Intervju med Fredrik Larsson
HIF E-zine intervjuar HIF:s målvakt Fredrik Larsson, som under 2002 gjorde sin första säsong som ordinarie målvakt.
I flera år var det Sven Andersson som regerade mellan målstolparna i Helsingborg. Legenden Sven var aldrig skadad och aldrig avstängd. Eller, åtminstone var han inte det fram tills den sista matchen under 2001, då Fredrik Larsson fick göra sin debut.
Under 2002 blev det desto fler matcher för Fredrik, som tog platsen som förstemålvakt framför Conny Rosén. Säsongen innehöll både positiva och negativa upplevelser, men HIF slutade på en fjärdeplats när allting summerades. Nu är vårsäsongsträningen igång och året är 2003. Känslorna är enbart positiva för Larsson, såhär i början av året.
- Allting känns väldigt bra, mycket beroende på att förutsättningarna är väldigt bra med inomhushallen. Det är en fördel att veta att väder och vind inte kommer att påverka träningen. Kvaliteten blir högre på träningarna.
Hur ser träningen ut för er målvakter?
- Vi kör ju gemensam fotbollsträning med laget. Men vi har målvaktsträning på varje fotbollspass, ibland bara som uppvärming och ibland lite längre. Sven Andersson håller i det.
Styrketräningen har ni individuellt program för, hur ser det ut?
- På förmiddagarna är det fotbollspass och sedan på måndagar har vi belastning på ben samt snabbhetsträning. Tisdagarna är det överkropp med tanke på stabiliserande, bröst, rygg och mage. Torsdagarna är det spänst och explosivitet, kan man väl säga.
Du var i flera år Sven Anderssons reserv. Hur känns det att ha honom som tränare?
- Det är inga som helst problem, fungerar bra. Både jag och Sven tränade under så lång tid med Mats (Svensson) och resonerade ungefär likadant och det är inga problem. Visst har ju Sven egna idéer som han trycker extra på och det är positivt med lite nya tankar och funderingar.
Förra säsongen var som sagt den första som ordinarie målvakt för Fredrik. En inte helt innehållslös säsong när man ser i backspegeln. Något han givetvis håller med om när jag tar upp:
- Det var ett hektiskt år, får man säga. Man fick uppleva en hel del. Både med det som hände i Landskrona efter att vi varit så uppskrivna och sedan allt med tränarbyte och allt. Det var väldigt turbulent.
- Men med facit i hand och med tanke på turbulensen och det spel vi presterade före sommaren så var det ändå en godkänd säsong att ändå sluta fyra.
Din egen säsong då?
- För min egen del tycker jag att som en första säsong att vara ordinarie, var det OK. Men jag är långt ifrån nöjd, jag tyckte jag släppte in för mycket mål. Men sedan är det inte sagt att det är mitt fel alltid.
- Men du kan inte gå längre än till dig själv för att hitta felen och jag kan tycka att jag släppte in lite för mycket frilägen som jag normalt sett borde tagit. Sedan har min ryggskada påverkat mig ganska mycket också. Det var, rent ut sagt, ett jävligt frustrerande år med ryggen.
Hur är det med ryggen nu? Jag har hört att det inte ska vara någon fara med själva fotbollen utan bara smärta.
- Jag börjar få grepp om det, känner ingenting i träning men i vissa lägen får jag ont. Det är muskulärt och det enda som rättar till det är träning och vila. Man måste träna rätt och jag har fått extra fyshjälp. Jag kör tre pass extra i veckan för stabilisering i ryggen.
Vad känner du främst att du behöver förbättra i ditt spel till kommande säsong?
- Jag är 26 år, så jag behöver förbättra allting. Det finns inget specifikt, det kanske låter som en klyscha men så är det. Det dröjer antagligen 3-4 år till innan man är på topp. Det är klart att det hjälper att spela matcher, man lär sig olika situationer och så vidare.
- Vi slår för första gången på väldigt lång tid ur underläge och det är alltid lättare att komma underifrån. Det är tack vare att vi inte har fått några nyförvärv men då ska man veta att vår trupp i stort sett är samma som förra året och det är ett väldigt bra lag vi har. Det ser väldigt ljust ut.
Matchningen i träningsmatcherna, vet du något om hur den kommer att se ut?
- Det har jag ingen aning om och funderar inte på heller. Jag fokuserar på min egen uppgift och jag ska spela, så enkelt är det.
