Några ord om Dean Smith
Oktober 2018. Steve Bruce är inne på sitt tredje år som manager för Villa, sitt andra hela år. Efter ett par somrar med spelarinköp som vi inte har haft täckning för så blev sommaren 2018 lite snålare.
Konkursen låg runt hörnet när Edens och Sawiris kom in och räddade klubben genom att köpa den av den lille gynnaren ”Dr.” Tony Xia som hade större mun och twitterkonto än konto på banken. Många trodde att Bruce skulle få gå redan då, men ägarna och nytillsatte VD:n Purslow gav honom chansen att få fortsätta. Fram till oktober. Aston Villa ligger då på 14:e plats i The Championship och Villa rör sig inte alls åt det hållet som ägarna, och fansen, tycker borde vara rimligt. Hej då, Bruce, och jakten på en ny manager börjar om på nytt, ungefär två år efter den förra då Roberto Di Matteo fick gå efter drygt 10 matcher.
Detta sökande skulle sluta med att Dean Smith, då manager för Brentford och Villafan sedan barnsben, blev den utvalde. Fansens splittrade meningar och åsikter om valet av ny manager var helt i tidens anda. Alla har sin åsikt, alla har rätt till sin åsikt, problemen kommer när man tycker att ens egen åsikt är viktigare än att stötta den manager som styrelsen anställer. Detta är dock en annan diskussion som jag inte kommer att fördjupa mig i särskilt mycket just nu. Dean Smith får frågan, Dean Smith tackar självklart ja (Det är ju trots allt klubben han hållt på sedan han knatade omkring i kortbyxor och blöja), och Dean Smith tar över Aston Villa i oktober när vi ligger och harvar på en 14:e plats i The Championship, en erkänt tuff liga, med målsättningen att ta sig upp nästa säsong. Nuvarande säsong är mer eller mindre avskriven.
Snabbspolning framåt, 27:e maj 2019. Efter en makalös vår där klubben slår nytt rekord med 10 raka vinster har Villa trots allt nått en playoff-plats och via vinst i dubbelmötet med lokalkonkurrenten West Bromwich Albion tagit en av platserna i finalen. På andra sidan står Derby, ledda av Frank Lampard, som enda hindret att nå det förlovade landet som i England kallas Premier League. Första 75 minuterna är Villa det klart bättre laget och har en 2-0-ledning. Inte någon match som kommer att gå till historien utanför våra kretsar, men få bryr sig. Sedan reducerar Derby och avslutningen blir nervös men vi lyckas hålla undan och med många glädjetårar runt om i hushåll världen över och bland fansen på plats på Wembley kan vi konstatera att vi är tillbaka där de flesta av oss känner att vi hör hemma. Farväl, Championship. Det var tre riktigt roliga år där, jag kan inte neka till att jag gillar den ligan, men vill man vinna något så är det Premier League som gäller. En annan hyfsat tuff liga.
