När tre hjältar hälsar på
En massa nykomlingar, en samling veteraner och några till reste till Birmingham med stora förväntningar. Skulle vår svit på segrar fortsätta. Skulle resegruppens planerade program hålla. Svaret blev ja på båda.
Då jag kom redan på torsdagen så hade jag det fina nöjet att börja fredagen med en härlig frukost bestående av vita bönor, korv, bacon, potatísbullar fläsk och varma tomathalvor.Ja nästan allt som finns på kostcirkeln. Samt givetvis den härliga lilla smothien som alla bör prova. Till efterrätt blev det lite frukt och morotsstavar samt engelskt kaffe.
Sen en snabb samling i lobbyn för de som redan hade kommit. Där var förslagen att gå ut till Villa Park eller taxi. Det blev taxi. Väl ute på Villa Park så var det hämtning av våra biljetter. Tjejen på biljettkontoret började leta i en låda, sedan i annan låda på en annan plats, men hittade inte våra biljetter. Hon frågade åter igen efter vår bokning och jag visade henne bokningsnumret och bokningsbekräftelsen. Hon började leta på en tredje plats på kontoret och sedan gav hon upp och ringde sin chef. Snabbt la hon på luren och skickade oss över parkeringen till det stora kontoret vid North stand. Där möttes vi av Lee som är koordinator för supporterklubbarna och snabbt sa vilka vi var till tjejerna i receptionen och efter någon minut kom en man ner med våra biljetter.
Sedan blev det ett par snabba steg över parkeringen och in i shopen och inköp av beställda matchtröjor. Lite roligt med dessa matchtröjor är att man kan köpa en och sedan sitter larmknappen kvar på tröjan när man kommer till hotellet. Rheingold som frågat Villa ett par gånger om man fick trycka 12 bokstäver på tröjan och alla gånger har han fått svaret, nej, det är endast tio bokstäver som gäller. Men bor man i närheten av Örebro så tjatar man vidare och vips så fick han till slut sin vilja igenom och lyckades få tryckt 12 bokstäver mot bestämda tio på ryggen.
De båda nykomlingarna från Vällingby Antti och Daniel var klara snabbt och bestämde sig för att ta sig en tur till Ozzys hus som ligger ca 623 meter från Villa Park. Även Tysken hittade ut till shoppen och kom som vanligt ut i en Uber.
När alla hade shoppat klart blev det ett lunchstopp på Aston Tavern. Alla vet vad ett lunchstopp på Tavern betyder.
Efter långlunchen så begav alla av oss in till stan igen utom Tysken som tog sin Uber till en whiskyaffär.
När sedan klockan slagit 16:30 så var det samling i lobbyn för en kort presentation. Vissa på resan kunde klockan och var där i tid, andra kunde den inte och lyckades missa den korta informationen och biljettutdelningen. Efter det så blev det lite mingel i hotellbaren där folk presenterades för varandra och Bröderna Kavaj log brett när de fick sina smeknamn för resan.
När sedan klockan slog 17:30 så skulle den hemliga gästen med hemliga gäster dyka upp i lobbyn då de skulle vara med på middagen. Jag och Coreopsis stod och väntade vi lobbyn och oj vad vi fick vänta, efter tjugo minuter så beslöt vi oss att både ringa och smsa gästen men inget hände.
Sen efter klockan slagit 18 dök han upp i lobbyn och bad om ursäkt och jag kunde äntligen gå ner i puls. Med sig hade han både en signerad matchtröja från Europacupvinnarna 82 och pokalen. Sin sena ankomst berodde på att han och hans hemliga gäster satt och kollade på Masters i golf på puben intill och sa att de kommer när vi ätit klart, ca 40 minuter senare.
Innan dess så förklarade han hur han hade tänkt sig att lotta ut matchtröjan och att varje lott kostade 10 pund som gick till välgörande ändamål. Både jag och Coreopsis stod som starstruck och nickade under hans fyra minuters förklaring hur det lotteriet skulle gå till.
