Burnley – Ipswich 4-0
Den senaste tidens totala håglöshet nåde nya bottennivåer när vi blev totalt utspelade av bottenkollegan Burnley.
Burnley – Ipswich 4-0 (2-0)
1-0 Sam Vokes (33)
2-0 Chris McCann (45+1)
3-0 Chris McCann (66)
4-0 Jay Rodriguez (77)
Laguppställning: Lee-Barrett – Cresswell, Collins, Ingimarsson, Edwards – Kennedy (Carson, 46), Bullard, Andrews, Bowyer (Emmanuel-Thomas, 46) – Chopra, Murphy (Scotland, 38)
Publik: 12 499
Resultatet i sig talar (dessvärre) ett sannhetsenligt klarspråk då vi blev totalt överkörda av en bottenkonkurrent i serien. Nu måste samtliga involverade släppa illusionen om Premier League och fokusera på att undvika League One, det är ett faktum och det går för stunden inte att diskutera i andra termer. Marcus Evans (ordförande) ska ha meddelat sitt fulla förtroende för Paul Jewells metoder och ledarskap, vilket i sig är befriande då giljotinen i normala fall brukar falla. Kan det ge den energi för att återfinna det spel som infann sig för 45 dagar sedan?
Matchen mot Burnley var egentligen aldrig riktigt jämn. Ipswich var med i spelat i ca 10 minuter och efter att ha släppt in ett mål bakåt så föll laget som ett korthus. Det finns egentligen ingenting positivt att ta med från den här matchen mer att vi blev förnedrade och inte kan skylla bristande resultat och spelförmåga på otur och sent insläppta mål. Arran Lee-Barrett fick kliva in mellan stolparna, då både David Stockdale och Richard Wright var skadade. Ser du resultatet tänker du troligtvis att där finns en förklaring. Sanningen är dock den att Lee-Barrett räddade oss vi flertalet tillfällen och gjorde två jätteräddningar innan Burnley tog ledningen i matchen. Så Lee-Barrett får godkänt, resten erhåller inte betyg. En fundering är när Paul Jewell ska finna en försvarsstrategi som inte går, att på ett enkelt sätt, lösa upp med passningar mellan mittförsvar och ytterback (primärt på Carlos Edwards kant) vilket sker gång på gång…
