Lagbanner
Reserapport: Mest oavgjort i påskägget
Welcome to Colchester

Reserapport: Mest oavgjort i påskägget

Fyra matcher på fyra dagar när CUFC Swedish Branch gjorde sin årliga påskresa. Utöver två Colchester matcher blev det även Bolton - Arsenal i Premier League och Walsall - Sheffield Wednesday i League One



Datum
2011.04.22 - 2011.04.26

Colchester matcher
League One: Brentford - Colchester 1-1
League One: Colchester - Brighton 1-1

Övriga matcher
League One: Walsall - Sheffield Wednesday 1-1
Premier League: Bolton - Arsenal 2-1

Deltagare
Colu, Layer Road


Inledning
Som vanligt åkte vi över på påsken eftersom det är många matcher att välja på. Colchester mötte Brentford i London samt seriesegrarna Brighton hemma. Vi såg även Walsall-Sheffield W och Bolton-Arsenal. Påsken var väldigt sen i år så säsongen var nästan slut och tyvärr var Colchester borta från all streckdramatik men eftersom vi köpte våran resa redan i oktober åkte vi ju såklart ändå.


Arlanda - Heathrow - London - Brentford - London - Walsall - London - Bolton - London - Colchester - London - Heathrow - Arlanda
 

Långfredag
På nytt var det Arlanda som var avreseort och eftersom Colchester spelade redan på fredagen med avspark 15:00 blev det till att ta första morgonflyget från våran huvudstad till Englands huvudstad. Fördelen med British Airways och Arlanda kontra lågpriset utanför Nyköping är ju att nu kan man åka hemifrån någon timme innan flyget ska lyfta och ändå ha gott om tid. Med lågpriset måste man ju stå i kö en timme för att få sitta bredvid varandra. Lågpriset har ju självklart många fördelar för inte går det att hitta en flygbiljett för 300 t/r med de stora flygbolagen. Nåja, nog talat om olika flygbolag.
 
Mötte upp Colu vid passkontrollen en halvtimme innan flygavgången och efter en odramatisk flygresa landade vi efter några ärevarv över London runt 09:00. Efter en passkontroll letade vi reda på något som liknade en pub för en första pint som blev rekorddyr. Nästan tio pund för båda och sånt borde ju vara straffbart. Fast jämför man med priset på Arlanda så är det ju nästan gratis…



Vi hann med en svalkande pint på Heathrow innan den korta resan in till London


Snabbtåget in till Paddington och sen en kort tunnelbaneresa till Kings Cross där vårat hotell låg. Den här gången bodde vi på European Hotel som var dörren bredvid mot Howard Winchester där vi bodde för en månad sedan. Vi visste att vi bott där förut men det är först när man kommer in på hotellet man får den där ”Aha-upplevelsen”. Rummet var ju såklart inte klart ännu men vi fick lämna väskorna på det ostädade rummet och vi hade ändå inga planer på att stanna. Nu var det första gången man var utomhus och sommaren hade redan hittat till Storbritannien. 25 grader varmt var man inte riktigt van vid då man haft snö och minusgrader bara en månad tidigare hemma.
 
Vi skulle nu till Waterloo Station där vi stämt möte med andra Colchester-fans på puben Hole In The Wall utanför stationen. När vi kom dit hade den ju såklart inte hunnit öppna ännu då det var långfredag. Några snabba SMS senare bestämde vi att vi skulle ses på puben som låg inne på stationen.

Två pint senare var det dags att ta tåget från Waterloo till Brentford. Resan tog 25 minuter och efter en kort promenad hamnade vi på O'Briens och där fanns redan massa Colchester-fans som naturligtvis blev glada över att se oss igen. Den här puben var väldigt trevlig men tyvärr var det ju inte en av pubarna "i varje hörn" runt Griffin Park men det gjorde ju inte så mycket. Tre pint senare var det dags för avspark så efter ännu en kort promenad stod vi utanför Griffin Park med flera minuters marginal till avspark.


