Män mot pojkar..

Aaron Danks och hans Aston Villa fick sig en fotbollslektion som hette duga. Förutsättningarna var tuffa på förhand och många villasupportrar befarade och förutspådde att det skulle bli tufft att få med sig poäng från St. James. Farhågorna besannades och Newcastle straffade Aston Villa och det rejält, 4-0 efter 90 minuter.

"Man ändrar inte på ett vinnande lag.."
Hur många har hört det uttrycket förut från managers? Att inte ändra på ett vinnande lag kan i vissa fall anses som logiskt då spelarna som vann senast bör få förtroende igen. Men är det verkligen så enkelt och så simpelt?

Förutsättningarna och strategin mot Brentford var att gå till attack snabbt för att straffa deras storväxta men långsamma backlinje med Pinnock, Zanka och Ajer. Det lönade sig tack vare tre mål på 14 minuter. Detta var också första matchen utan Gerrard och spelarna kunde på de allra flesta vis slappna av och gå på instinkt snarare än att reagera på motståndarens drag. Skulle samma strategi fungera mot Newcastle? Många var tveksamma till det, men sett till hur Danks ställde upp sin startelva så är det rimligt att utgå ifrån att han litade på sin magkänsla att inte ändra på ett vinnande lag och förlita sig på att entusiasmen, engagemanget och effektiviteten skulle vara densamma. Om det fungerade? Nej, jag skulle inte vilja påstå det.

Det finns förståelse för uttrycket; ”inte ändra på ett vinnande lag”. Många tränare har lutat sig tillbaka mot det. Det har blivit bekvämt att göra en laguttagning. Uttrycket är på många sätt en grundinställning som symboliserar och vilar på ett trött och omodernt ledarskap i den utsträckningen vad gäller laguttagningar och scouting. Om man inte behöver ändra på ett vinnande lag, vad är då syftet med att scouta motståndarna? Laget är ju redan uttaget och dessa spelare får förtroende fram tills att det blir en förlust. Således kan det inte påstås att laguttagningen baserades på eller anpassades efter motståndaren, vilket i sin tur straffade sig den här dagen mot Newcastle.

Det kunde lika väl ha gått vägen, absolut. Men det är intressant att spekulera kring laguttagningar och vilka roller varje spelare ska fylla i den enskilda matchen. Mot Brentford lönade det sig att spela ”framåtlutat” med bollar i djupled mot Watkins och Bailey som sprang sönder Brentfords 3-backslinje. Samma strategi fungerar inte mot Newcastle, som dels agerar och spelar som ett topplag för tillfället, dels att man har formstarka spelare i Wilson och Almiron som borde utmanövreras på ett mer resolut och kraftfullt sätt samt att anpassa sitt anfall utifrån vilka försvarare motståndarna ställer upp med. På ytterbackspositionerna ställde Eddie Howe upp med Trippier och Burn. Robert Larsson uttryckte det väl i skribenternas WhatsApp-grupp;

”Scouting? Det skiljer en halv meter på vänster och högerback i Newcastle. Varför lägger man långbollar mot Dan Burn som är 2 meter lång?”

Här är det tydligt att ”inte ändra på ett vinnande lag” har straffat sig. En fotbollsläxa att ta med sig i framtiden, förhoppningsvis. Att sitta vid tangentbordet och peka på felaktigheter är rimligt om man också kan komma med lösningar – dessa lösningar är endast baserade på ens egna intressen och bristfälliga kompetens. Men hey, jag är skribent och vad skulle en text som denna vara om inte det luftas lite åsikter och tankar kring laguttagningen?

Vi visste om att Almiron är en oerhört formstark spelare för tillfället. Han är inne i ett stim, har ett flyt med boll och behöver ges så lite utrymme som möjligt. Ashley Young fick uppdraget och han hade det minst sagt tufft. En tanke hade varit att starta med Lucas Digne på vänsterbacken och även spelat Ashley Young på yttermittfältet, för att stärka upp vänstersidan genom att låta Digne och Young ligga hårt och spela tufft mot en av Newcastles bästa spelare.

