2024-03-02 18:30

Luton - Aston Villa
2 - 3

Luton - Aston Villa

Matchen blev egentligen ingen överraskning. Om man tittade tillbaka på förväntningar och förutsättningar inför matchen så slog det mesta igenom. Om man skulle spela på odds inför så fanns det pengar att tjäna. Båda lagen gör mål, Luton gör mål på fast situation, Luton förlorar med uddamål. Tre klockrena objekt som slog in helt enligt förväntningarna. Tyvärr spelade inte undertecknad och jag får hålla mig till en rapportering/analys av matchen i stället.

Lagen
Ett skadedrabbat hemmalag testade en osäker Bell i försvaret men det visade sig snabbt att det inte höll och byte redan efter 5 minuter. I övrigt en väntad elva med det manskap som fanns tillgängligt. I Aston Villa var det sena tester på Konsa och Torres där den förstnämnda kunde spela hela matchen men Torres förblev bänkad utan att egentligen veta status. Annars en väntad elva i övrigt.

Matchen
Första halvlek
Redan från start syntes taktiken från båda lagen klart. Luton pressade hårt och Aston Villa höll metodiskt att bygga anfall genom att passa runt och hitta luckor genom pressen. Hela första halvlek blev en uppvisning i ett fantastiskt och effektivt spel från bortalaget och det resulterade till slut med två mål av Englands hetaste spelare just nu, Ollie Watkins. Först nickmål direkt från hörna sedan frispelad direkt från en frispark och ensam med målvakten placerar han behärskat bollen i mål. Utöver målen fanns det andra högoktaniga chanser, Kaminski i målet fick visa klass och räddade hemmalaget från total kollaps. Enda missräkningen var att Ramsey fick utgå med trolig fotskada, oroväckande då hans tidigare fotskada (ett mellanfots ben) höll honom borta länge. In för Ramsey kom nye Rogers som såg pigg ut och hade ett superläge att näta sitt första för Villa.
Efter nio tilläggsminuter blåser domare Michael Oliver (kommer till honom senare i texten) för paus och vi som håller på bortalaget kan ta vårt halvtids-te med lugn i kroppen och se fram emot en härlig kväll…eller…?

Andra halvlek
Vad som hände i respektive omklädningsrum på Kenilworth Road i halvtid vore mycket intressant att veta för när matchen drar i gång igen så är det som om spelarna bytt tröjor med varandra. Direkt från start är det nu Luton som har taktpinnen och Aston Villa hänger mot repet och tar smäll efter smäll. Ingen kunde förutse denna scenförändring då det inte fanns en gnutta av detta i första halvlek. Sedan hjälper det inte att herren i svart blåser frispark för hemmalaget varje gång en Lutonspelare går i marken oavsett. Etter varnar Villaspelare för minsta tillgrepp. För det är precis detta man vill undvika mot Luton, ge bort onödiga frisparkar. Sedan händer det oundvikliga. Efter en tilltrasslad situation på hörna trycker Luton in reduceringen och bara fem minuter senare är det dags igen, frispark med inspel i straffområdet som direkt trycks in till en kvittering. Det återstår nu 20 minuter och precis allt talar för en total vändning från hemmalaget. Och ledningsmålet är nära på en nästan identisk repris av 2–2 målet men bollen går precis utanför.
Nu visar mäster Emery sin klass och gör sitt sista drag. Kanske sent men han har ett lugn och kyla som verkligen inte gemene supporter i soffan framför tv:n har. Draget blir ett byte av fyra! spelare, in kommer Zaniolo, Iroegbunam, Diaby och Digne. 10 minuter kvar och matchen känns nästan förlorad men med bytena blir det en injektion. För ur ingenstans i denna halvlek hittar Diaby en crossboll i straffområdet till en framrusande Digne som nickar in segermålet i 89:e. Likt Liverpool, Manchester United så är det nu Aston Villa som nyttjar sista minuterna av matcher för att ta med alla tre poäng. Det är svårt att inse faktum men Aston Villa är en faktor i Premier League som inte kan räknas bort. Även om Viaplay-studions experter inte tagit det ??.

Reflektioner från matchen och läget i Villa
Ett riktigt berg och dalbana gällande spel och humör framför tv:n men för en Villasupporters perspektiv slutade det lyckligtvis i dur. Fortfarande fyra i ligan och möte mot femman Tottenham nästa helg att se fram emot.
Det är svårt att analysera varför matchen svängde så totalt 180 grader i andra halvlek. Samma spelare och taktik i båda lagen, alltså inga tydliga förändringar som förklarar detta. Min enklar amatörmässiga förklaring är att Villaspelarna tänker framåt mot kommande betydelsefulla matcher (Tottenham, dubbelmöte mot Ajax) och kände att de skulle kontrollera och spela av 45 minuter. Blev lite för bekväma och det utnyttjade Luton för att de inte slog av på takten och tänkte ta en 0–2 förlust. Men det är i just denna situation som Pau Torres saknas, hans lugn med bollen och att han kan sätta en precis passning genom ett pressande lag till en medspelare. Langlet var inte alls dålig men inte på Torres-nivå. Vidare syntes det ganska tydligt att Rogers inte riktigt hade nödvändiga försvarsegenskaper, eller rättare sagt Emery har inte drillat klart honom ännu. Det är bara att kolla Baileys försvarsspel, som natt och dag från tidigare säsonger. Så jag har ingen oro för Rogers framåt.
Men jag kan inte låta bli att ge beröm till Ross Barkley. Han var boss på mittfältet i andra halvlek och det är roligt för honom att han hittat rätt. Han överglänste lätt både McGinn och Luiz totalt sett under matchen. Det var den spelaren vi hade hoppats på under hans tid i Aston Villa.

Avslutningsvis några ord om domare Oliver. Det känns onödigt att klaga efter vinst men kritik måste framföras. Han ska vara en av Englands bästa domare med stor internationell erfarenhet. Så det blir obegripligt hur han kan vara så usel genom hela matchen. Redan från start verkade som han bestämt sig för att Aston Villa ska kämpa extra och inte få något gratis, utan mer tvärtom. Ollie Watkins satt fast i Mengis skruvstäd i varje situation utan åtgärd. Men Lutonspelarna kunde blåsas omkull och direkt var det frispark. 4-1 i gula kort, 19-8 i fouls kändes inte alls som en spegel av matchen men herr Oliver hade bestämt sig verkade det som.

Det var allt jag hade om matchen. Nu väntar Europa-äventyr på torsdag mot Ajax här näst.