Aston Villa - Stevenage1 - 2
USEL INSATS OCH UTTÅG UR FA-CUPEN
Vi ställde oss frågan innan avspark om den hetlevrade managern Steve Evans och Stevenage målbästa anfallare i FA-cupen kunde ställa till det för Aston Villa på Villa Park. Delvis ja, skulle svaret visa sig vara. Det mest tydliga var att Aston Villa ställde till det för sig själva snarare än att Stevenage ställde till det för Aston Villa.
”Congrats to Stevenage, they took full advantage of us being twats. Fair play to them”
Tja, det är väl ett sätt att se på saken. Även ett sätt att formulera sig på. Ovan rubrik hämtas från plattformen Twitter där Villasupportern Mark Joyce, med användarnamn @holteender00, sammanfattade Stevenage vinst och prestation på sitt eget lilla vis. Meningen tycker jag innehåller en hel del intressanta delar som får mig att tänka till och reflektera kring FA-cupförlusten mot laget som till vardags huserar i League Two.
Jag fastnar på det engelska begreppet ”advantage”, vilket innebar att Stevenage nyttjade svagheter i Aston Villas spel, både taktiskt, fysiskt och mentalt, till sin egen fördel under söndagseftermiddagens FA-cupmöte.
Om vi ska försöka att tolka, förstå och begripa på ett nyktert sätt hur Aston Villas prestation kunde vara så undermålig i en match med 79% i bollinnehav, så krävs det att vi får agera lite hobbypsykolog och använda oss av kritiskt tänkande.
Om vi börjar med det taktiska, så förefaller det tämligen rimligt att se över vilken startelva som Unai Emery inledde matchen med:
Olsen
Cash Chambers Bednarek Augustinsson
Sanson Dendoncker Luiz
Bailey Ings Coutinho
Emery luftade friskt bland positionerna, dock med sådan kvalitet på varje individ att man på förhand åtminstone kunde räkna med avancemang, även om det på något sätt inte skulle vara med tydliga besked eller självklarhet. Man borde åtminstone greja en vinst med denna uppställning, kan man tycka.
Chambers, Bednarek och Augustinsson fick chansen från start, där speltiden har varit knaper under hela säsongen för denna försvarstrio. Hur var den fysiska och mentala formen?
Även den franska mittfältaren Sanson fick starta. Senast han startade en tävlingsmatch för Aston Villa var den 2 april 2022, då i en uddamålsförlust mot Wolves på bortaplan. Hur ringrostig var fransmannen egentligen?
Coutinho har haft en tung säsong i Aston Villa. Han signades med stora förhoppningar om att vara spelaren som bar Aston Villa på sina axlar och med sin kreativitet och speluppfattning vara den X-faktorn som klubben har saknat. Den 30-åriga brasilianaren har inte gjort mål sedan den sista ligaomgången ifjol. I år har han på 17 matcher, både ligaspel och cupspel inkluderat, inte gjort vare sig mål eller assist. Vilka förväntningar kan man ha på honom i en 32-delsfinal i FA-cupen mot ett lag som huserar ett par divisioner under Premier League?
Robert Larsson, en av skribenterna hos VillaSweden, skrev i skribenternas WhatsApp-grupp att rotation i en startelva kan innebära problem. Naturligtvis finns det en sanning i den åsikten. Spelare som aldrig har spelat ihop med varandra och som dessutom är ringrostiga sett till formkurva. Hur ska Unai Emery gå tillväga när duktiga fotbollsspelare tidigare har presterat bra, exempelvis tidigare säsonger eller hos andra klubbar, men som i nuläget inte presterar maximalt utifrån den individuella kapaciteten? Inom området för motiverande ledarskap så talar man om att sätta en individ vid sidan av eller skälla/uttrycka sin besvikelse inte är en optimal lösning. Det leder snarare till rädsla hos den idrottsliga utövaren, i detta fall fotbollsspelaren.
I Emerys startelva var det tydligt att flera spelare med vanligtvis minimalt förtroende nu skulle få ett stort förtroende och därmed förväntas leverera. Vad skulle levereras? En vinst som i sin tur genererade i ett cupavancemang, var nog Emerys tanke. I fallet gällande matchen mot Stevenage så finns det skäl nog att tro att Emery ville ge spelarna någonting att leva upp till, för det höjer motivationen hos dem att prestera så nära sin maximala nivå som möjligt. Eller?