Callum Wilson är en anfallare som nosar på en VM-plats för det engelska fotbollslandslaget. En sådan spelare kommer inte direkt att spara på krutet och man får vara beredd på att det kommer ”att smälla” om man ger en sådan målfarlig anfallare minsta lilla utrymme. Mings och Konsa är ett mittbackspar som inte har haft något flyt den här säsongen vad gäller hållna nollor och att hålla motståndarnas bästa spelare borta från målprotokollet. Var det rätt att starta med ett mittbackspar som släppt in 9 mål på deras senaste 8 matcher tillsammans mot ett av ligans för tillfället bästa lag? Skulle man kanske ha gått med tre mittbackar för att stärka upp försvarslinjen centralt? En idé skulle vara att låta Mings, Konsa och Bednarek/Chambers spela från start för att stötta upp och ge varandra understöd i kampen om att hålla borta Wilson från skottlägen och målchanser. Tanken fanns där under matchinledningen, så att säga.

I efterhand kanske man hade ställt upp med en 5-3-2;

Martinez
Cash Konsa Bednarek Mings Digne
Luiz Dendoncker Young
Watkins Ings

Robert Larsson uttryckte en oro i WhatsApp-gruppen innan avspark;

”Är orolig för matchen. Newcastle är bra och med ett stort stöd på läktaren. Det gäller att hålla emot. De spelar med hög fart.”

Ovan uppställning hade kanske tonat ned just det som Robert är inne på; Newcastles tempo och energi, för att så småningom kunna dra ut ess ur rockärmen, såsom Bailey, Buendía och Coutinho för att nämna tre spelare med offensiva spetsegenskaper. Jag hade därför ändrat på ett vinnande lag och det kunde lika väl ha gått åt helvete det också, naturligtvis. Men jag hade åtminstone haft Almiron och Wilson i åtanke vad gäller laguttagningen.

"En eftermiddag att förtränga.."
Inför matchen så nämndes det att Eddie Howe gjorde sin 40:e match som manager för Newcastle. Det firades med en hållen nolla, målkalas och ett förbättrat poängsnitt både kollektivt och individuellt. Eddie Howe och hans Newcastle agerade som seniorer gentemot Aston Villa som reagerade som juniorer. Newcastle agerade, satte ton och gick till attack. Aston Villa reagerade på det som hände, blundade och höll tummarna för att komma ur striden så lindrigt skadade som möjligt.

Newcastle spelade klokt genom att nyttja den fördelen som Almiron hade dragit genom att vinna flertalet 1vs1-dueller mot Ashley Young i inledningen av matchen, samt att sätta upp Wilson i bra lägen då han inte punktmarkerades eller bevakades i den utsträckningen som Villa hade behövt. Newcastle upptäckte att Wilson hade spelutrymme och det passade man på att utnyttja genom att slå offensiva inlägg och använda sig av en hörnvariant som anpassades utefter hans styrkor, det vill säga huvudspelet. Rent försvarsmässigt så agerade Newcastle klokt genom att låta närkampsstarka spelare som Longstaff, Botman och Schär ta hand om Buendía, som inte kunde mäta sina fysiska krafter gentemot nyss nämnda trio. Således utmanövrerades ett av Villas offensiva drag.

När Martinez fick utgå på grund av huvudskada så fick Robin Olsen chansen. Robins senaste match var på den senaste landslagssamlingen i september. Ni kanske minns den samlingen? Fem insläppta på två landskamper och degradering ner till C-divisionen i Nations League. Innan dess hade inte Olsen spelat en match för Villa sedan försäsongen, då i juli. Om Newcastle hade koll på detta och agerade därefter? Ja, det kanske man kan säga. Newcastle fortsatte att spela med hög press och gå på ”flygande anfall”, sätta Olsen på prov direkt – bland annat genom att ge Almiron ett stekhett läge bara några minuter in i Olsens inhopp. ”Att motståndarna ställer upp med en iskall och matchotränad reservmålvakt måste utnyttjas genom att fortsätta mata på med skottförsök”, tänkte förmodligen Howe. Logiskt.

