Luftslott, korthus och pyramider
Aston villa har nu mer eller mindre befunnit sig i en identitetskris egentligen sedan Martin O’Neill drog ner byxorna och sket på Randy Lerners skrivbord strax inför säsongsstarten för i runda slängar 10 år sedan.
Sedan dess har vi avverkat stora portioner traditional english, vi har prövat det franska och italienska köket, vi har stått i kö till kebabvagnen, men ingenting har känts riktigt rätt, eller för den delen fungerat.
Den mest positiva säsongen under denna period har väl egentligen varit fjolårets, även om vi inte nådde direktplatserna till Premier league så var vi snubblande nära och jag tror ett kvitteringsmål mot ett desarmerat Fulham hade räckt för att ta oss tillbaka till finrummet. Kanske hade Steve Bruce lyckats motivera sina gamla trotjänare i Premier league då, troligtvis inte…
Efter finalförlusten kom käftsmäll efter käftsmäll.
Vår excentriske ägare, twitterkungen Dr. Tony Xia - världens rikaste man, världens bäste affärsman och världens största villafan, ja det sades till och med att han var son av solen… hade fått kalla fötter. Eller var det bara så att hans luftslott byggt av belåning, twitterinlägg och optimism hade blåsts upp till den grad att det sprängde galla över resterna av klubben.
Vi hade inte råd att köpa loss ligans bäste målvakt för kaffepengar. Vi kunde inte behålla vår bäste målskytt. Vi såg den verkliga krisen i vitögat. Vi vandrade i dödsskuggans dal och man började känna att har man en gång kommit hit blir man aldrig mera fri. Championship.
Läget kändes hopplöst, vad vi då inte visste var att Dr Xia och Nassef Sawiris bakom femton dubbla reglar och bakom femton dubbla lås förhandlade om en lösning, en lösning som utmynnade i att våra ekonomiska problem plötsligt försvann som en maskros i vinden.
Traditional english ersattes med modern english och det är där vi står nu. Dean Smith har börjat forma sitt lag så smått och hans första värvning blev Kortney Hause som rätt snabbt fick öknamnet ”korthuset” i svenska villakretsar, detta tack vare sitt horribla inhopp i sin premiär. Matchotränad var bara förnamnet.
Korthuset är första steget mot förvandlingen som Dean Smith ska står för, ungt, talangfullt, spelande blir nyckelord. När Smith satt sin prägel ungefär den här tiden nästa säsong så förväntar jag mig vara mycket mer positiv och underhållen av laget i mitt hjärta. Fastän denne Hause visat allt annat än klass hittills så litar jag på att Dean vet vad han gör och att Hause i det långa loppet växer in och blir ett kugghjul i framtidens nya lagbygge.
Jag tänker inte utvärdera Dean Smith utan att han med egna medel fått spela ihop ett lag. Hoppas innerligt nu bara det blir bra, vi har inte råd med flera managers som ska sätta prägel nu, det måste klaffa.
Vi tog inte den korta vägen upp även om vi försökte genom att försöka värva vad som en gång var premier league kvalitet, säsongerna gick och nu får vi gå den långa vägen utan ekonomiska fallskärmar, vägen som är att spela ihop ett lag till en genensam kvalitet istället för att försöka sammanföra många individuella kvaliteter. Detprovade vi, det fungerade inte. Nu återstår alltså den långa vägen, jag tror att Dean Smith är rätt man att leda oss genom det som komma skall.
Jag hoppas och tror att vi nu börjar bygget av en borg och inte en pyramid som till sist blir vår grav.