Första säsongen tillbaka i PL blir väntat tuff. Vi handlar friskt för att få ett lag som kan hålla sig kvar, men det är många spelare som ska ersättas. Drygt 100 millepund spenderas på att köpa in en halv trupp. Namn som Marvellous Nakamba, Trezeguet, Douglas Luiz, Wesley, känns för många spännande men även osäkra. Och de skulle blanda och ge. Början var ok, bland annat en kross av Norwich med 5-1 gav hopp. Men efter hand blev resultaten sämre och att det skulle bli en kamp om överlevnad stod ganska klar runt årsskiftet. Vi kunde skapa en del, men vi släppte in mål som om varje dag vore julafton. Den enda ljusglimten är spelet i ligacupen. Där når vi finalen och får möta Manchester City i vad som skulle bli den sista matchen med publik på över ett år. In träder Covid 19 och ligan tar ett uppehåll. Många anser att årets säsong bör strykas, inte minst undertecknad, men den 17e juni drar alltihop igång igen. Före uppehållet var Villa ett enda stort läckande såll och i första matchen efter omstarten så släpper Villa in mål mot Sheffield United i 44e minuten och många fruktar att det ska komma flera. Men trots VAR, Hawkeye och tre domare så blir målet aldrig godkänt trots att bollen är klart över linjen. Det är få gånger jag på riktigt åkallar tur eller otur i fotboll, men där hade vi tur. Matchen slutar 0-0 och även om spelet framåt är något sämre så är spelet bakåt väldigt mycket bättre. För de få neutrala läsarna ska jag tillägga att just poängmässigt så jämnades den här felaktiga poängen ut sig av poängen vi skulle haft men aldrig fick borta mot Crystal Palace där vi fick en kvittering i 94:e minuten helt felaktigt bortdömd. Oavsett, en hållen nolla och det skulle visa sig att defensiven hade blivit avsevärt bättre, inte minst då Ezra Konsa och Douglas Luiz spelade som i trans. Helt plötsligt verkade vi ha insett att julafton var över och började snåla. Från ett prekärt läge där vi låg under strecket med flertalet poäng upp till den övre delen av detsamma och bara några få matcher kvar, lyckades vi genom att bland annat slå Arsenal med 1-0 ta oss upp och på sista dagen klara oss kvar. Jag tror få andetag men desto fler hjärtslag gick bland Villafansen under de sista 90 minuterna mot West Ham. Dean Smith har lyckats hålla Aston Villa kvar i Premier League under sin första hela säsong som manager. En bedrift jag ibland kan tycka att han får för lite cred för.
Ny säsong, 2020/21. Villa kraftsamlar och förbereder sig inför sin andra säsong i finrummet. In kommer inga stora men ändå gedigna och spännande namn. Ungefär lika mycket spenderas som sommaren 2019 men färre spelare köps in. Med andra ord, vi köper spelare av högre kvalitet, och de spelare som redan finns i truppen har fått mer erfarenhet och de flesta har blivit bättre och jämnare. Watkins, Martinez, Barkley, Cash blir alla spets istället för utfyllnad. Och resultaten blir därefter. Villa börjar säsongen riktigt bra med idel vinster som skulle kulminera i en total kross av regerande mästarna Liverpool med 7-2. 7-2! Den kommer att hänga kvar länge i minnet. Bara just det att många dagen efter tog upp att de mindes när vi slog samma klubb med 5-1 1977 talar sitt tydliga språk om hur länge vi kommer att minnas denna vinsten. Vart skulle detta sluta? Efter en liten formdipp, en skada på talismanen Jack Grealish så blev det till slut en 11:e plats med mersmak. Få gånger har ett lag med så många poäng, 55 inspelade, hamnat så långt ner i tabellen som 11 sedan engelska Division1 blev Premier League. 7-8 är mer normalt. Men med bland annat dubbla vinster mot Arsenal, vinst borta mot Tottenham, vinst mot Chelsea när de på förhand behövde vinna för att nå Champions League, gjorde att många trodde på en riktigt fin säsong 2021/22. Det som behövde bli bättre var spelet utan Grealish ifall han skulle få en skada även kommande säsong. De 12 matcherna han var borta haltade spelet lite för mycket. Så fick det inte bli kommande säsong. För det var ju klart han skulle stanna...
