Liverpool - Aston Villa2 - 0
Varken storstryk eller superskräll...
Det blev varken storstryk eller superskräll, men väl tre väntade poäng för Liverpool mot Aston Villa. Villa var med i matchen hela vägen, men flytet finns inte där för tillfället. 2-0 var enligt tipsen.
Efter onsdagens bedrövliga insats mot Brügge var det ändå stimulerande att se uppträdandet på Anfield mot ett riktigt bra lag med toppat självförtroende. Visst, klart bollinnehav för Liverpool, 64 mot 36, men om man tittar på statistiken i övrigt så kan man konstatera att matchen var tämligen jämn. 7-2 i hörnor i Villas favör, 14-12 i avslut i hemmalagets favör.
Villa hade visserligen bara två avslut på mål, men det var å andra sidan räddningar på mållinjen, efter två hörnor på raken. Först Amadou Onana och därefter Roberto Carlos med skallen. Caominhin Kelleher räddade båda, med lika delar skicklighet och tur.
Hörnor var något av en huvudingrediens i den här matchen. Vid det laget hade nämligen Darwin Nunez redan skickat upp Liverpool i ledning. En snabb omställning efter hörna gav Nunez möjligheten att runda Emi Martinez och skicka in 1-0 ur dålig vinkel, med visst flyt. Om han inte hade lyckats med det avslutet hade Villa förmodligen spelat med tio man resten av matchen. I försvarsposition lämnade Leon Bailey idkade lite brottning i hemjobbet, men till ingen nytta.
Andra halvlek var mer statisk än den första. Villa skickade in nytt blod i form av fem byten, men det hjälpte inte. Det fanns gott om nästan-möjligheter, men den sista precisionen för att skapa avslut på mål finns inte där just nu.
Dock kan man fundera över bedömningsnivåer. I samband med en fast situation drogs Pau Torres kraftigt i tröjan. VAR tittade på situationen, men friade. En mycket lindrigare tröjdragning ute på mittplanen renderade däremot i frispark för Liverpool och gult kort för inbytte Boubacar Kamara. Det är alltså inte samma regelböcker för situationer i straffområdet som för händelser ute på planen. Eller är det tröjfärgen som avgör?
Förhoppningen om ett avslutande Villa-tryck och sen kvittering försvann i ännu en situation med såväl bedömning som precision i handling. Pau Torres sparkades ner i offensivt straffområde och blev liggande. Några sekunder senare nickade Diego Carlos - ensam försvarare vid mittlinjen - rakt på Mo Salah. Då går det undan. Egyptiern galopperade in i straffområdet och väntade ut Martinez. 2-0 och ridå.
Nej, vi lyckades inte skrälla den här gången, men det kändes ändå betydligt enklare att acceptera förlusten än mot Brügge. Nu fanns det intentioner och vilja, men det saknas självförtroende och “flow”. Dessutom mötte vi Europas för tillfället bästa lag med ett enormt flyt.
Morgan Rogers jobbade föredömligt, men han lyckas inte med leveranserna för tillfället. Onana och Tielemans skötte mittfältet på ett acceptabelt sätt. Oron finns däremot framåt. Ollie Watkins är en skugga av sin fulla kapacitet och Jhon Duran har slutat leverera underverk i sina inhopp. Det fanns små korn av ljusning i Leon Baileys agerande, men det saknas mycket fortfarande. Jacob Ramsey utgick skadad, vilket kräver att John McGinn hittar tillbaka till sina styrkor.
Svårt att veta var det bär iväg efter det här. Var det ett steg i rätt riktning eller ett stampande på samma ställe efter fjärde raka förlusten?
Ett ganska välkommet landslagsuppehåll stundar innan det är dags för revanschmöte mot Crystal Palace på Villa Park. Då ni!