Emery är en respekterad ledare som har åstadkommit stordåd i tidigare klubbar. Varför är han då omtyckt, respekterad och framgångsrik? En del är nog hans krävande ledarskap. Han kräver att varje individ försöker att nå sin maximala nivå genom att skapa en tävlings- och vinnarkultur. Men hur var och upplevdes kraven från Emerys sida gällande matchen mot Stevenage? Var kravet att vinna och avancera för tungt och kvävande för spelarna som nu skulle få sin chans från start? Skapade det kollektiv oro, nervositet eller stress?
Trots det låga passningstempot och icke-kreativa lösningar så kunde ändå Aston Villa lämna planen efter 45 minuter med en ledning med 1-0, tack vare mål av Sanson. Skulle det bli ketchupeffekt i andra halvlek då Stevenage var tvungna att ta ett kliv framåt och uppåt i planen? Det var supportrarnas förhoppning, åtminstone.
Inom idrottspsykologin så finns det ett fenomen som kallas ”social loafing”, men för att sätta det i ett idrottsligt sammanhang så kan vi kalla det för ”idrottslig maskning”. Det innebär i breda penseldrag att det finns tendenser i en grupp gällande ansträngningsnivå som är mindre jämfört med när det ska presteras individuellt. Två förklaringar till detta är att individen litar på att andra i gruppen är bättre på den aktuella uppgiften eller att man är lat av naturen och anser sig kunna agera i en undanskymd roll i gruppen för att på så sätt åka ”snålskjuts” på andras bekostnad.
När gruppen ska agera och prestera i ett läge där man har en ledning i matchen så är det vanligt att uppgifterna på fotbollsplanen förändras. Annan sorts insats och prestation krävs, så att säga. Samtidigt så ligger kravet och förväntningen på seger och avancemang fortfarande kvar över gruppen som representerar Aston Villa FC. Det var tydligt att ingen spelare under söndagseftermiddagen ville kliva fram och agera härförare. Istället hamnade Aston Villa i ett läge där spelarna pekade på varandra och slog ut med armarna i frustration, då det förväntades att denna grupp av fotbollsspelare skulle prestera bra och anstränga sig tillräckligt mycket för att gå vidare i FA-cupen. Mot ett lag som Stevenage FC så var alla spelare i Aston Villa att betraktas som fotbollsstjärnor i jämförelse. Omedvetet kanske spelarna tyckte att någon annan skulle ta ett större ansvar. Exempelvis att man mentalt och beteendemässigt agerade bakåtlutat och väntade på att den stora fotbollsstjärnan, exempelvis Coutinho, skulle avgöra med sin skicklighet. Ansvarstagandet i dagens FA-cupmatch bland förtroendevalda villaspelare var under all kritik, vilket innebar ett uttåg i 32-delsfinal för åttonde året i rad. För en fotbollsklubb med Aston Villa FC:s ambitioner så är det underkänt å det grövsta.
Stevenage utnyttjade med andra ord Aston Villas svagheter i tur & ordning:
- Spelare med iskall form och obefintlig matchträning. Nyttjade Villas nervositet alternativt nonchalans.
- Flertalet spelare i Aston Villas startelva har ett stort frågetecken gällande fysisk form. Hur pallar kroppen att leverera i 90 minuter, när dessa reservspelare inte är vana vid det till vardags? Stevenage kändes samspelta, kompakta och i tillräckligt bra form för att stå emot och bjuda upp till dans.
- Som ovan nämnt; hur mentalt jobbigt var denna FA-cupmatch för spelarna i Aston Villa? Stevenage hade någonting att uppnå och kunde därmed använda sig av en mer avslappnad spelstil och njuta av stunden. Njöt Chambers, Bednarek, Sanson & Coutinho? Tveksamt.
Respektlös i den meningen att leverera en sådan insats inför betalande publik som brinner, stöttar och lägger ned kraft och energi på laget man älskar och stödjer. Att som Dendoncker ta ett rött kort i den 85:e minuten, med ledning 1-0, kan inte tolkas på något annat vis än att agerandet och beteendet vid den situationen var respektlös. Den defensiva mittfältaren hade månaden tidigare presterat på den stora fotbollsscenen i Qatar. Det svänger fort, även i fotboll.