Sommaren 2021 började bra med köpet av Buendia för en rekordsumma. Vilket komplement till Grealish han skulle bli. Enda lilla smolket i vissa Villakretsar var Southgates behandling av Grealish under EM. Han borde spela mer. Vad visste vi? Med blandade känslor hos fansen kom Ashley Young tillbaka i truppen på fri transfer och rykten om Leon Bailey från Bayer Leverkusen gjorde att det började vattnas i en hel del fans munnar. Tänk en offensiv med Bailey, Buendia och Jack Grealish. Men i bakgrunden började så smått ryktena om Manchester Citys intresse av Grealish ta lite mer fart. Några av oss, bland annat undertecknad, var mindre oroade över dessa rykten. Självklart skulle det gå rykten om honom, han är en fantastisk fotbollsspelare av en kaliber vi inte har sett i Villa på många år, men han är ju en Villan in i själen och skulle ju knappast lämna nu, eller...? Jodå, ungefär en vecka före ligastarten fick den här gästskribenten ställa sig med dumstruten i skamvrån. Pengar och en lättare väg till bucklor och Champions League var för lockande och Joe skrev på för Manchester City. Tack och hej och nu kom oron över hur vi skulle klara oss utan honom. Visst, 100 miljoner pund är myyyycket pengar för en spelare och det kändes som att vi spenderade dem klokt i Buendia, Bailey och Ings, vars flytt slog ner som en liten bomb strax innan Joe blev officiellt klar för City. Men man kan inte ställa pengar på planen. Och det skulle inte handla om att enbart ersätta spelaren Jack Grealish utan även talismanen, ikonen, förebilden, ledaren och personen Jack Grealish. Dessutom kom Bailey med en skada och Buendia har mestadels sett lite vilsen ut i sin nya klubb. Ings öppnade hyfsat starkt, men nu är även han skadad. Säsongens första match var en katastrof men det skulle gradvis bli lite bättre och när vi för första gången på 12 år lyckades klubba till Mabchester United på Old Trafford kändes det väl som att säsongen skulle utvecklas till att kunna bli ganska bra trots allt. Och 80 minuter in på matchen mot Wolves såg det fortsatt bra ut. Ingen jättehöjdarmatch av Claret & Blue, men 2-0 med 10 minuter kvar brukar ju vara hyfsat tryggt så länge man inte spelar mot Alex Fergusons United. Denna gången behövdes det tyvärr ingen Ferguson på motståndarnas tränarbänk. Ett fullkomligt ras gjorde att matchen slutade med en mycket svidande hemmaförlust med 3-2. Sista etappen mot slutet för Dean Smith i Villa var påbörjad.
Fem raka förluster skojar man absolut inte bort. Det finns inget Villafan som var nöjd efter matchen mot Southampton. Eller efter Tottenham. Eller, ja, ni fattar. Situationen började närma sig krisartad. Några började ropa på avgång efter matchen mot Wolves och fler lade till sina röster och skaran blev större för varje match. Föga förvånande, och till viss del förståeligt. Tålamod är en dygd få förunnad inom fotbollen är något jag brukar säga. Eller, kanske lite mer diplomatiskt och rättvist, fotboll handlar om resultat och när de positiva resultaten uteblir behövs förändringar och den enklaste förändringen är vanligtvis att managern får gå. Är det rätt väg att gå? Framtiden lär utvisa det. Man kan ju alltid hävda att det åtminstone inte kan gå sämre, men det är något man ska vara väldigt försiktig med att säga. Det kan alltid bli sämre. Man kan stå på ruinens brant i The Championship, till exempel. Jag ska inte säga att detta absolut var fel beslut. Det kan jag inte för jag vet inte hur framtiden ser ut. Det jag kan säga är att jag önskar att Edens, Sawiris och Purslow hade haft mer is i magen. Ja, vi har rasat i tabell och både spel och resultat har uteblivit. Spelet har nästan blivit sämre för var match. Något behövde definitivt göras. Sparka tränaren är den enkla utvägen, något av en quick fix. En brandsläckning. Jag tror inte på en quick fix, jag tror inte på brandsläckning. Jag tror på att spåra upp och definiera problemen och sedan jobba på att lösa dem. Det är det jag själv jobbar med, det är vad jag har fått lära mig ger långsiktigast resultat. Har man definierat att problemen kommer och stannar med Dean Smith så ska han gå, men jag är tveksam till detta. Jag har inte större insikt i vad som sker bakom väggarna i klubben än min nästa, så jag kan inte säga något bestämt, lika lite som någon annan med samma begränsade insikt. Det jag har funderat på är vad jag vet.