O'Briens före matchen



"Layer Road" på O'briens

  
Colchester började matchen bäst och gjorde rättvist 1-0 efter en kvart och man hade bra kontroll på matchen i den första halvleken men Brentford har två jättelägen att kvittera i slutminuten men Ben Williams gör två fina räddningar och The U’s går till halvtidsvila med 1-0 i ryggen.

I den andra halvleken jobbar sig Brentford in i matchen och man tar även över och det rejält. Man går bara och väntar på kvitteringen och med någon kvart kvar får hemmalaget en frispark en meter utanför straffområdet. En felplacerad Ben Williams har ingen chans på en fint slagen frispark. Brentford är inte nöjda med en poäng så man pressar på men det är The U’s som har den bästa chansen då John-Joe O’Toole hittar Kayode Odejayi med ett fint inlägg på stopptid men nicken går tyvärr över i alldeles för bra läge.



"Layer Road" och "Colu" i Brentford



Colchester rensar undan



Andy, en gammal U's vän



Felplacerad målvakt och 1-1 i högra krysset ... suck



The U's pressar på för seger men ...



Gillespie bryter armen i slutat av matchen


Matchen slutar 1-1 och efter matchen blir det en pub nere vi kanalen. Brewery Tap är en pub vi varit på förut vid några tillfällen. Puben hade en trevlig uteservering och där avnjöt vi flera pints i sommarvärmen innan vi tog tåget mot Waterloo igen. Väl framme började det att skymma men det fanns fortfarande tid för många pubar. Då våran trätobroder Ginge var med oss blev det till en sightseeing i centrala London.


Matchen är slut och vi går på pubrunda i West London ...



På Brewery Tap samlades många och vi satte oss ute



Låg på en bakgata men precis nere vid Themsen


Den första puben skulle ligga en fem minuters promenad bort från Waterloo men efter en kvart hade vi fortfarande inte kommit fram. Puben låg vi Charing Cross och hade precis blivit utnämnd till bästa puben i Storbritannien. När vi kom fram till puben The Harp upptäckte vi att där hade vi minsann varit förut. När The U’s mötte MK Dons borta 2009 var vi där innan matchen. Efter en trevlig pubrunda i centrala London sa vi hejdå åt vårat sällskap bortåt midnatt och tog tunnelbanan till vårat hotell. Då vi var väldigt trötta eftersom vi fortfarande stod på svensk tid och man var ju väldigt trött i den ovana sommarvärmen.



På jakt efter en pub i London, bara fem minuter bort .... jojo

 
Påskafton
Eftersom The U’s hade spelat på fredagen hade vi nu en himla massa olika matcher att välja mellan. Vi valde Walsall-Sheffield Wednesday i League One framför Championship och Premier League. Walsall spelade för nytt kontrakt medans Onsdagslaget spelade för äran.
 
Vi hade något som liknade sovmorgon så vi lämnade hotellet runt 09:30 för en kort promenad till Euston Station. Väl framme på stationen möttes vi av beskedet att vårat tåg var inställt så alla fick ta nästa tåg i stället. Nu gick det bara en kvart senare men helt plötsligt skulle två tågs passagerare samsas om ett tågset. Med andra ord var det trångt men vi fick i alla fall varsin sittplats och det var ju det vikigaste. På tåget var det en massa Fulhamsupportrar som skulle till Wolverhampton men vi hoppade av i Birmingham där vi bytte vi till något schabrak som skulle föreställa tåg.


"Layer Road" är oförskämt pigg efter en lång sovmorgon. Vårat lyxhotell i bakgrunden


Vi hoppade av i Walsall där vi strosade runt i någon timme i centrumet. Ett typiskt centrum i Storbritannien med massa av unga tonårsmödrar. Som vilken stad som helst med andra ord. Walsalls arena Bescott Stadium har en egen tågstation bara 500 meter från arenan.

Vi kom till Bescott (som numera heter Banks’s Stadium) någon timme innan avspark och efter ett traditionsenligt ärevarv runt arenan hittade vi biljettkontoret och vi var ju verkligen inte de enda som hittat samma kontor. En halvtimmes kö senare satt vi i alla fall på våra platser. Precis när matchen startade började det att ösregna men vi satt ju högt uppe under taket så regnet drabbade bara spelarna och inte publiken och det var fortfarande varmt.