När sedan nästan alla satt vid borden och åt, vissa stod fortfarande i kön så klev vi in på restaurangen med pokalen. Jag var ganska nöjd måste jag erkänna efter allt slit med att få dit gästen. Sen att vi fick förtroendet att vakta pokalen medan de satt och kollade på golf var kul.
När sedan 40 minuter hade gått så kom gick vi till lobbyn och mötte upp gästen och hans tre kumpaner. Den fjärde personen var en kille som skulle hålla koll på en av gästerna. Ni som har träffat denna spelare tidigare vet att han aldrig beställt en singel eller tackat nej till en öl. Efter en kort presentation i baren och en beställning så klev de in till de andra.
När några av resenärerna ser vilka gästerna är när de är på väg in till platsen där de skall stå så börjar applåder och fler och fler ser vilka det är. När vi sedan presenterar Tony Morley, Gordon Cowans och Gary Shaw inför gruppen har man gåshud och känner sig otroligt lycklig då Tony fått med sig fler hjältar än vad trodde när vi pratades vid innan resan.
De tre hjältarna tar snabbt plats med varsin pint och berättar mycket om sina minnen och karriärer. De var massor av frågor och massor av svar. Mycket skratt var det också. Bäst var nog när Gary Shaw fick frågan vad som sades i finalpausen. Både Tony och Sid Cowans skakade på sina huvuden. De pratade mycket om lagkänslan och att de klarade sig mycket från skador. Att alla kämpade för varandra på ett magiskt sätt.
När sedan Tony skulle dra vinnaren av tröjan så ville han att någon av oss skulle dra vinnaren. Snabbt sa Coropsis Paulina. Så Paulina stegade fram aningen nervös och tog plats mellan Tony och Gordon.
När hon sedan läste upp Anders så började jag jubla inombords, dock så hörde jag senare namnet Johansson och jag fick i stället gratulera Anders "Judo" Johansson till vinsten.
Jag själv som satt och såg finalen med farsan minns målvaktsbytet, så jag frågade om Jimmy Rimmers byte och Gordon sa att han var frisk på träningen dagen innan och hade sedan vaknat med nackspärr. Han hade själv valt att spela, men som alla vet så blev det ett tidigt byte och Spinks hann aldrig bli nervös. Men frågar man Spinks själv så erkänner han nog att han blev nervös sa Tony.
Det blev även fotografering med pokalen. Många av oss valde att fotas ensam med pokalen och sedan tillsammans med de tre. Den fjärde mannen (minns inte namnet) stod mest i bakgrunden med en pint och höll nästan samma tempo som Gary.
Innan gästerna lämnade så sa Tony Morley att han skulle försöka få med sig någon annan till det stora rummet på Holte pub som vi fått låna på lördagen.
Efter detta möte så blev det fria aktiviteter och många gick till Gin Valut vid kanalen, andra hamnade på Pint shop och några på Crawden Arms bakom Mailbox. När det gäller Gin Valut så är det inte bra att bara beställa en GT av bartendern, då kan man få kalla blickar. Säg inte heller att bartendern kan få fria händer på en dubbel. Då kan det bli en fruktansvärd dyr GT. När sedan klockan började springa iväg så var det bara att gå till hotellet.
Och som alltid på medlemsresor, innan du går och lägger dig, ta en titt i hotellbaren. I just hotellbaren satt ett gäng trötta och lyckliga resenärer. Glad var den yngste i PRO-gänget som helt plötsligt ville prata hockey med mig.
En efter en droppade in och bartendern fick plötsligt börja jobba igen.
Lördag, matchdag.
Väckarklockan ringde som vanligt och man studsade in i duschen. Sedan fick man hoppa mellan varma och kalla strålar från duschmunstycket. Efter det så väntade samma delikata frukost som i går. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Sedan var det samling i lobbyn för de som skulle gå ut till Villa Park, tyvärr så gick promenadtåget med Bosse kassör som guide någon minut för tidigt eller så var allas klockor inte synkade. Så tre personer missade promenaden. Men jag tror om de genat ett kvarter så hade de hunnit ikapp klungan. De som var mest anmärkningsvärt var att Gurra inte hade en påse sportdryck med sig på promenaden.
