Resa: Sex i Lincoln och sex i Colchester

CUFC Swedish Branch har återigen varit i farten. Denna gång med fem flygande svenskar. Två matcher på två dagar med Colchester - Exeter på lördagen som höjdpunkt. Fredagsmatchen var Lincoln - Rotherham.

Datum
2011.03.24 - 2011.03.27

Colchester matcher
League One: Colchester - Exeter 5-1

Övriga matcher
League Two: Lincoln - Rotherham 0-6

Deltagare
Colu, LayerRoad, Sir Kem, Anders, Philip

Inledning
Två rookies med på denna resa. Vi hade ju pratat länge om att sluta upp och nu var det äntligen dags. Colchester - Exeter stod på programmet. Som fredagsmatch fanns det ett gäng matcher att välja på och valet föll på Lincoln - Rotherham eftersom Layer var den enda som besökt Sincil Bank i Lincoln och Colu bönade och bad om att få besöka denna exotiska plats.

Torsdagen 24 mars
Jag och Anders kliver upp 03:45 och styr kosan mot Landvetter. Planet skulle avgå 07:15 och tur var väl det att vi åkte i såpass god tid, för på något märkligt sätt lyckades vi anlända med endast en halvtimma till godo till avresa ... Väl på planet infinner sig lugnet och den härliga känslan att vara på väg.

Planenlig landning 08:25 lokal tid och vi tar Piccadilly line, med vårt förinköpta Oystercard, mot Hammersmith där vårt hotell ligger. Vi irrar sedan runt en bra stund med hjälp av en värdelös app till Anders mobil ... Till slut hittas hotellet väl gömt i en gränd, och vi får äntligen ställa ifrån oss ryggsäckarna för att omedelbart uppsöka närmaste hak för att avnjuta englands nationalrätt; fish & chips. Mycket efterlängtat och gott.

Inget planerat för denna dag så vi drar en repa på slumpvis utvalda pubar längs Themsen. Vi kan konstatera att man aldrig ska försumma en chans att kissa, efter att vi intagit några pints. Vi slocknar redan innan åtta mest på grund av vår tidiga uppstigning, men kan hända att ölen bidrog en smula.

Lyxhotell (muttrar Colu)

Fredagen 25 mars
Vaknar 06:13 och är klarvaken. En konstig känsla att känna sig såpass utsövd vid denna tidpunkt. Smått irriterade, då vi speciellt bett om full english breakfast vid bokningen, fast fått continental, ger vi oss iväg strax efter 09:00 för att leta upp puben Duke of York, där vi skulle möta Colu och Layer.

Väl på Kings Cross station inne vid plattform åtta, möts vi av ett enda stort byggkaos. Efter mycket letande frågar jag en arbetare om de känner till puben. Får till svar att den inte funnits här på ett bra tag då ombyggnad sker. Jaha, det var ju bra

Ett sms och två timmar senare sitter dock vi fyra, plus Joakim som är en svensk extremgroundhopper med ungefär 530 godkända engelska arenor, på en annan pub vid namn Euston Flyer. (Layer Road och Colu känner Joakim sedan tidigare då man träffat honom några gånger tidigare på udda platser rumt om i England) Joakim ska till Doncaster så vi tar följe eftersom vi ska åt samma håll med tåget. Så snart glasen är tömda bär det av mot Kings Cross igen för att hinna med tåget mot Lincoln. Byte i Newark till rälsbuss sista biten.

Colu och LayerRd sitter på Arlanda ...

... medans Sir Kem sitter på Euston Flyer.

Tågbyte i norr

Trevlig pub framme i Lincoln

Om havet är här, å hotellet ligger här så måste Pepes Bodega ligga här

Framme i Lincoln ser vi snart en inbjudande pub vid vattenbrynet. Ett par pints senare dumpar vi väskorna på respektive hotell innan vi möts upp på Highstreet vid korsningen Guildhall för ett skrovmål och några pints till. Efter maten blir det promenad mot Sincil Bank för inköp av biljetter till priset av 18 pund. Vid vår promenad runt arenan ser vi till vår förtjusning att de har pub, och törstiga som vi är, efter vår strapats, tar vi naturligtvis en pint för att släcka törsten.