Jag unnar verkligen Olsen så mycket gott i sin fotbollskarriär, men självklart svider det att se karln släppa fyra bollar förbi sig när han väl får spela. Oavsett om han anses vara chanslös eller att skottet från motståndaren påstås vara otagbart, så är det likväl ett mål i baken och ett njurslag mot det lilla självförtroendet som Olsen förmodligen har som professionell fotbollsmålvakt. Detta bådar inte gott för framtida chanser till spel, tyvärr. Men det borde det å andra sidan inte göra för någon spelare oavsett position. Med det sagt; Unai Emery har en del att jobba med när han påbörjar sin anställning som manager för Aston Villa den 1 november.

I WhatsApp-gruppen så stämde Pär Johansson in i hyllningskören gällande Eddie Howe grundat på det han har utvecklat kring Newcastles linjer i spelet, samtidigt som han menade att det inte lönar sig att vara deprimerad kring lördagens slutresultat allt för länge;

”En eftermiddag att förtränga…”

Pär kunde inte ha mer rätt. Ser man till xG (Expected Goals), som enligt fotbollskanalen.se innebär ”förväntade mål” som statistiskt motiverar sannolikheten att ett avslut resulterar i ett mål, så hade Newcastle 3,48 kontra Villas 0,36. Villa hade 3 skottförsök på 90 minuter, varav inget skott vare sig på mål eller utanför – samtliga skott blockerades av spelare med Newcastles färger. Newcastle hade 20 skottförsök, varav 7 på mål, 10 utanför och 3 blockerade skott. Som tidigare nämnt i denna text; Nej, Aston Villa anpassade inte sitt spel efter Newcastle. Hade man gjort det så hade även statistiken sett annorlunda ut, det är min övertygelse då det på pappret och kompetensmässigt inte skiljer lagen så mycket åt. Det handlar mer om hur laget ”tar sig an” matchen, med vilken grundinställning, attityd och strategi. Där var det utskåpning från Newcastles sida.

FRAMTIDEN?
Ja, hur går Aston Villa vidare från att ena helgen vinna med 4-0 för att sedan agera underlägset och förlora med samma siffror?

Det vi vet är att detta var sista dansen med Aaron Danks. Ingen skugga ska falla över den mannen, då han med mod, professionalitet och entusiasm tog sig an uppdraget att leda Aston Villa fram till att en ny manager skulle anställas. Det ska han ha all heder för, även om en viss kritik har riktats mot honom gällande hanteringen av gårdagens match. Om vi lägger gårdagen åt sidan så vore det istället mer positivt att minnas tillbaka till det som benämndes som ”Danksball”, när Aston Villa med fröjd och frenesi pulvriserade Brentford på en kvart. Det är ett minne som kommer att leva kvar hos supportrarna resten av säsongen. Tack för det!  

Unai Emery kliver in som manager från och med den 1 november. Det är inget litet projekt som han har tagit sig an. Emery har stor erfarenhet av att leda framgångsrika klubbar och har med största sannolikhet koll på vad han har gett sig in på. Han är känd för att vara noggrann i sin scouting av motståndare och att effektivisera spelargruppens egenskaper för att få den att växa och bli framgångsrik. Emery behöver se över vilka kompetenser han har till sitt förfogande i spelartruppen samt vilka egenskaper det behöver kompletteras med.

Emery har tre matcher att genomföra innan VM-uppehållet:

• Manchester United (hemma) den 6 november
• Manchester United (borta, ligacupen) 10 november
• Brighton (borta) den 13 november

0 kommentarer

Oskar Laurell2022-10-30 11:24:00