Walsall FC och Banks Stadium



Nu med "Layer Road" poserandes



Bra utsikt från gigantiska läktaren bakom ena målet.



Walsall försvarar sig mot SW i svart

 
Walsall rivstartade matchen och hade efter sju minuter haft sex hörnor så när målet kom var det en mycket rättvis ledning för hemmalaget. Sheffield W rycker upp sig och man jämnar ut spelet och när kvitteringen kommer i den andra halvleken är även den rättvis. Slutet av matchen blir mycket raffinerad då båda lagen går för seger och båda lagen har flera bra chanser och en poäng för Walsall kan visa sig vara skillnaden på League One och League Two. Nu har vi sett två matcher och båda har slutat 1-1.

Sen passade vi även på att pricka av våran 71:a respektive 75:e ligaarena då ingen av oss varit på Bescott Stadium förut. Jag har dock passerat arenan vid ett flertal tillfällen på motorvägen utanför arenan men sånt räknas ju såklart inte. Lagom till slutsignalen slutade det även att sluta regna och det var ju bonus för oss.



Walsall stökar med Sheff W på stationen efter matchen


På tågperrongen blev det lite oroligt då några Walsall-fans stod på ena sidan perrongen och sjöng nidramsor till Sheffield W-fansen som stod på andra sidan. När Wednesday svarade med att Walsall var ett ”skithål” till stad så blev Walsall-fansen sura och det slutade med att några sprang över spåret och ville göra upp men polisen kom och redde ut allting samtidigt som tåget kom så Walsalls fans blev då ensamma kvar på perrongen då dom skulle åt andra hållet.

Efter en ”lyxmiddag” på Bella Pasta i centrala Birmingham tog vi tåget tillbaka till huvudstaden. På tåget blev det några mumsiga Gin & Tonic på tåget innan kvällen avslutades på lokala puben "The Boot" i Kings Cross.



Vi avslutar kvällen på The Boot vid Kings Cross

 
Påskdagen
På söndagen spelades det en endast match i England denna dag. Det var mötet i Premier League mellan Bolton-Arsenal så det blev till att bege sig norrut. På nytt en kort promenad till Euston Station där tåget till Manchester avgick från. Även den här morgonen blev det en sällsynt sovmorgon. Då många av Arsenals fans självklart bor i London blev ju även det här tåget välbesatt men vi lyckads lista ut från vilken perrong tåget avgick från innan det blev officiellt så vi kunde i lugn och ro välja varsin plats på tåget.

Vi hade ju hoppats på att hitta några öppna affärer i Manchester men vi hade ju glömt bort att det var påsksöndag och då är allting stängt bortsett från några pubar och nån enstaka hamburgerkedja. Det blev alltså bara en kort visit i Manchester då vi beslutade att ta tåget till Bolton i stället.

På tåget hamnade vi bredvid några norrmän och även några svenskar. Framme i Bolton gick vi mot första bästa pub som vi kunde hitta. Vi hittade Puben Blue Boar som dock var av det sämre slaget med en sliten klientel så det blev bara en pint där. En snabb googling på mobilen tog oss sen till The Spinning Mule som är en av alla JD Wetherspoons pubar. Där åt vi en god lunch innan vi tog oss till tåget igen för vidare färd till Rebook Stadium. På tåget var det såklart ännu fler svenskar samt ett tyskt pojkfotbollslag.



Utsikten från tågstationen



Ytterligare en riktigt varm "sommardag"



Huvudläktaren i Bolton



Ett par tusen Arsenal fans fyllde 75% av läktaren bakom andra målet

 
Inne på arenan passade vi även på att betta lite i hopp om storkovan. Vi hade köpt våra biljetter på nätet några veckor innan avresan och det hade tydligen det tyska pojkfotbollslaget också gjort då vi hamnade mitt bland alla spelare och ledare. Var ju inte vad man hoppats på direkt.