Väl ute på Villa Park så hade klubben (Lee) fixat det stora rummet på övervåningen till oss och en efter en dök upp. Den största skillnaden från tidigare resor var dörrvakten på Holte pub. Det var inte den vanlige lille mannen och Lee som mötte oss i entren för att delade ut biljetter till oss. Det var en ny dörrvakt (inte lika stor som tidigare) som knappt sa något.
Vi fick även två stycken matchtröjor av klubben som Lee gav oss. Den ena var signerad av laget (bortatröjan) och den andra hemmatröjan av Dean Smith. Där körde vi som kvällen innan lottdragning. Vinnare blev Krister Karlsson som vann bortatröjan och Josefine Bersztel som vann hemmatröjan.
Väl inne på puben så träffade jag Keith (ordförande för Black Country) en kille som vi träffade på resan 2003 som frågade hur många vi var. Då skrämde han skiten ur oss. Jag sa gå upp en våning och ställ dig tyst vid dörren. Han skrattade och frågade om han skulle säga något. Jag sa stå bara tyst och titta på folket någon minut innan du presenterar dig.
Keith var mäkta imponerad av hur många vi var på plats. Han förstod inte heller att vi kan få fler medlemmar att åka från Sverige och se en match än vad han kan få medlemmar från sin supporterklubb "Black Country" att gå på en match.
Sedan kom Tony Morley förbi igen som han lovat. Dock fick han ingen gammal spelare med sig då flertalet var upptagna med annat. Men stort att han kom förbi och frågade om vi var nöjda med fredagskvällen.
Matchen.
Oj vad ska man skriva. Man minns alla sånger, missade målchanser, målen mot Holte End. Efter matchen var man ganska tom och dum som man är var man halvsur över alla missade målchanser, vi skulle gjort mer mål. Men ändå sjukt glad över vinsten och tre nya poäng. Även Robstar jublade högt trots att han i år inte hade texten till "Don't Look Back in Anger" med sig.
Det var länge sedan jag upplevde en sådan stämning på Vilka Park.
Efter matchen blev det uppställning vid trappan och det obligatoriska fotot. Efter det så släppte vår käre vän och dörrvakt Paddy in oss på Holte Suite (puben under Holte End). Han var lika glad som vanligt och sa snabbt Mellberg Mellberg och hälsade oss välkomna in.
En efter en dök senare in på hotellet och några gick till olika barer eller restauranger för en matbit och segerdryck.
En stor grupp hamnade på Gin Valut vid kanalen där Hasse Ek drog sina göteborgsvitsar. Den som han själv tyckte var roligast, ja, hann skrattade mest och ett par gånger innan den var klar var den om blondinen på biblioteket.
Ingen hörde heller vad Twilight sa då han tappade rösten på Villa Park, en tappad röst och lite tårar i ögonen tror jag att Coreopsis hade då han beställt en gin med chilli i.
Som vanligt slutade kvällen med roligt eftersnack i hotellbaren.
Söndag.
Ännu en ljuvlig frukost väntade och några var mer slitna än andra. Pelle hade fortfarande kvar pengar på kontot och Lars-Magnus missade frukosten för andra morgonen i rad.
Efter frukosten så valde några att åka till Wigan och se fotboll, andra åkte till Leicester i Sverigetröjor och kollade på Viktor när han spelade mot Liverpool i U23-serien. Där gick det inte så bra och inget av målen som Viktor släppte in kunde han inte gjort något på sa han snabbt när jag frågade på kvällen. (lite Ravelli varning där).
Några andra valde shopping, vissa tog en promenad. Själv tog jag, Fristads Zlatan, Guliganen, Öisarn och Steven sikte på Shakespear. Alla blev mäkta förvånade när vi insåg att dörren var toklåst kl 9:45. Så vi fick gå vidare upp till Trocadero där dörren som tur var var öppen. Vi tog snabbt sju åtta steg till bardisken där en i personalen stod och polerade bardisken. Snabbt sa vi vår beställning och hon kontrade lika snabbt med eight minutes to open. Guliganen provade med sex minuter och hon skakade på huvudet och sa åter eight minutes. Så summa summarum. En öppen dörr är inte alltid en öppen bar.
