Reseberättelse medlemsresan 2014-15
I år skulle alltså mödomen spricka… Ja min premiär skulle alltså äntligen ske. Besök på Villa Park med 69 likasinnade. Innan resan så fanns det en hel del tankar vilka dessa 69 kunde vara. ”Sonen” visste jag självklart, men sen? Men här kommer min utlovade reseberättelse från Villa – Burnley, eller historien när Robbie Keane och Roy Keane blev bröder.
Resan började med att jag skulle hämta upp Rheingold i Kumla och det gick ju bra. Endast 1 timme sen på grund av att oljelampan började lysa mitt i natten. Kunde ha blivit en kort medlemsresa, men tack vare ”sonens” utmärkta I-pad handlag så åkte vi rakt på en nattöppen mack.
Avresa från Skavsta…
Borde vara fler Villafans som åker därifrån, eller?? Mycket riktigt så möter vi en hel familj i alla köer. Döm om vår förvåning när dom inte ska på resan utan åka själva… Några flygtimmar och tågtimmar senare så närmar vi oss Birmingham. Rheingold berättar glatt om Britannia och hotellets alla fördelar från tidigare resor.... Känns både som om jag bommat något och samtidigt inte.
Väl på Copthorne så ser vi genast några Villaanhängare som Rheingold stegar fram till. Här gäller det att ha skärpta sinnen och komma ihåg ett av namnen i alla fall 2 minuter. Av någon anledning så satte sig namnet Månza ganska snabbt… Undrar varför?? [?] .
Vilken underbar samling av människor och där någonstans ska även Stänkarn finnas. Vem kallas för Stänkarn och varför? Jo då svaret kommer senare på kvällen. Imponerande att ha med sig hel utstyrsel till grannen i Beck. Ännu mer förvånad blir jag dag 2, när en ny nackkrage dyker upp. Denna gång på Twilights nacke. Vi måste lätt ha flest nackkragar/supporterklubb i norra Europa. Efter ha skakat tass med hur många som helst så släpps en nyhet. Det blir ett överraskningsbesök på nästa pub vid 19:30. Spekulationerna går hårt. Pelle i Götet är jäkligt nöjd, då han känner sig väldigt säker att det är Paul McGrath. Det är hans dag i helgen och allt verkar vara upplagt för att Pelle ska få se sin idol och Villatröjan är med för autograf.
Den hemliga gästen som Steve Trueman tagit med sig är Tegis. För de flesta kanske inte lika högt som McGrath, men nästan. Men för mig att se den mytomspunne Tegis från forumet, det smällde nästan lika högt. Väl där så kommer fler och fler Villaanhängare. Familjen Östling skakas det tass med och 5 sekunder senare när jag och sonen ska repetera deras namn, så inte ett rätt. Jäklar vad social och duktig man är... NOT.
Hur som helst kvällen går och den hinner inte bli väldigt sen innan vi känner att det är nog dags att tänka på refrängen och ladda för fler dagar. Vi har ju trots allt gått ca 400 m till puben så att hitta hem till hotellet direkt är ingen självklarhet. Vi lyckas gå överallt utom till det där förb….de hotellet. Tur att man inte var nå kissnödig, för då hade det kunnat bli panik….
När paniken hade svalts ner och man hade slagit knut på sina knän så såg en dam oss och antagligen stod det på ryggen. HJÄLP, VI ÄR TURISTER OCH VI VET INGENTING. Hon frågade oss om vi behövde hjälp och efter en vägbeskrivning så var vi vid hotellet två minuter senare. Väl där stöter vi på både Clark Olofsson och Svartenbrandt. Lite vatten kanske vore gott? Två små flaskor kan vi ta. Endast 140 kr. Snacka om att bli rånade. Vi nöjde oss med en.