Kvitteringen skedde således på straff. När räddade Robin Olsen senast en straff? Enligt fotbollskanalen.se så var den senaste straffräddningen från svenskens sida den 7 december 2017. Det bör nämnas att artikeln som statistiken är hämtad ifrån är från 2018, men utan att veta så kan man gissa sig till att Olsen inte har räddat särskilt många straffar, om ens någon, efter att artikeln publicerades. Även om han inte ska lastas för just det baklängesmålet så kan supportern med ett kritiskt tänkande ändå ställa sig frågan hur ofta en straff räddas av den svenska landslagsmålvakten, att jämföra med förstamålvakten Martinez.
Spel med en man mindre resten av matchen och Stevenage hade helt plötsligt fått matchen dit de ville och mer därtill. En simpel hörnvariant som på något vis överraskade ett för dagen oinspirerat Aston Villa skulle visa sig vara matchavgörande. 1-2 av Dean Campbell, 21 år gammal mittfältare från Skottland, som fick göra säsongens första mål. Passande nog.
”Each match gives us information”
Så hur går livet vidare? Unai Emery är tydlig med att förändring måste ske. Begreppet förändring är brett i detta sammanhang. Men gissningsvis kan man tolka Emery som att han kräver förändring gällande spelarnas attityd, inställning och professionalism. Ett tecken på förlorarkultur är när utövare, både spelare och ledare, anser sig vara bättre än vad man faktiskt levererar. Det är en grundinställning som stinker. När ett lag uppfattar sig själva ha en mycket högre kompetens än sina motståndare så kan det leda till tristess, passivitet och håglöshet inom gruppen. Det är tre termer som knappast ger en bild av ett vinnande lag, men som beskriver Aston Villa FC under söndagseftermiddagen väldigt väl.
”The last five minutes we didn´t control our mind” sa Emery till journalisten Ashley Preece efter matchen. Om den mentala kraften sviktar bland spelarna i en FA-cupmatch mot Stevenage, hör man verkligen hemma i en klubb som Aston Villa då? Om Emery vill förändra en kultur så behövs det skapas goda vanor som repeteras gång på gång varje dag. Orkar inte idrottsutövaren, så får man se sig om efter ett nytt fotbollsjobb. I nuläget handlar det om att rensa i fruktskålen som får symbolisera spelartruppen i Aston Villa FC. Vilka spelare bidrar varje dag med en vinnande och professionell attityd? Vilka spelare tycker att kravet i den vardagliga tränings-och tävlingsmiljön är för krävande? Helt enkelt; Vilka kommer att palla med trycket som Emerys ledarskap innebär?
Varje match ger ledaren en viss information. Åtminstone är det så Emery uttrycker det. Journalisten Luis Miguel Echegaray har tidigare nämnt att Aston Villa är att ses som ett universitet där Emery är fotbollsprofessorn. I en tweet efter slutsignalen formulerade han sig på ett sätt som var väldigt intressant och som går hand i hand med textstycket ovan;
”The manager and his staff implement ideas with extreme, professorial detail. You´re either going to learn and develop, or you will be exposed and drop out of school. This squad, right now, has many students who will fail.”
Som sagt; Spelare som inte kommer att orka med Emerys kravställande ledarskap kommer så småningom att blotta sig och därmed hoppa av Aston Villas ambitiösa projekt. Emery och klubben behöver spelare som bidrar, är ödmjuka och redo samt motiverad att ta in nya taktiska direktiv. Att lägga den stjärnfyllda prestigen åt sidan för att acceptera en roll som tar laget framåt i ett cupspel och uppåt i en ligatabell är av stor vikt för att en förändring av en klubbkultur och miljö ska vara möjlig. Osäkerheten är dock stor om alla spelare i truppen kan komma överens om en sådan sak. Matchen mot Stevenage var ju ett bevis på detta.
Källor:
Ledarskapets 4:e dimension; "att leda från tanke till handling med känsla" 3:e upplagan skriven av Lars Sjödin
Gruppdynamik inom idrott; "Nycklar till världens bästa lag". Skriven av Magnus Lindwall, Urban Johnson och Pär Rylander.
