Inför Leicester – Aston Villa: Klass kan slå motivation
Aston Villa spelar Midlandsderby borta mot Leicester City. Där krävs att klass går före motivation.
Min första match live i England. Leicester City FC borta mot QPR på Loftus road. Det var 1977, jag satt bakom några killar som ropade ”Oh Leicester” hela matchen och Frank Worthington var den stora stjärnan i laget, jämte Keith Weller som en gång sågs spela i vita långkalsonger i en kylslagen Tipsextra-match. Worthington dansade sedan en sommar lika ofta på Strandvallen med Mjällby, som på Hanöhus nattklubb med Listerlandets skönheter. Det var en annan tid, ett annat liv, och känns som ett daterat millenium. Både Worthington och Weller är sorgligt borta. Fast Mjällby spelar i allsvenskan efter en massa hissåkande upp och ner, nöjeslivet på och kring Listerlandet har fått en ny bevakare i Rocknytt och 500-oddsaren Leicester har vunnit Premier league. Dessutom med Danny Drinkwater i laget, som inte bara drack vatten och därför endast gjorde fyra matcher i rollen som paniklån på Aston Villas mittfält 2020. Vi förstår att både Villa och Leicester föredrog Youri Thielemans.
Leicester-sonen supportar Hammers
Den ende person jag känner som är från Leicester håller på West Ham. I Facebook-flödet dyker klubben oftast upp i samband med gamla bilder från Filbert street, där ena läktaren låg tätt inpå en klassisk engelsk huslängas bakgårdar. Den älskar folk att lägga upp på sidor som Lost Football grounds and terraces. Leicester är helt enkelt inget lag som våra Åslundare gillar att tjata sönder (fast jag ser i Viaplay-tablån att det blir ett försnack från studion på lördag). De är med för att elefanterna ska ha någon att dansa med innan skuldfällan slår till. Det gör mig orolig. Att ta sig från de kända, trygga hemmakvarteren i West Midlands ända bort till East Midlands är inget säkert trepoängsprojekt. Senast LCFC låg i PL hade ett glatt gäng från Villa Väst samlats på en krog i Göteborg för öla hem en säker seger. Det gick åt helvete och stryk med 2–4 på Villa park. Det gick bättre två månader senare när Villa vann 2–1 borta på arenan med ligans förmodligen fånigaste namn – King Power stadium, Kungamakt-stadion, döpt efter ägarnas taxfree-verksamhet.
Taktik från Tipsextra
Leicester fick stryk senast med uddamålet borta mot Fulham, men det är premiären hemma mot Spurs som får bli måttstocken och en aning om vad som kan vänta Villa på lördag. Första halvlek såg Leicester ut som om att det var Mjällby som hade fått chansen spela match i Premier League. Vilse i divisionerna och rätt utspelat av Tottenham. Efter paus kom Leicester ut som ett nytt, hårt jobbande lag med en taktik och energi som hämtad ur de lerigaste minnena från Tipsextra. Evigt unge Jamie Vardy, 37 år, kvitterade och trycket från hemmapubliken hördes ända hem till tv-soffan. Matchen slutade 1–1 och det ska nog trögspurtande Spurs vara glada för i 90-minutersperspektivet. Villa måste komma ut och visa att klass kan slå motivation, annars kommer det bli en jobbig lördagseftermiddag.
Två bra säsonger på raken, tack
Aston Villas hemmapremiär i helgen som gick kändes som typisk fotboll i augusti. Några decimeter och tiondels sekunder på fel sida, då straffas man mot lag som Arsenal. Ollie Watkins …du ska sätta något, helst bägge av dina lägen. Och Emi Martinez …andra målet såg inte otagbart ut. Men eftersom det är just augusti och i princip en hel säsong kvar, är inte jag särskilt orolig över det. Ollie kommer göra sina mål, Martinez kommer rädda oss från säkra mål i baken och Morgan Rogers, vilken lirare, har visat upp potential för att bli en ny favorit i min soffas Holte end. Mina vidskepliga och kalenderbitande sidor grubblar mer över att Aston Villa alltid har så svårt att följa upp en topplacering i ligan, med ännu en topp 5-placering nästa år. Brian Little ledde Villa till en fjärde plats och en femte året efter i mitten av 90-talet, när flera i dagens lag inte ens var födda. Det är den enda gången jag kan minnas på rak arm som det skett sedan jag började följa Villa snart 50 år sedan. Ibland har det skilt nästan en hel serie, som när andraplatsen 1989/90 följdes upp med en 17:e året efter. Ligasegern 1981 följdes upp med en hyfsad titel, Europacupguld -82, men i ligan slutade Aston Villa i mitten. Om det är en förbannelse, hoppas jag den försvinner all världens väg. Fast jag kan också ta en volta som mediokert mittenlag mot att vi vinner Champions League igen.
