Bournemouth - Aston Villa2 - 2
Villa kryssade mot Bournemouth
Oxveckan fortsätter för Aston Villa med andra matchen av fyra på tio dagar. Det märktes i laguppställningen, där Unai Emery hade bytt en del spelare och positioner sedan Legia Warszawa.
AFC Bournemouth borta är också ett baskiskt coachderby mellan Unai Emery och Bournemouths Andoni Iraola. Och ingen drömmotståndare för Aston Villa, det var min känsla inför matchen. Det är ett lag på nedre halvan som ändå visat bra form och körde över Sheffield United häromsistens, samtidigt som Villa har en tendens att kallna rejält efter bra matcher på Villa Park, läs borta mot Wolves och Nottingham. Det tog knappt tio minuter för att ge den känslan rätt. En nonchalant passning från Diego Carlos – som för dagen hade petat ut Ezri Konsa till högerbacken och Matty Cash till bänken – rätt i gapet på Bournemouths press, som hittade fram till Antoine Semenyo. Han tog ett steg och satte distinkt ledningsmålet. Ibland vill man inte ha rätt. Snart skulle det bli skönt att ha fel.
Leon Bailey är lätt att både älska och surna till på. Nu tyckte jag att det såg ut att vara den irriterande Bailey som hade fått chansen från start, med några icke-fokuserade moment. Det är just i det läget som Leon Bailey brukar kunna köra ner det sura äpplet ner i halsen på en med ett inspirerat konstnummer. Det gjorde han nu med att skära in i straffområdet och slå till med vänstern i bortre hörnet. 1–1.
Carlos blåst på förlåten
Någon dryg minut senare bredsidade Diego Carlos in ett ledningsmål för Villa och fick en kort stund av att vara förlåten hjälte efter blundern i samband med baklängesmålet. Det sabbade snart VAR-rummet, som dömde bort målet för offside, inte på Carlos men på backkollegan Lucas Digne.
Det blev en injektion för Bournemouth, som låg på mer mot Villa-målet. Målskytten Antoine Semenyo drämde till i ett nytt läge ute till vänster, där Emi Martinez fick fingrarna på bollen och tippade till hörna. Emi gjorde sedan en riktigt svettig räddning på ett närskott. När Kluivert kom i ett friläge visade Konsa att han hade pluggat på sin Glenn Hysén från Wembley -88 och glidtacklingsklackade bort en given målchans inne i straffområdet i slutet av halvleken. Modigt, skickligt och lite galet.
Halvlekens sista chans var Villas. Leon Bailey hittade Douglas Luiz i straffområdet i ett jätteläge, men han sköt rätt på Neto i hemmamålet. När första halvlek klockade in på nära tio övertidsminuter var 1–1 ganska rättvist.
I paus kom vår egen Jacob Ramsey in i stället för inte helt lyckade Zaniolo.
Om starten på första halvlek sög ordentligt, så blev det än värre i början av andra. Bournemouths Solanke fick stå fri mittemellan Carlos och Pau Torres, ta emot och vända, och rulla in 2–1 bakom Martinez. Vad gjorde mittförsvararna där? Solade sig i passningsskuggor? Ödesdigert och nonchalant var det i alla fall, precis som vid första målet.
Villa svarade med att ligga på, John McGinn hade ett läge. Ollie Watkins, tillbaka efter en rehabvecka, drogs i tröjan när han skulle avsluta. Straff? Glöm det.
I ett sådant scenario kommer det kontringslägen. Solanke utmanade Martinez igen i en kontring, där vann Emi med en klassräddning, efter att Digne hade tappat boll på offensiv planhalva.
Strikern Watkins var där
Jhon Durán ersatte McGinn och tackade för det med att dra till ett skott i stolpen. De nervösa minuterna tickade på, tills en sekund återstod av ordinarie tid. Inbytte Moussa Diaby hittade Ollie Watkins inne boxen – vem annars? – som skallade in kvitteringen. Såå skönt, så rättvist.
Med distans får man som Villa-fan vara nöjd med poängen, så som matchen växte fram. Visst kunde domaren gett en andra varning för tröjdragningen i första halvlek, eller blåst straff för samma brott i andra, och vi kan lacka ur för att VAR-rummet återigen tog fram den digitala linjalen när Carlos revanscherade sig med ett (offside)mål, men i första hand är det laget självt som inte presterar på Villa park-nivå i matchen. Det har tyvärr hänt för genom åren, bra prestationer och ”nu är vi på gång”-känsla följs upp med bleka insatser mot bonkegäng. Fast det gäller säkert fler lag än Aston Villa.
När vi går in på spelarkritik får Emi Martinez ett gott betyg för flera matchavgörande räddningar, Leon Bailey ska creddas för sitt klassmål, Ezri Konsa för sin kalasbrytning och Ollie Watkins, hårt tagen hela matchen, för att han är där när det behövs som mest. En striker att bara älska. Flera andra kan bättre.
AFC Bournemouth – Aston Villa FC 2–2 (1–1)
Mål: 1–0 Antoine Semenyo (10), 1–1 Leon Bailey (20), 2–1 Dominic Solanke (52), 2–2 Ollie Watkins (90).
Villas lag: Emi Martinez, Lucas Digne (Alex Moreno), Diego Carlos, Pau Torres, Ezri Konsa (Matty Cash), John McGinn (Jhon Durán), Douglas Luiz, Youri Thielemans, Leon Bailey (Moussa Diaby), Nicoló Zaniolo (Jacob Ramsey), Ollie Watkins.
