Denis Smith - stenhård klubbikon
Denis Smith var en stentuff försvarare med en minst sagt skadepräglad karriär. Fem benbrott, över 200 stygn över hela kroppen och ett näsben som gick sönder fyra gånger var några av konsekvenserna för den orädda mittbackens tuffa spel. Uppväxt i Stoke-on-Trent med en passion för Stoke City.
Försvararen fostrades i det lokala skollaget med en dröm om att en dag få spela i Stoke. Det var den lokala klubben hans hjärta brann för med spelare som Eddie Stuart, Don Ratcliffe och Dennis Viollet som då lyste upp Victoria Ground samt Smiths passion till sporten.
Denis gjorde succé med skollaget när de vann två raka English School Shields 1962 och 1963. Bland spelare som Jackie Marsh och Bill Bentley var Denis Smith en av grabbarna som sedan tog sig vidare till A-lagsfotbollen. Under hans ungdom hade Smith även spelat för Stoke City som amatör och nådde en final i FA Youth cup 1961 då de förlorade mot Everton. Portsmouth och Spurs försökte locka över den unge försvararen men lyckades inte slita loss honom från de Stoke han hade så stark anknytning till.
Som amatör arbetade Denis som assistent för en rörmokare. Rörmokaren i fråga var även Stokes ordförande vilket gjorde att han fick ledigt för fotbollsändamål. Vid 18 års ålder hade Denis mognat in till en spelare värdig ett proffskontrakt men enligt manager Tony Waddington hade klubben inte råd att kontraktera spelaren. Smith fick acceptera en ynka lönecheck på 12 pund i veckan vilket var en nedgradering från lönen på 20 pund som rörmokare. Detta fick den målmedvetne unge mannen att kämpa ytterligare för att ta sig in i förstalaget och det tog inte lång tid innan han knackade på Waddingtons dörr igen. Den här gången var managern svårövertalad och det krävdes ett ord från de äldre spelarna i Smiths favör. Han påstår själv att de äldre lirarna var trötta på att möta den aggressiva mittbacken på träningarna. Tillslut fick han sitt kontrakt och debuterade mot Arsenal i september 1968, en match som såg Smith dra på sig en straff som Nordirländaren Terry Neill utnyttjade. Bortsett från den incidenten var det en bra debut och inte minst en debut som pumpade upp den unge försvararens självförtroende.
Den hårt tacklande Denis Smith såg nu sig själv som en del av laget och med hjälp av sin kämpaglöd ristade han in sig i startelvan och spenderade 14 år i Stoke där han bildade ett mittbackspar med Alan Bloor. Bloor var den skickligare bollspelaren och spelade för det mesta bakom Smith för att nyttja sin fotbollshjärna och för att städa upp efter Smiths misstag.
Under tiden i Stoke deltog Smith i stora matcher som UEFA cup-kampen mot Ajax och FA-cup semifinalerna på Wembley 1971 och 1972 som till Stokes och Smiths missnöje slutade i två Arsenalvinster. Men framförallt fick han vara med och vinna ligacupfinalen 1972, vilket än idag är Stokes främsta merit.
Under denna tid drog han även på sig det enorma antalet skador som ett resultat av hans hårda och fysiska spelstil. Modet och hårdheten i hans spelstil resulterade även i en plats i “Guinness Book of Records” där han är inskriven som den spelaren som har skadat sig mer än någon annan. En minst sagt färglad karaktär och fotbollsspelare som egentligen inte var bra på att spela fotboll men var bra på att hindra andra (och även han själv) från att spela fotboll.