Efter exakt 8 minuter ropade hon och vi fick vår öl och den smakade kanon. Efter det blev det en tur ner i Bullring för shopping och sedan en lunch på Ask Italia och efter det lite mer shopping.
Sen blev det lite besök på Old Joint Stock där vi mötte Zigge, team Åkesson och team Westerström. Efter en kort promenad så hamnade vi på Pint shop där några av oss ville se lite allsvensk fotboll så vi hoppade mellan Guliganens Elfsborg och mitt Gnaget. På Pint shop dök även paren Westerström och Åkesson upp igen efter en dag på världens största Primark.
När sedan klockan slog 17:30 så var det åter samling i hotellbaren där dagens hemliga gäst Viktor presenterades. Ja så jävla hemlig är han inte längre. Men för er som inte vet så har han vaktat målet för Villas ungdomslag ett par år innan han gick till Leicester denna säsong. Han står även i det svenska U-21 landslaget.
När någon frågade om hans match mot Liverpool så fortsätter han att hävda att inget av målen var hans fel.
Dagens middag avnjöts på Brassen i Mailbox som vi gjorde comeback på. Som vanligt var det Putte och Peter Östlig som åt mest.
Efter middagen så hade O*Neills på Broad Street (tack till Stefan Reidy och Simon Lees som jobbar där) öppnat upp deras övervåning fram till klockan 22 för oss. Där fanns det air hockey, fotbollsspel och biljard. Putte vann med förkrossande siffror mot Lars-Magnus. Själv förlorade jag i fotbollsspel mot den ganska nyktra Samuelsson och hemmadomaren Pelle, där skyller jag allt på min medspelare.
Även vid air hockeyn var det hårda kamper och mycket skratt mellan olika medlemmar. Den hårdaste var nog mellan Catrin och Ing-Marie.
Kanske kom kvällens högsta skrik vid biljardbordet då Linköpingsborna spelade. Ingen vet varför det skreks. Var det för att Ludde, Björn, Gurra eller Lars-Åke träffade en boll eller för att de fick ner en boll.
Kvällens fråga och fortfarande har vi inte fått något svar på. Vem var personen på fotot som hängde intill Ozzy vid scenen.
Som vanligt avslutades kvällen med eftersnack i hotellbaren. Där kom Rheingold med bomben att Judo hade köpt doftmedel till rummet då han var risig i magen under resan. Det ryktas även om en inköpt muggrulle med fyra blad mot hotellets enkelblad.
Även Robstar bjöd på skrattshow fast han inte sa ett ord. En av nykomligarna på resan Krister Karlsson kom förbi och tog en GT, fem minuter senare dök han upp igen och sa att flera sover i hans rum, en i fåtöljen och en annan i hans säng. Sen försvann han igen. Ingen vet vart.
Måndag
Frukosten smakade ljuvligt och som vanligt var det glada miner från alla. Dock är frågan. När ska de lära sig koka vanligt svart kaffe.
Sedan blev det mycket skratt och avsked i lobbyn då folk skulle hem med olika flyg.
Sex små punkter.
Hur kan en domare (Pelle) dela ut kort när han själv går och sover middag eller handlar läsk.
Hade Pelle pengar kvar på kortet när han kom hem?
Kommer Hasse Ek kunna berätta en historia utan att skratta innan hela historien är berättad?
Mycket är roligt på dessa resor, men det är inte mycket som slår eftersnacket i hotellbaren varje kväll när en efter en kommer hem.
Team Pro håller fanan högt, sena nätter i hotellbaren men ändå bland de första uppe till frukost.
Stort grattis till Judo, Krister Karlsson och Josefine Bersztel som alla vann var sin tröja.
PS Jag blev inte överbokad varken dit eller hem.
Tack alla för en rolig helg.
Geddis