Dag 2
Dagen börjar med 2 portioner kalorisnål frukost. Mums mums. Ny överraskning presenteras av Geddis och Bosse kassör. Spekulationerna kan börja. Hmmm såg någon i Lobbyn som liknade Grealish. Kanske var hans lillebror?? Det kanske är han som kommer? Konstigt dock att lillebror verkar hela tiden vara bland oss i Villa Sweden. Nu trillar polletten ner, det är ju 25% av familjen som vi inte kunde namnet på. Tydligen var det fel både på vår syn och på våra öron. Överraskningen är ju underbar. En ursnygg Villahalsduk. PERFEKT.
Men ingen rast och ingen ro. Stänkarn och hans polare Pryd och Nenne som varit på hotellet i några dagar ska ta sin dagliga promenad till Villa Park. Här gäller det att haka på och besöka shopen. Shopen i stan besökte vi redan första dagen och en Peace Cup Jesus tröja beställdes. Hur skönt som helst. Träffade då även Matt, en urtrevlig ”ganska” Villaintresserade person. Plötsligt känns det inte som man själv är intresserad. Han hade gjort några resor och sett Villa ett antal gånger. Hur kul som helst att prata med honom.
Stänkarns rygg är bra att ta och det gjorde vi mot Villa Park. Med mitt lokalsinne så har jag ingen aning hur vi gick. Vi gick efter lite kanaler och sen var det dags för vätskepaus. Pausen skulle bli på Clements. Ett besök på Clements är inget besök som man gör dagligen. Rökridån skulle ha fått Gustav II Adolf skjuten redan 1631 och Dr Alban skulle ha kunnat öppna praktik där, för tänder saknade gästerna ganska mycket. Ölen var dock god och vi kunde sitta ute i en förtjusande bakgård där taken hade taggtråd som murarna på Kumla skulle ha varit avundsjuka på. En fin katt bodde visst där också.
Väl framme vid Villa Park så blir man imponerad. Vi pratar ingen plastarena utan här är det anor. Shopen är stor som ….. och vad ska man nu köpa??? En sådan tröja, en sådan??? Resultatet??? En golfhandske till mig och resten blev presenter. Undrar vad jag tänkte på där???
Tillbakavägen innehöll ett snabbare pitstopp på Aston Taverna. En cider och en öl senare och vägen hem skulle börja. Skönt att vara ute i god tid, för vi hade lite mer att göra innan den brasilianska aftonen skulle börja. Nu går vi… Nej det gjorde vi inte. Sonen hade visst beställt två små smörgåsar och först så skulle dom….. Plöja åkern, så vetet, skörda vetet, mala vetet…….baka brödet osv… Det var ju inte direkt fullsatt, men mackornas iordningställande var bland det långsammaste jag varit med om. ”Tur” att det var Formel 1 kval på teven.
Efter lite besök på affärer och en dusch senare så var vi laddade för den ”Brasilianska aftonen”. Nu uppenbarar sig två som skulle få Anatolij Michailovitj Gusjtjin * avundsjuk. En bra grundning hade både Guliganen och Pelle i Götet gjort..o tanken är ju bra. Man ska inte äta så god mat på tom mage. God mat var det och enormt mycket. Mellan ankhjärtat och andra godsaker så berättade Robstar återigen om sitt möte med Guzan på stan. Avundsjukan är hög vid bordet och Mattias och Cristin är nog mest avundsjuka. Maten avklarad och nu skulle tydligen Coreopsis och Robstar dricka ale. Hmm..vad gott. (Jo då lite gott var det allt). Kvällen gick vidare utan större intermezzon och det något billigare inköpta vattnet fick avnjutas med en resorb. Sen blev det god natt.
Innan alla tog godnatt så jobbade Pelle in Mums-Måns till seger tillsammans med ledarstaben i Burnley + att han i stort sett själv ror iland att Villa köper Danny Ings. Snacka om bra jobb. Hoppas även Pelle har fått sin del av avtalet hemskickat till sig nu i efterhand.
