spink blev skadad. David Platt fick ställa sig i mål, målvaktsavbytare var inte uppfunnet då. Det enda roliga med den matchen var Villa-sången ”we all agree, Plattie’s better than Seaman”. Den välkammade engelske landslagskeepern kunde bara le åt gliringen. Nyblivne brittiske premiärministern John Major var också plats. Eller om det var vaxdockan från Madame Tussaud som togs fram i samma veva, det var lite oklart med tanke på hans (brist på) karisma.
Du har åkt åt andra hållet och varit på Villa Park med Arsenal?
– Det är den enda bortamatchen jag har sett med Arsenal. Jag hade biljett i Arsenalklacken. Vi var fem svenskar där, det två Villa-kompisar till mig som var med. Vi från Arsenal fick inte komma in på puben, utan blev visade till en pub med bara Arsenal-fans. Det var otroligt roligt, det slutade 0–0 i ösregn, men var ändå den roligaste match jag har varit på. Efteråt kom vi in på Villa-puben med våra kompisar, säger Lelle.
– Jag har också sett Villa borta mot Fulham, med Björn Fahlgren, Villa-supporter från Kungsbacka. Vi stod på den ”neutrala” läktaren, men där var bara Villa-fans. Och på puben var det bara Villa-fans som vi tjötade med. Jag har inga problem med Villa, de är inget hot.
Nähä … Vad gillar du att se Unai Emery och Emi Martinez i Villas färger, bägge med bakgrund i Arsenal?
– Flera i Arsenal tyckte illa om Emery, men han hade inget material att jobba med. Det är kul att det går bra för honom. Martinez är lite jobbigt att se. Han skulle ha fått chansen, men Ramsdale var förstemålvakt. Synd att de inte fortsatte att satsa på honom.
Er legendariske 90-talsback Nigel Winterburn var på besök när Arsenal Göteborg hade jubileum, men du missade att berätta att Arsenal var det första engelska laget att få ett eget uttal på göteborgska – Assenaal. Varför!?
– Det borde jag gjort. Jag gjorde nog för en annan stjärna 2016, Ray Parlour. Vi festade hårt fredag och lördag innan Arsenal skulle möte Manchester City på Ullevi. Då drog jag några vitsar och tjötade. Jag spelade med i en internmatch på Valhalla på lördagen. Ray Parlour kom dit och sa att han ”hade aldrig kunnat spela efter en så hård fest. Ska du spela?”.