Det är först när vi gått igenom biljettkontrollen som vi märker att vi hamnat på bortaläktaren trots att vi hade biljetter till hemmasidan men det kvittar ju oss eftersom vi inte supportar nåt av lagen. Träffar på Lincolns maskot som mer än gärna ställer upp på bild. Både jag och Layer får dessutom känna på matchbollarna då Rotherham värmer upp sin målvakt precis vid hörnet där vi står, endast ett par meter ifrån. Detta är charmen med engelsk fotboll, speciellt på de lite äldre arenorna som är små och kompakta.

KO 19:45 och man märker med ens att Lincoln har en defensiv strategi då de knappt är över mitten så när som på en anfallare. Och mycket riktigt är det bortalaget som tar taktpinnen med fast hand och gör första målet genom Ian Thomas-Moore i 9:e minuten för att 5 minuter senare utökas av Danny Harrison.

Andra halvlek och Lincoln uppträder nu ännu blekare vilket resulterar i att Rotherham gör tre mål till mellan minut ´50 och ´63. I och med detta har matchens spelare Moore gjort hat-trick. Ett mål till 0-6 innan domarn blåser av och hemmalaget går av planen till synes oberörda av nederlaget. Mål är ju alltid kul att bevittna för en opartisk och vi hade ju turen att få jubla tillsammans med de tillresta Millersfansen.

Lincoln City, Sincil Bank, Co-op Stand

Inne på den enorma Supporter Baren vid arenan

Kallt i Sverige, varmt i Lincoln, ljummet i alla fall .... ljummen öl :-)

Colu, LayerRoad och Sir Kem poserar

Vi hamnade bland bortafansen men det var bra drag ... på dom i alla fall.

Målen rasade in och vi småtrivdes bland Rotherham supportrarna

Efter matchen gick vi till närmaste pub för en avslutande pint för dagen. Denna avnjöts vid Ritz, på Highstreet, där många gravöl troligtvis inte avnjöts på samma sätt som för oss ...
Vi lämnar puben och beger oss till respektive logi för en god natts sömn.

Lördagen 26 mars
Alarmet går av precis vid den tid som man sover som bäst, eller om man mot all förmodan vaknar, vänder sig om och somnar gott igen. Klockan är 04:45 och vi får inte somna om. Rälsbussen skulle gå 05:30, så bara upp ur sängen, checka ut. Nattportieren hade vänligt nog redan bakat croissanter och det slank med ett par stycken att äta under färden. Eftersom jag inte förvarnat om den tidiga avgången till Anders blev han väldigt glad över den här överraskningen då han hoppas på en sovmorgon till åtta minst.

På väg till tågstationen messar Colu mig att tåget avgår 05:26. Han hade vänligt nog rundat av till halv sex på eget bevåg! Nu brann det i knutarna, eftersom fyra minuter så här tidigt på morgonen är en evighet. Nästa avgång var först om ett par timmar... Småsprang sista biten och lyckades jobba upp lite svett. Puh! Tack för det Colu ... (det bjuder vi på: redak)

Så här glada ser man ut kl 5 på morgonen i Lincoln

Efter ett par timmar är vi på Kings Cross station igen. Till Colu och Layers hotell, som ligger strax intill, slänger av vår packning och tar bara med det nödvändigaste d.v.s. kamera, pengar, tågbiljetter. Ställer oss att vänta på buss 205 eller 214 som skulle ta oss till Liverpool Street station. Förbi oss passerade, vad som kändes som, hundra bussar innan vår buss till slut behagade komma. Skönt att äntligen vara på väg. Nu skulle vi hinna med 08:30 tåget mot till Colchester. Det trodde vi i alla fall ända till jag kommer på att min tågbiljett ligger i min väska på hotellet... Tryck på stoppknappen! Av bussen, över gatan och första buss tillbaka. Språngmarsch till hotellet och tillbaka. Och samma väntan åter.

Är inte London en mångmiljonstad som borde ha bussavgångar var 10 minut? Efter 20 minuter kommer buss 205. Jippi! Nu var klockan redan nio och tåget fick åka utan oss. Tur i oturen nu för en gångs skull; Nästa snabbtåg gick 09:30 och skulle vara framme endast 6 minuter senare p.g.a. färre stopp. Inget ont som inte har nåt gott med sig...

