Derby County - en sannsaga
Den första gnistan. Det som får lag att gå från ett i mängden till mästarutmanare, som slutligen leder till titlar, historia skrivs och anekdoter skapas som sedan förs vidare genom generationer. Hur får man till den? Onekligen en fråga som vi alla ställer oss rätt ofta.
Tror inte på något vis det går att ge ett tydligt svar om man inte varit med på plats, helst i omklädningsrummet under en längre period eller åtminstone intervjuat flertalet aktörer som varit delaktiga i händelsen. De resurserna finns inte hos Old School Football, men nyfikenheten och teorierna finns där och jag inbillar mig ibland att läser man bara tillräckligt många skildringar (främst då olika biografier) så kommer man kunna lägga pusslet. Eller åtminstone en del av pusslet.
Jag ägnar rätt mycket tid åt att följa så många lag som möjligt i engelska ligan, särskilt under perioden 1960-1992. Just nu försöker jag förstå Derby Countys makalösa lag i början på 70-talet, där uppgången är rätt så tydlig i och med Brian Clough och Peter Taylors entré i division 2- laget i maj 1967. Den tidens mest friska och ambitiösa unga duo, vars ambitioner inte visste några gränser. Det fanns väl ingen i Derby 1967 som ens kunde drömma om två ligatitlar och en Europacupsemifinal.
Statusvärvning - Dave Mackay
En central orsak till Cloughs och Taylors framgångar var värvningstrategin. På den tiden var pengar en del i en framgångsrik klubb, men ofta överskuggades det av en managers förmåga att finna rätt spelare till rätt position i lagbygget (på och utanför plan) och vid rätt tidpunkt i spelarens karriär. Ett område där Clough och Taylor var mästare. Exempelvis pratade de aldrig pengar när blivande lagkaptenen och landslagsbacken Roy McFarland värvades 1967. De var bara väldigt övertygande, med undermeningen: ”vi tar hand om dig.”
Men alla stora eror börjar med en statusvärvning, inte nödvändigtvis den mest dyra eller kända spelaren, men en spelare som får alla att inse att man menar allvar. För Derby County var det Dave Mackay som skrev på 1968.
I Mackay fick de den ledare de behövde och för er som inte hört talas om honom så kommer Old School Football att skriva en mer djupgående artikel om honom längre fram, för det är en av de stora giganterna inom den engelska fotbollen. Han var nyckelspelare i Bill Nicholsons magiska Tottenham Hotspur i början av 60-talet som bland annat vann The Double och som ledargestalt har han få övermän. När han anländer till Derby Co har han klarat sig igenom två svåra benbrott, vilket för de flesta nog skulle varit slutet. Otaliga är de vittnesbörder om hans extrema förmåga att leda lag, på och utanför plan, särskilt förmågan att se och fånga upp medspelare bara genom att ge den uppmärksamhet som de annars inte skulle få. Dessutom var han en lysande fotbollsspelare, men också hård som granit. Vid tiden för Derby tog han klivet ned från mittfält till mittback och såg till att fostra Roy McFarland, som senare skulle ta över som kapten.
Aggressiv värvningstrategi
Följande år tog Brian Clough bilen hem till skotten Archie Gemmill i Preston i syfte att förhindra honom från att skriva på för regerande mästarna Everton. Clough vägrade dock att lämna uppfarten på Gemmills hus och släpptes till slut in och fick sova över. På morgonen var Gemmill en Derby County-spelare och en viktig mittfältsdynamo var säkrad.
När Dave Mackay gick vidare till Swindon 1971 var McFarland etablerad ledare i försvaret och firma Clough och Taylor hade sin efterträdare redan utsedd – den lovande Colin Todd från Sunderland för en gigantisk övergångssumma på 175 000 pund.
Mackay, McFarland, Todd och Gemmill var nyckelfigurerna i ett lag som på några år gick från en grå vardag till Europas finaste fotbollscener. Det fanns givetvis fler spelare i detta talangfulla lag, såsom Kevin Hector, Roy Webster och rutinerade Alan Durban, vilka alla fanns i klubben när Clough anlände. Dessutom köptes spelare som John McGovern, John O Hare, Alan Hinton, Willie Carlin och senare Terry Hennessey och David Nish. Mackay kom dessutom tillbaka som manager, efter att Clough gjort sig ovän med ordföranden Sam Longson och sagt upp sig. Den andra ligatiteln togs under Mackay.
Men bygget var Cloughs och Taylors. Det aggressiva, kaxiga och målmedvetna tillvägagångssättet i hur Clough och Taylor genom sina värvningar skapade ett lag som blev bland de främsta i Europa är ett bra exempel på uppgång i fotbollsvärlden.