Matchen börjar och Bolton startar överraskande bra mot ett Arsenal som jagade seriesegern. Arsenal jobbar sig in i matchen och båda lagen spelar bra innan Bolton tar ledningen i den 38:e minuten vilket glädjer mig för nu hade jag fått in mitt första tips. Hade spelat på när första målet skulle komma och jag valde minut 31-40 till sju gånger pengarna. Colu hade Bolton som ledare i första halvlek men att Arsenal skulle vinna matchen till 25 gånger så även han var ju glad.



"Colu" med en paus-pint i Bolton.


I det första anfallet i den andra halvleken får Bolton en väldigt tveksam straff (som dock såg väldigt solklar ut från läktarplats). Då både Colu och jag hade 3-2 till Arsenal passade det här oss väldigt bra då vi trodde väldigt mycket mer på Londonlaget. Straffen missas dock men hoppet fanns ju ändå. Arsenal tar över matchen och kvitterar väldigt rättvist hyfsat tidigt i den andra halvleken. Nu trodde man på en klar seger för bortalaget men Bolton spelar upp sig och tar över matchen.
 
Matchen avgörs i den sista minuten då Johan Elmander kommer helt fri med Arsenals målvakt men tyvärr blir det inte mål utan bara hörna. Tyvärr eftersom jag hade spelat på Elmander som målskytt. Hörnan kommer och på nick avgörs matchen till hemmalagets favör och eftersom både Colu och jag även hade 2-1 till hemmalaget blev det elva pund till för oss. Det roligste var dock att få se Arsene Wenger få e tokspel vid ett feldömt inkast i slutet av matchen.



Arsenal pressar på
 

Efter matchen ville vi ju såklart ha våra pengar men spelluckan var stängd och vi blev hänvisade till biljettkontoret som låg nånstans. Går man ett varv runt arenan kommer man ju tillslut till kontoret så det var bara att gå. Hade vi gått åt andra hållet hade vi upptäckt att det låg ungefär 40 meter från vår utgång men nejdå, vi gick hela varvet runt bara för att hamna i en jättekö med andra som ville ha pengar. Efter att ha köat i 20 minuter fick vi våran enorma vinst och nu hade vi bara tio minuter på oss till tåget skulle gå och nästa tåg, vilket även var sista, gick en timme senare. Tur att det bara var fem minuter till tågstationen.
 
Tåget tog oss hela vägen till Manchester men det blev ståplats då vi inte var ensamma. Vi hade även sällskap av ännu flera svenskar och vi passade även på att prata med några av dom. Vi undrade vad dom skulle se imorgon men dom skulle inte se någon match då enda matchen som spelades var Blackburn-Manchester City med sen avspark vilket gjorde att man inte skulle hinna tillbaka till London. När vi upplyste dom om att det var fullt spelprogram i alla ligor förutom Premier League förstod dom ingenting … (ridå)
 
I Manchester bytte vi till London-tåget och efter många varv till baren kom vi äntligen fram till London och kvällen avslutades än en gång på lokala puben The Boot  innan det blev en mindre hälsosam middag från KFC runt midnatt.
 
Annandag Påsk
Så var det äntligen dags för Colchester igen och den här gången i Colchester. Om vi haft sovmorgon tidigare under resan var det slut på det den här gången. 06:00 ringde väckarklockan och 07:00 stod vi på Kings Cross tunnelbaneperrong. Efter ett byte i Holborn tog vi Central Line till Newbury Park där bussen gick ifrån. Det var alltså som vanligt ett tågarbete på linjen till Colchester vilket gjorde att dom ställt in alla tåg under påsken och ersatt med buss. 50 minuter senare satt vi på bussen som skulle ta oss till Ingatestone vilket gjorde att vi faktiskt fick åka tåg sista biten. Allt som allt ska tågresan från London ta strax under en timme men nu gick hela resan på två timmar och allt tid är dyrbar när man är på väg till Colchester.



Ersättningsbussar från newbury Park till Ingatestone.



Sen tåg från Ingatestone ...



... till Colchester och då blir man så här glad när man kommer fram!