Dag 3
Matchdag och ny kalorisnål start på dagen. Nu jäklar ska här bli match. Hur tänker Tim Sherwood ställa upp laget? Har han tagit sitt förnuft till fånga och ställer Guzan i mål igen? Vilar han Vlaar, Delph och Benteke inför finalen? Naturligtvis gör han inget av det. Han sparar Okore, Hutton och Richardsson. Känns väldigt genomtänkt……eller INTE.
Molkom-Micke och Twilight är några av ryggarna som tas på vägen ut till Villa Park. Snart efter några öl ska arenan intas. Aston Taverna bjuder denna dag på hamburgare och den serveras snabbare än smörgåsarna dagen innan, men tempot är inte imponerande. Dock stället, ölen och sällskapet.
Att sedan se uppvärmningen och insupa atmosfären är underbart. Att se att Steer ska stå i mål, känns väl mindre genomtänkt. Matchen som sådan är faktiskt INTE BRA. Villa spelar runt bollen som M.A. Numminen och den kommer tillbaka likafullt till Steer. Upplevelsen underbar, matchens kvalité är inte bra.
Efter matchen så kan man välja olika vägar. Kanske den som Molkom-Micke och Jimmy tog och fick träffa alla spelare? Eller kanske gå med Dirty och några till runt halva stadsdelen innan vi hittar rätt pub? Vi kör på det senare. Skönt att vara mitt i ingenstans och ha pengar med sig, för det har väl alla? Nej, inte sonen inte. Varför skulle han ha det?? Öl kan pappa betala och Prepared kan betala taxin. Tur då att det fanns okunniga med på resan som gärna slog vad en öl om att Keane, Roy och Robbie var bröder [?] .
Nåväl, det kvittades senare under kvällen på The Malt House och Prepared fick öletikett nr 33 333 och 33 334. Skönt att kunna hjälpa till när samlingen ska utökas. Lite blandade drycker avslutar kvällen för mig. Sonen och Månza kör lite längre och kommer gärna in och berättar det vid 03,30. Alltid lika skönt med lite nattbesök.
Dag 4
Sista dagen och ångest för hemresa. Om jag är dötrött så är sonen ännu mer trött. Försöker få honom uppmärksam på sin tågbiljett som ligger på golvet London – Stanstead och efter x antal påminnelser har han säkert plockat upp den. Trots allt 6 pund har han gett för den tur och retur. Frukosten slinker ner och den långa långa hemresan börjar. Efter adjö till alla i foajén så börjar tåget snart rulla mot London. Sonen mutar Alex att lösa ut Spinktröjan som han inte han med själv.. Tröja nr 40? Imponerande i vilket fall som helst. London går bra, letar leksaker och dockor på en liten leksaksskrubb på 6 våningar med en miljon olika leksaker till väldigt billig penning, eller kanske eventuellt inte….
Väl framme vid Liverpoolstreet och klockan går snabbt inser undertecknad och rheingold, så blir sonen törstig och måste handla dricka. När kön har minskat ner från 400 personer till 10 så kommer han äntligen och snart är vi på tåget… Då plötsligt kommentaren kommer. – Kan jag få min biljett?
Svaret lika fort. Den låg på golvet på hotellet. Fick du inte med dig den? Gissa svaret.
Tåget gick och i väntan på nästa, samt en ny löst enkelbiljett för endast 19 pund så närmar vi oss Stanstead. Resan hem går sen utan oljelampor och bilen parkeras 02,30. Vilken resa. Den första, men garanterat inte den sista.
* kapten på U-137 som besökte svenskt farvatten 1981. Han om någon vet hur man ”grundar” ordentligt.
Mycket mer hände på resan som jag inte har nämnt här. Plan har bommats, sök efter lik har gjorts, Bosse har enligt obekräftade källor erkänt att han saknar Lambert, Pata tror vi möter Hull och mycket mer.
Tack till Erik och Emil för extra trevligt sällskap på rum, tåg, flyg och i bil.
Till Geddis och Bosse + säkerligen någon/några jag har glömt riktar jag det största tacket som kan fixa denna resa. Ses senast nästa år.
Vid pennan ”R.rooster”