Jag VET att vi har förlorat fem raka matcher, vilket är riktigt illa. Jag VET att spelet har haltat och blivit gradvis sämre. Jag VET att vi en vecka inför säsongen tappade en spelare vars betydelse för klubben vi sällan har skådat. Jag VET att försäsongen inte var optimal i sina förutsättningar. Ett gäng spelare var på landslagsuppdrag och kom tillbaka sent under försäsongen med lite tid kvar innan säsongsstarten, stjärnan lämnat strax innan det ska dra igång. Det sistnämnda är det största problemet. Visst, ledning med flera visste nog om vad som skulle hända långt innan vi visste det, de bör ha försökt förbereda sig på det hela, men det har inte gått som vi hoppats på. Vilket inte alls är konstigt. Jag tycker lite synd om en spelare som Buendia.
Buendia köps in som en spelare som ska avlasta Grealish och ge oss fler alternativ. Bredda spetsen i vårat anfall. Öka kreativiteten. Till en början ser han nog fram emot att få spela ihop med en spelare som Grealish. Ögonblicket senare är han spelaren som helt ska ta hans roll. Han blir den kreativa fixstjärnan, navet i laget, spelaren som på egen hand ska få laget att fungera offensivt. Detta samtidigt som han ska hitta sin plats i gruppen och spela i en något ovan roll. Han har höga förväntningar på sig och om han inte lyckas direkt så kommer kritikerna ganska snabbt att hugga. Hans spel hackar, självförtroendet sjunker, axlarna också. Han verkar tjurig när han blir utbytt. ”Han vill inte vara här.” ”Han ångrar sig.” ”Kan vi reklamera honom?” är meningar som man kan läsa emellanåt. När det förmodligen handlar om en spelare som inte vill annat än att visa sin nya klubb vad han kan, hur bra han egentligen är. Emellanåt har han blixtrat till och visat vad han kan, men överlag har han inte levt upp till sitt rykte. Efter 11 matcher. Jag vill ge honom lite mer tid än så. Jag tror han kan bli riktigt bra för oss, han behöver bara hitta sin plats i klubben.
Och det är han inte ensam om. Som jag har varit inne på så tappade vi inte bara spelaren Grealish, vi tappade så mycket mer. Vi hade en spelare som vi nästan alltid kunde förlita oss på när spelet hackade. Ge bollen till Jack så löser det sig. För ofta, var vi några som tyckte ibland. När han nu är borta är det ett stort hål som gapar där. Vi har inte den tryggheten, ingen har tagiot hans plats på något vis, vi har troligtvis en central ledare i Mings, men Mings är inte Grealish. De är helt olika spelare och har haft två helt olika roller, inte bara som spelare utan även som ledare. Vem ska axla Grealishs olika roller i truppen? Hur mycket förändras gruppdynamiken när en så’n spelare lämnar? Jag tror den förändras enormt mycket och jag tycker det syns på spelet. Spelarna ser vilsna ut, de ser rädda ut, ingen tar platsen som han lämnade. Det handlar inte om att ta platsen som spelare för spelare, utan platsen som spelaren som hela tiden vill något framåt. Många kommer att tycka att detta är mambo jambo, och de är välkomna att tycka så, men jag tror väldigt mycket att det handlar om att hitta rätt dynamik i gruppen, rätt roller, hitta tillbaka till tron på ett liv efter Joe.
Har då inte Smith någon del eller något ansvar i detta? Självklart har han det och jag är övertugad om att han på sikt hade löst det. Hans styrka verkar vara hur han ska ta folk. Jag tror absolut inte på snacket om att han skulle ha tappat omklädningsrummet, tappat spelarna. Han känns inte som typen som spelarna börjar ogilla. Han är ingen Curbishley. Han verkar vara den som visar spelarna respekt och det brukar ges tillbaka då. Och tweetsen från spelarna igår tyder på detta. Inga bilder på champagneflaskor, bara besvikna spelare. Jag tror inte någon spelare var glad för att han lämnade, helt ärligt. Jag tror de gillade honom. Men gruppen fungerar inte nu, det är det vi ser. Det är vad jag tror. Jag tror på fullaste allvar att om Dean Smith hade fått chansen att försöka lösa detta så hade han gjort det. Jag tycker de skulle ha satt sig ner och kollat på:
Vad är det som inte fungerar? Lång lista.