 
Colchester skulle möta seriesegrarna Brighton i en match som även visades på TV och matchen började redan 12:15 så därför ville man ju vara på plats i tid.

Vi kom till Colchester runt 09:00 och satt nån halvtimme senare på Playhouse med dagens första pint. Vi passade även på att äta en tidigt lunch innan vi fortsatte till Bricklayers som öppnade först 11:00. Efter två snabba pints tog vi fotbollsbussen till arenan hyfsat tidigt då vi inte hade några biljetter.



Colchester Town Hall på Highstreet



Frukost på The Playhouse



Bricklayers badar i sol före matchen



Weston Homes Community Stadium, home of the mighty U's!



Härligt matchväder



Entrén till South Stand bakom målet



På plats hyfsat i tid ...

 
Matchen mot Brighton var bra och The U’s tar rättvist ledningen efter en kvart då Ian Henderson stöter in 1-0 från nära håll efter ett mycket osäkert ingripande av hela Brightons försvar. Det börjar med att Kem Izzet skjuter från 25 meter som Brightons målvakt tappar men ingen i Colchester är framme men en Brightonförsvare försöker ändå skyffla iväg bollen men inte bättre än på närmsta egna spelare två meter bort. Nu är bollen på väg mot mål och Brightonförsvararen får ett nytt försök att sparka undan bollen och byter nu riktning och spelar den längs med målet bakom målvakten men det blir till en perfekt passning till Ian Henderson som har öppet mål fyra meter från mål.
 
Colchester fortsätter att vara det bättre laget men Brighton jobbar sig in i matchen och i den andra halvleken kommer en rättvis kvittering. Båda lagen går för seger på slutet och David Mooney har i sista minuten ett jätteläge då han bryter in framför mål men skottet blir allt annat än bra. På stopptid är Brighton misstänkt nära att få en straff då Ben Williams är lite väl närgången i en närkamp men domaren friar och matchen slutar rättvist 1-1.
 
Efter matchen tar vi oss tillbaka till Bricklayers där vi blir kvar i några timmar innan vi rör oss in mot stan igen. Eftersom det var en tidig avspark var ju alla affärer öppna så vi beslutade att stödja Colchesters näringsliv med lite shopping innan pubrundan fortsatte efter ett matstopp på Pizza Hut. Sedan blev det bland annat Fox and Fiddler innan vi letade oss tillbaka till stationen där vi hann med en sista pint innan tåget mot London gick.



Snart avspark mot Brighton



Sky Sports sände live och här är deras "studio" med förre managern Parky som expert



Hörna för Colchester



The U's till anfall


Inget mål denna gång heller



Bricklayers, vid Colchester Station



På Bricklayers "beer garden" efter matchen.



Fox & Fiddler inne i stan

 
Hemresan gick till Ingatestone och Newbury Park innan vi avslutade med en promenad genom centrala London som var väl rustat för det stundande kungabröllopet som skulle ske fyra dagar senare. Som omväxling avslutade vi på den lokala puben innan vi stupade i säng än en gång.

 
Tisdagen den 26 april
Hemresedagar är alltid lika trista. Man ligger bara å slöar på rummet och laddar batterierna så länge som möjligt innan man blir utslängd från hotellet. Efter en tunnelbaneresa på en timme är man på Heathrow i lagom till avresa. Flygresan gick bra även på hemvägen och en timme efter att flyget landat på Arlanda var jag hemma igen.
 
På nytt en väldigt lyckad resa även om spänningen i tabellen tyvärr var borta för The U’s. Tre matcher slutade 1-1 och den fjärde avgjordes i 90:e till 2-1.

1-1 blev även säsongens facit för våra resor till Colchester. Fyra matcher slutade just 1-1 när vi var på plats. Tur att vi även såg säsongens storseger som slutade 5-1 så det blev en obesegrad säsong för våran del och sånt är man ju inte så bortskämd med.

/Layer Road

  
Tillbaka till ”Våra resor”

Layer Road2011-06-10 21:12:00
Author

Fler artiklar om Colchester