Tre spelare, tre frågor efter förlusten mot Shrewsbury Town
Lördagens träningsmatch mot League One laget Shrewsbury Town slutade i en 2-1 förlust. En svag insats som genererade fler frågor än svar.
Är Mile Jedinak som bäst i ett 4-4-2 ?
Ett centralt mittfält i ett 4-4-2 ansvarar för såväl defensiva som offensiva uppgifter på planen vilket kräver passningsskickliga och rörliga spelare.
Ett exempel på ett framgångsrikt sådant finns i världens kanske främsta 4-4-2, Atletico Madrid. Atleticos framgångar de senaste åren har utgått från dynamiken mellan den spanska speldirigenten Gabis passningsintelligens och, Real Madrid fostrade, Sauls frenetiska rörelsemönster och fina teknik.
Även 2015/16 års engelska mästare, Leicester, var uppbyggt kring ett energisk samarbete mellan två centrala mittfältare. Danny Drinkwater och Ngolo Kante var skickliga på båda sidor om bollen och gav en mångsidighet till Leicesters spel.
Aston Villas Mile Jedinak är en mästare på att läsa av spelsekvenser och bemästra ytan mellan mittfält och försvar, men har begränsningar offensivt i spelet med boll. Och under Lördagen spelade Jordan Veretout i den roll som förmodligen är tilltänkt för Jedinak, men jag ställer mig frågande till om den verkligen är skräddarsydd efter rätt mått?
I uppspelsfasen intog Veretout rollen som spelmotor och hämtade ofta bollen från låga positioner. Men fransmannens passningsspel blandade och gav och som resultat hade Villa problem att etablera bollinnehav på den sista tredjedelen.
Mile Jedinaks passningsspel är, i min mening, sämre än Veretouts och därmed inte tillräckligt bra för att platsa som en av två innermittfältare i ett 4-4-2. Men de defensiva kvalitéer Jedinak besitter gör honom ovärderlig för Villas framgångar 2017/18 och Steve Bruce måste hitta en formation som bättre kan dra nytta av australiensarens förmågor.
Var på planen ska Hourihane spela?
Den skickliga mittfältaren, med rötter längst den irländska kusten, anlände till Villa från Championship nykomlingen Barnsley med rykte om sig som en poängspelare. Med 25 mål på två säsonger i Barnsley förväntades Hourihane få fart på Villas målproduktion, men första säsongen på Villa Park slutade på endast ett mål och istället har en del frågetecken uppstått kring värvningen.
Efter att ha spelat som central mittfältare, yttermittfältare och defensiv mittfältare har det största frågetecknet varit kring hans föredragna position, något som fortsätter att ge Steve Bruce huvudvärk.
Under Lördagens träningsmatch spelade Hourihane centralt i ett 4-4-2, men fick ut väldigt lite av sin förmåga och gjorde en tämligen blek insats. Som resultat av Villas svårigheter att avancera bollen i den första tredjedelen tog Hourihane ofta väldigt låga utgångspositioner för att ge understöd och hamnade därför väldigt långt ifrån motståndarens straffområde.
Han är en pålitlig spelare i det defensiva arbetet och bidrar med stabilitet på mittfältet, men hans främsta egenskaper finns i det offensiva spelet. Majoriteten av Hourihanes mål i Barnsley kom till genom smarta löpningar in i straffområdet, eller hans förmåga till intelligenta positioneringar i den sista tredjedelen. Och i ett lag som Villa, med spelare av Mile Jedinaks defensiva kaliber, finns det utrymme för Bruce att avlasta Hourihane från defensiva uppgifter och positionera honom närmare mål.
För i mitt tycke gör sig Hourihanes egenskaper bäst i en offensiv mittfältsposition, där han kan positionera sig mellan motståndarens mittfält och försvar, redo att ta emot passningar eller understödja anfallarna med löpningar in i straffområdet. Hourihanes vassa framspelsfot och näsa för mål gör honom till en potentiell nyckelspelare för Villa framöver, och det återstår att se vad Bruce har i åtanke.
Är Ross McCormacks roll som släpande anfallare ett kocept att bygga vidare på?
Efter en trögstartad tid i villatröjan blev McCormack utlånad till Nottingham Forrest i hopp om att hitta tillbaka till sitt fina målsnitt från tidigare säsonger i The Championship, men utan större framgång. Och inför kommande säsong är pressen stor på skotten att leverera.
Under lördagens träningsmatch bildade han anfallspar med Scott Hogan i en roll som släpande anfallare. Medan Hogan ockuperade de båda mittbackarna syntes McCormack flera gånger söka en position mellan Shrewsburys mittfält och försvar i syfte att understödja mittfältet.
Men McCormack såg mest frustrerad ut och kunde aldrig riktigt etablera en bra position mellan Shrewsburys lagdelar, vilket i kombination med dålig leverans från mittfältet gjorde att Aston Villa hade svårigheter att bryta ner Shrewsburys formation. Stundtals hamnade han i nivå med Villas båda centrala mittfältare och när han väl fick bollen såg han obestämd och långsam ut.
Jag är osäker på vilka McCormacks egenskaper är och om de fyller de syften som en släpande anfallsroll kräver, eller om han gör sig bättre som offensivt spelande anfallare där han får spela närmare straffområdet?
Det känns som att McCormack tillhör den grupp av spelare som Steve Bruce fortfarande försöker lära känna och att lördagens match endast var ett experiment. Men tiden börjar bli knapp och McCormack och Aston Villa har inte råd att få en lika trevande start även kommande säsong.