Vad fungerar? Kort lista.
Varför fungerar inte det som inte fungerar?
Varför fungerar det som fungerar?
Hur får vi det som inte fungerar att fungera?
Under Dean Smith har vi gjort en fantastisk resa. Ja, han har fått mycket pengar. Pengar som gick åt att bygga en trupp bra nog för Premier League, för att kunna ta sig uppåt i Premier League, en breddad trupp med spets. Men det han började med var långt ifrån en trupp bra nog för att klara Premier League. Pengar behövde spenderas för att enbart etablera oss. Visst, han står inte utan skuld, han är inte fri från misstag, men vi har lyft och haft ett gäng riktigt härliga höjdpunkter. En del hävdar att det var enbart tack vare Grealish, och även om han var den enskilt största anledningen till att vi gick så bra när vi gjorde det så är det i mina ögon en jävla diss på resterande spelare och Dean Smith. Han spelade inte ensam. Flera spelare har utvecklats väldigt mycket under dessa åren. Flera andra spelare har varit viktiga för oss. Och Grealish själv har hittills i sin karriär aldrig varit så bra som han var under Dean Smith. Bra, men inte så bra. Det går inte att se detta utan att ge Smith någon credit för det. Citys fans av idag verkar undra varför de köpte honom, vi ser det som en mardröm att han lämnade. Under Bruce var han bra, men inte alls så bra som han var förra säsongen. Vilket såklart har att göra med att han har blivit äldre att göra också. Om inte annat så kan man åtminstone säga att Smith hittade en nästintill perfekt roll åt honom. Jag vill också tro att han hjälpte honom att utvecklas och få ett bättre flyt i sitt spel. Hjälpte honom att om inte utveckla så utnyttja de talangerna han har.
Nu kanske det låter som att jag tycker att Dean Smith är världens bästa tränare. Det är han inte. Däremot tycker jag han är oerhört underskattad, inte minst bland våra egna fans. Jag önskar som sagt att han hade fått en ärlig chans att vända på detta. Jag tycker inte att han fick det. Jag tror han hade varit fullt kapabel att styra oss rätt. Att han är fullt kapabel att styra ett lag, en klubb i Premier League. För min del har han redan visat att han är det. Man kan inte bara säga att han levde på Grealish, för om man säger det så borde ju City med sin trupp OCH Jack Grealish flyga mot titeln. Han satt på bänken i rivalmötet med United. Det krävs mer än att bara sätta en spelare på plan och låta honom göra jobbet. Om inte spelaren heter Lionel Messi och spelar ihop med Naymar och Suarez, men så är ju inte fallet. Han har absolut hittills misslyckats med att få spelet att funka kontinuerligt utan Grealish, men återigen, jag tror inte det är en lätt sak att fixa.
Men en av de största anledningarna till att jag inte gillar gårdagens händelse är att jag blir orolig för framtiden. Jodå, det finns ett gäng tränare som är kapabla att ta över klubben och som vill komma hit, det är jag inte orolig över. Men först och främst ska vi få in den managern nu, och hur gör vi om den managern om ett par år kommer in i en brant nedåtsluttande formkurva? Byta igen? Och se’n? Hur många gånger? Vi har testat att göra detta i många, många år nu. Ibland har det förmodligen varit nödvändigt med ett byte, det händer, men vart har det tagit oss? Om vi börjar med starten av PL så hade vi då Ron Atkinson vid rodret. Vi slutade tvåa efter en nästintill formidabel säsong. Sedan började det gå lite sämre och till slut fick han sparken. Enligt Doug Ellis själv emot Atkinsons vilja. In kom Little. Började bra, spelet lyfte, vi vann återigen ligacupen, slutade på en god 4e plats. Nästa säsong neråt, och säsongen därefter hamnade vi ännu sämre, Little fick gå, in kommer Gregory. Spelet lyfte, i december 98 ledde vi ligan efter en fantastisk start på säsongen. Sedan dalade det, dalade och sedan hoppade Gregory av när Ellis ströp