Hej då, UEFA-cupen!
Innan matchen var alla medvetna om matchens betydelse, om vi skulle plocka med oss 3 poäng från White Hart Lane så var det möjligt med en UEFA-cup plats nästa säsong.
Men tyvärr fick vi inte med oss en enda poäng, Boltons prestation på plan var helt okej. Det var domaren som fällde avgörandet enligt mig, vi skulle ha haft 2 straffar under andra halvlek. Båda möjligheterna orsakades av av Tottenhams reslige mittback Dawson, som ena gången fällde Stelios och andra gången tog med handen i en tuff duell med Davies.
Första halvlek ägdes fullständigt av Bolton som sånär tog ledningen ett antal gånger, främst igenom det tunga skottet av Nakata i inledningen av matchen. Tottenham hade endast något halvdant försök som inte var särskilt nära alls. Bolton var som sagt desto bättre, endast otur och oskärpa hindrade Bolton från en ledning. Men det var en underhållande första halvlek trots de missade målchanserna. Borgetti och Davies spelade från start och det borgade för riktigt bra huvudspel, många av Boltons chanser tillkom just genom Borgetti och särskilt Davies fina huvudspel. Men det var målskyttet som så många gånger förr som fällde Bolton. En anfallare som gör 15-20 mål per säsong skulle innebära att vi kunde konkurrera om en Champions league plats, något vi är ganska långt borta ifrån i dagsläget. Sammanfattningsvis kan man att första halvlek var fullständigt usel från Tottenhams sida medan Bolton övertygade och såg ut att ha ett klart grepp om matchen.
Andra halvlek
Inför andra halvlek måste Martin Jol ha sagt några väl valda ord till sitt lag, för det var ett helt annorlunda Spurs som kom ut till andra halvlek. Tottenham inledde piggt och hade ett farligt läge bara någon minut in på andra, men Gardner agerade räddande ängel och rensade undan på mållinjen. Tyvärr var det bara början på ett massivt spelövertag från Tottenhams sida. Bland annat genom Danny Murphy och Aaron Lennon. Lennon nätade inte den gången men han gjorde det ganska snart efter en fin rush som han avslutade med att rulla in 1-0 målet på en överlistad Jääskeläinen. Allardyce gjorde sedan två snabba byten, in kom Vaz Te och Okocha och ut gick Borgetti och Nakata. Tyvärr förändrade de inte matchresultatet, men Okocha hade Boltons bästa chans i andra halvlek när han efter en misslyckad frispark drog till på returen, skottet seglade mot det vänstra krysset men där fanns även Paul Robinson.
Efter den hyfsade möjligheten så hade inte Bolton mycket mer, förutom den solklara straffen som Dawson orsakade förstås...
Men nu kan vi inte hålla på att bedröva oss över det, tåget till UEFA-cupen gick i och med denna förlust men vi får helt enkelt ta och komma tillbaka nästa år. Enklare än så är det inte.
Matchens lirare Bolton: Kevin Davies, hans huvudspel var i världsklass.
Matchens lirare Tottenham: Inte lika solklart där men jag väljer Paul Robinson, han stod ivägen för Boltons framgångar.
