Aston Villa - Nottingham
2 - 0

Trollgubben Traoré - igen!

Tre nya poäng, upp till sjätte plats och fortsatta drömmar om Europa. Aston Villa tog ännu ett kliv i rätt riktning genom favoritsegern mot Nottingham Forest, 2-0 (0-0). Men, i ärlighetens namn var det inte någon champagnefotboll som bjöds.

Som jag skrev i inför-rapporten är det inte direkt Villas grej att komma till en match som enorma favoriter och visst fanns det fog för den oron. Första halvleken inför ett fullsatt Villa Park kan sammanfattas som följer:
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Skulle hemmalaget kunna leverera bättre passningskvalitet och större fantasi för att kunna luckra upp den mycket lågt stående skogen av gästförsvarare. Svaret fick vi på stubben och vem kunde vara mer lämpad för den uppgiften än Bertrand Traoré? Kanske ingen i nuvarande Villa-truppen. Redan tre minuter in i andra halvleken avverkade den inbytte (för skadade Bailey) trollgubben från Burkina Faso en löpning längs högerkanten, snappade upp Ashley Youngs genomskärare, kvistade in i straffområdet och la en något okonventionell yttersida in mot mål. Keylor Navas tippade bollen rakt ut och där försökte sig Jonjo Shelvey på ett konstruktivt försök han skulle få ångra. Hans sidledspassning - istället för en rensning - landade fint tillbaka på Traorés vänsterfot. Vart det kunde barka lärde vi oss mot Leicester. Med en lätt smekning planterade han bollen i bortre burgaveln och fick Villa-saven att stiga i ådrorna.
Någon större scenförändring efter 1-0-målet blev det dock inte. Hemmalaget var fortsatt avvaktande medan Forest inte kändes helt ofarliga i sina omställningar, vilka resulterade i ett helt gäng hörnor (8-1 till Notts totalt!).
Tiden rann dock välvilligt iväg och Unai Emery gjorde ett defensivt byte med Leander Dendoncker istället för den inte helt lyckade Emiliano Buendia. Det såg trots allt ganska kontrollerat ut, även om 1-0 kändes för lite för att man skulle kunna luta sig tillbaka i soffan.
I målform varande Ollie Watkins förde en anonym tillvaro under matchen, men när man är i zonen så kommer målen till en ändå. Man skulle också kunna säga att Ollie belönades för sin osjälviskhet. In i den femte stopptidsminuten fick Watkins ett läge att avsluta, men spelade istället ut mot Jacob Ramsey, som drog på sig viss uppmärksamhet. Tillbaka med bollen in mot Watkins, som kyligt vände bort en försvarare och chippade in 2-0. Matchens sista händelse och Ollies nionde mål på elva senaste matcherna - inget annat än mycket imponerande!
Unai Emery tackade i vanlig ordning fansen efter matchen, uttryckte sedan sin stora glädje över resultatet och ännu en hållen nolla, men var också mycket tydlig med att han kräver mer av sina lirare rent spelmässigt.
Det var en sammanfattning vi alla kan instämma i. Underhållningsvärdet var inte högt, men vårens Villa-lag håller ihop och spelar envist tålmodigt. Spelarna har börjat utveckla vinnarskalle på ett sätt som vi länge har saknat. Obesegrade i sju matcher, sex fullpoängare i dessa matcher och nu på slutet fyra raka.
Det verkar onekligen mycket eggande inför det hyperintressanta mötet med numera topplaget Newcastle United. Med Villa Sweden på läktaren hoppas vi att våra vinröda hjältar ska kunna skjuta ner skatorna på lördag!