2018-12-01 18:30

Middlesbrough - Aston Villa
0 - 3

Middlesbrough - Aston Villa 0-3

Bara några dagar efter den minst sagt galna tillställningen på Villa Park som slutade 5-5 så kändes kvällsmatchen bort mot Middlesbrough väldigt oviss med tanke på deras defensiva kvalitéer. På sina första 19 matcher hade Middlesbrough bara släppt 10 mål och behållit nollan intakt 11 gånger. Hur skulle det gå mot seriens nu starkaste offensiv?

När slutsignalen visslades så hade jag bevittnat en otroligt väl genomförd match, med tanke på motstånd så var det bland det bästa jag sett på mycket länge. Så det är med stor glädje jag nu får möjlighet att skriva en text om denna match. Men vi börjar från början.
Inför matchen så spökar skadeläget något för Dean Smith. Lägg därtill att Hutton är avstängd och efter senast match så är Nyland kraftigt ifrågasatt. När laget släpps så blir det en ganska väntad elva där El Mohamady tar högerbacken och vi ser en återkomst i startelvan för El Ghazi. På bänken återfinns överraskande Jedinak (misstänker egentligen som säkerhet och inte riktigt aktuell för spel) och två ungdomar Callum O'Hare och Dominic Revan.
Domare Andy Davies blåser igång och direkt från start tar Villa hand om taktpinnen i matchen. Trots bortaplan så verkar inte Dean Smith tveka för att behålla någon poäng som vi har utan det är full fart för att vinna matchen. Man jagar och pressar för att vinna bollen och tydligt är att man vill bygga ett eget spel med ett bra passningsspel och rörlighet. Gång på gång visar våra kantspelare El Ghazi och Bolasie sina färdigheter och skapar oro i Middlesbroughs täta försvar. Första heta chanser kommer efter ett inspel från Bolasie till Abraham som avslutar lågt i hörnet som tvingar Randolph till en kvalificerad räddning. Matchen är under total kontroll för Villas del och i minut 20 får man en hörna där kapten Chester är påpasslig och kickar in 0-1 (hans 4:e för säsongen) och det känns helt rättvist. Efter målet känns det som Villa bevakar lite mer och Middlesbrough tillåts att ha lite mer boll men skapar i princip inga farligheter. Senare i halvleken missar domare Davies en solklar straff för Villa där Abraham blir fälld. Trist när det är så uppenbart men situationer som denna brukar jämna ut sig över hela säsongen så jag räknar in en kompensationsstraff framöver. Resultatet står sig efter första 45.
I halvtid sitter känslan fortfarande i efter två år med Steve Bruce. Då var det mer regel än undantag att efter en bra genomförd första halvlek kom Villa ut som en blek skugga i andra halvlek så man funderade vad som hände och sas i omklädningsrummet.
Andra halvlek drar igång, inga ändringar i något av lagen, och Villa kontrollerar tillställningen på ett imponerande sätt. Det är en fröjd för ögat och själen att äntligen få se ett Aston Villa genomföra matcher på detta sätt. Som kvitto på hur bra Villa spelar visas att Tony Pulis planerar efter 15 minuter göra ett trippelbyte. Bytet kommer av sig något då Bolasie och Fry nickar skallarna ihop och den senare byts ut med befarad hjärnskakning. Men tre byten görs varav två nya anfallare in för Middlesbrough (Braithwaite och Assombalonga), full satsning framåt. Som ett tydligt svar på detta två minuter senare kastar sig Abraham fram och petar in 0-2 efter inspel från Bolasie. Tammys elfte mål för säsongen, het som ett strykjärn. Man får nypa sig i armen för det ser nästan för bra ut för att vara sant. Middlesbrough lyckas inte skapa så värst många farliga målchanser, närmast kommer Hugill som i ett sällsynt fritt läge träffar ribbans underdel. På reprisen ser man att Nyland faktiskt får fingrarna på bollen och räddar ett givet mål, cred till honom för detta. Mot slutet av matchen så väljer Smith att vila sina stjärnor och byter av Bolasie, McGinn och Abraham (in med Kodjia, Whelan, Hogan). Väldigt roligt att se Hogan tillbaka och det tar honom bara en minut på planen för att sätta avtryck. En härlig rusning in i straffområdet och avslut på mål, efter ett par touchar får Whelan fritt skottläge och dundrar (liten målvaktstavla) in slutresultatet 0-3. Sista 10 minuterna av matchen blir bara en transportsträcka och på läktarna hörs bortaklacken sjunga ljudligt. En total dominans över 90 minuter, det är en underbar känsla.

Synpunkter och reflektioner
Med tanke på förutsättningarna för denna matchen så var det bland detta bland de bästa 90 minuter på mycket länge. Inte bara resultatet i sig utan genomförandet och att alla spelarna visar sin högsta klass. Man ska veta att Middlesbrough släppt in överlägset minst mål och hållit nollan i över hälften av sina matcher. Lägg där till att de hade en extra vilodag från veckomatchen. Det säger en hel del om vilka resurser som finns dagens Aston Villa.
Alla spelare förtjänar lovord, ingen föll utanför ramen. En näst intill perfekt utförd match och ett styrkebesked inför derbyt nästa match och inför ögon på Darren Moore (manager i WBA) som var på plats på läktaren.
Man ska inte blicka bakåt på tidigare missöden men en reflektion kommer jag inte från. När Steve Bruce svarade på frågor då det gick knackigt i inledningen fick vi ofta höra hur han saknade 5-6 spelare som fanns i förra säsongens lag och nu hade han inte ett lika slagkraftigt lag längre. Men vänta nu, detta laget är precis samma lag som nu Dean Smith nu firar stora triumfer med. I rest my case.
Om vi nu blickar framåt så ser det ljusare ut men tuffa matcher i december väntar mot bland annat WBA och Leeds. Konkurrensen i truppen ökar och sätter press på spelarna att alltid prestera på topp. Jedinak är tillbaka och till nästa match är Hutton spelklar samt troligtvis Adomah. Lägg därtill James Collins som skrivit på för 5 veckor. Just nu är Abraham helt ohotad men Kodjia visar bra inställning och Hogan har inte gett upp sina chanser. Mycket kul att se El Ghazy så bra också. Det tuffa programmet runt jul och nyår lär kräva att det finns mycket folk att snurra runt på. Men som Dean Smith säger: en match i taget och tre poäng är det som gäller i varje match.