kassan. In med gamle legendaren Graham Taylor. Säsongen 02/03 gick uselt, Taylor hoppade av, in med David O’Leary som hade gjort det bra i Leeds. Små resurser, började bra, första säsongen 6:e plats, sedan 11:e och slutligen 16:e. Ut med honom, sälj klubben, in med Martin O’Neill. Även om man här kunde se lite mer långsiktighet, han satt ändå i fyra säsonger, så var det bara början på det stora förfallet när han hoppade av och Lerner började få ont om pengar. Nu började, som vi alla vet, en riktig tränarkarusell. In med Houllier i en säsong. Sedan fick Alex MaCleish en säsong. In med Lambert som med sina nästan tre hela säsonger blev en riktig långkörare. In med Shwerwood som skulle visa sig katastrofal och fick gå redan i oktober samma år. Nästan på dagen vid samma tid som nu Smith fick gå. In med Remi Garde under en säsong som var nästintill bortom all räddning. Ut med dunder och brak, Garde fick gå innan säsongen var slut och in med interim managern Eric Black. Sommaren 2016 gav oss Roberto Di Matteo som fick 12 matcher innan han fick gå. In med Bruce som fick två år på sig och lyckades ta oss till playoff 2018 för att nästa säsong ligga så långt ner som 14:e plats i The Championship, och sedan var hans tid ute. In med Smith. Och det jag vill visa på är att byte av manager när det börjar gå dåligt kan ge en trygg lösning för att hålla oss uppe där och då, men det är inte en hållbar strategi. Det har tagit oss stadigt neråt för varje gång. Vi kanske inte alltid har blivit sämre, men vi har inte utvecklats i samma takt som de andra klubbarna. Därför hade jag hoppats att nu, med nya ägare som förvisso hade sparkat Bruce en gång, ändå kunde ha lite nytt tänk. Lite tålamod. Lite jobb bakom kulisserna med att förändra bilden genom att jobba med problemen och lösa dem på det viset, Tyvärr inte. Nu står vi här återigen utan manager och en nervös väntan på en ny.
Kan det här bli positivt trots allt? Självklart tror jag att det kan bli det. Vi kan få in en helt klockren manager om de gör sitt jobb rätt i ledningen. Det finns många intresserade managers där ute och en del av dem kan fixa det här jobbet. Och någon utifrån kan komma in med helt nya ögon och se problemen vi har med andra ögon. Ha en annan lösning som funkar. Men problemen vi har kom och slutar inte med Smith. När han tog över var vi i ett bra mycket sämre läge än vi är nu när han lämnar. Det finns gott om möjligheter att lyckas här. Men jag tror inte att alla problem försvinner över en natt. Men jag hoppas verkligen att nästa manager, om han inte är totalt oduglig, får rätt tid på sig. Rätt stöd, rätt förutsättningar, rätt delmål att nå. Många fans från andra klubbar kanske skrattar när vi säger att vi vill nå till toppen. Många är så inrutade i det nästintill cementerade toppskiktet att tankar från andra klubbar att slå sig in där bara låter löjliga, men för min del är det något jag vill uppleva under min livstid. Det kommer att ta tid, det kommer inte att ske i det närmaste, men en sak jag är övertygad om är att kontinuitet är ett måste. Vi har testat att byta tränare i flera år nu. Jag hoppas vi vågar prova något nytt nu. Det sägs att beviset på galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Det är applicerbart här, enligt mig. Jag har inga speciella önskemål om en specifik ny manager, bara att han får tid och stöd. Att bli en toppklubb är sedan tiotalet år tillbaka ingen quick fix.
Till slut vill jag bara säga en sak: Tack, Dean Smith, för dessa tre år. Det har gått upp och ner, men topparna har varit fan så mycket högre än dalarna. Du tog över oss när vi var riktigt långt nere och lämnar oss i mycket bättre skick. Lycka till i framtiden.
Mina topp 3-stunder: 1: 10 raka vinster i The Championship 2: 7-2 3: 1-0 på Old Trafford
UTV! Per- Ola “Pelle I Götet” Petersson