På Liverpool Street station är det fullt med vägarbeten och bussen stannar inte där utan först vid nästa hållplats. Nu blev det bråttom. Igen! Med endast ett par minuter till godo på avgångstiden sitter vi till slut på tåget.

Hungern började göra sig påmind vid ankomst till Colchester så det blev raka väget till The Playhouse för en engelsk frulle. Mmm, den satt gott. Till efterrätt en pint god ale...
Efter en kort stund kommer Dave och gör oss sällskap. Snart dyker även Philip, engelsmannen som bor i Sverige, upp. Vi tar en pint tillsammans innan vi går vidare till Bricklayers.

På Bricklayers finns även en del Exeterfans denna dag. Ett kort besök blir det bara nu eftersom matchen böjar 13 idag. Iväg på fotbollsbussen som tar oss till arenan.
Hämtar ut de förbeställda matchbiljetterna och så går vi in, och pissar. Sen går vi till våra platser högst upp på kortsidan bakom målet.

Så här glad kan man vara när Colchester gör många mål

Spelarna var också glada

Många gruppkramar blev det ...

Mer jubel ...

Halvglest på läktarna men god stämning

Mer spelarjubel

Vissa spelare firar annorlunda

Bilden säger det mesta ... 5-1

Otrolig match! Se matchrapport.

Efteråt hamnar vi såklart i klubbshoppen för att inhandla lite Souvenirer. När vi handlat klart så hade ju såklart alla bussar till Bricklayers gått och samtidigt så började det ju såklart att regna. Tur att Layer Road och Colu har sina kontakter för dom träffade genast en bekant som hade bil loch vi slapp nu gå.

Alltid lika kul att vara på Bricklayers för att fira efter en seger. Nu ansluter Ginge också. Han var så bakfull att han missade matchen. ”And you call yourself a U´s fan ?”
Många pints bli det och de blir bara godare...

Vi fortsätter till Victoria Inn, en kvarterspub som ingen av oss svenskar besökt förut. En pint senare går vi mot puben Hole in the Wall som ligger högst upp av en oändlig stigning. Musiken här är alldeles för hög så vi går snart vidare till en indisk restaurang som våra engelska vänner absolut vill att vi ska pröva.

Väl inne är det trångt, varmt och gemytligt. Här väntar också Ginge´s fru. Vi beställer någon sorts blandad meny, där vi betalar 17 pund och får äta så mycket vi orkar. Ett par sekunder efter vi beställt kommer förrätten in. Sedan dröjer det och dröjer lite till innan nån av oss tröttnar och säger ifrån. Vi har nu varit i restaurangen i över en timma. Det skulle dröja ännu en kvart innan vår huvudrätt, eller rättare sagt huvudrätter kom. Fat efter fat efter fat till bordet var fullständigt belamrat med mat. Vi fick så vi teg. När sen notan anländer vill de ha 21 pund per person. Då ilsknar Ginge´s fru till och pratar med mannen som tog upp beställningen. På det handskrivna kvittot kan man sedan se att han gjorde avdrag, med en gång, ner till de 17 vi gick med på från början.

Fyra rätt nöjda svenskar efter matchen

Bricklayers efter matchen

Femte från Sverige, Philip slöt upp, liksom Dave som vi kännt länge nu

Hole In The Wall, en pub vid den Romerska ringmuren

Inne på Hole In The Wall, fler vänner möter upp

Tåget tillbaka till London ... ganska sega efter en dag som startade redan kl 04.30

Detta blev sista stoppet för den här kvällen. Mot tåget till London följer Dave, som bor där. Han är sugen på mer öl men vi är fyra trötta svenskar, efter den tidiga uppstigningen som känns som en evighet sen. Vi tackar för denna gång och Colu och Layer går till sitt hotell menas vi tar Piccadilly line till Hammersmith och vårt krypin.

En mycket trevlig resa som varade en stor del av söndagen med, men den dagen var mest en väntan på att flyget skulle lyfta. Vi hade kunnat se Brasilien-Skottland som spelades på Arsenal IP men vem vill se sådan fotboll...

Planet lyfter enligt tidtabellen och landar enligt densamma på Landvetter 21:40 lokal tid.
En felkörning och ett par timmar senare ligger man åter i sin egna säng.

Jag vill tillbaka! När åker vi igen? ;)

Vid tangenterna denna gång: Debutanten Sir Kem