Derbyextra: Denis Law - The King
En av de främsta bollspelarna i Manchester U och Skottland – Denis Law – avslutar sin ligakarriär med en klackspark för Manchester City som skickar ned hans älskade United i andradivisionen.
En märklig avslutning på en fantastisk karriär. Härlig och sorglig på samma gång. I en tid då de två Manchester-klubbarna ömsade skinn. Gamla stjärnor lämnade och nya hade ännu inte riktigt slagit igenom.
Magiskt mål
Det går som på räls med lokförare som Manchester Citys tre stora stjärnor sedan 60-talet. En makalös treenighet. Mike Summerbee tar bollen på egen planhalva och finner Colin Bell, trots att han är omringad av flera Unitedspelare. Bell avancerar och lägger fram bollen till Francis Lee vid straffområdet som drar ut mot höger, men vänder in och med en perfekt passning som går igenom tre Unitedspelare finner den ende utanför treenigheten, nämligen en viss Denis Law som i sin tur klackar in bollen i mål.
Ett magiskt mål och även om det var på vårkanten för dessa fyra gamla storstjärnor, så var det ren och skär fotbollsmagi. Såsom det hade varit på 60-talet och alldeles i början på 70-talet, men en sak stämde inte – Denis Law - för han tillhörde egentligen en annan treenighet.
Två treenigheter
City hade präglats av en treenighet (även om det fanns flera lysande spelare i klubben på den tiden) med Bell, Summerbee och Lee. Ofta gick de en kamp mot just Manchester United om vem som var bäst i England.
Men i United fanns en annan treenighet: Bobby Charlton, George Best och Denis Law. Säsongen 1973/74 lämnade alla tre Old Trafford. Law ansågs som överflödig och fick free transfer av dåvarande United-managern Tommy Docherty. Kanske inte en helt värdig avslutning på en magisk Manchester United-karriär. Elva år och 237 mål på 404 matcher. Den enda skotten som vunnit Ballon d´Or (1964) och med 55 landskamper och 30 mål för Skottland. Två ligatitlar (1964/65, 1966/67) och FA-cupen 1962/63. Tyvärr var han skadad i Europacupfinalen 1967/68. Men summa summarum en karriär värd ett bättre slut, särskilt eftersom han fick veta det definitiva slutet via tv.
En liten kille från Aberdeen
En tunn 15-årig kille från Aberdeen, något skelögd på ena ögat och med glasögon, anlände till Huddersfield 1955. En helt ny miljö. Annan dialekt och Law vantrivdes och hemlängtan var fruktansvärd ända upp i tjugoårsåldern. Men talangen var uppenbar. Law hade allt. Två begåvade fötter, snabbhet, bollkontroll, en känsla för var målburen låg, kunde nicka lika hårt som de flesta sköt med fötterna. Dessutom en kille som hade temperament, utstrålning och var känd för att sparka tillbaka på stenhårda mittbackar.
Efter operationen mot ögonproblemen ökade hans självförtroende ytterligare och 1957 tog Bill Shankly över Huddersfield. Shankly var själv skotte och såg till att ta hand om landsmännen som kände hemlängtan, dessutom fanns få som kunde ingjuta självförtroende i ett lag som just Shankly.
Usel fotboll och tillbaka till England
Ganska snart blev det omskrivna och stora övergångar för Laws del. Först till Manchester City och sedan italienska Torino. Tiden i Italien sammanfattade Law med orden:
”The people where lovely. The football was awful.”
Law hamnade ensam på topp med engelsmannen Joe Baker medan resterande spelare fokuserade på försvar i sann catenaccio-anda. Detta i kombination med att skotten kanske var väl ung för äventyret gav hemlängtan.
Matt Busby följde utvecklingen och efter ett tag lades ytterligare en gigantisk summa (brittiskt rekord på 115 000 pund) på att få över Law till Manchester.
I United fanns Bobby Charlton och snart skulle George Best anlända. Resten är stor fotbollshistoria, men sällan har väl ett engelskt eller europeiskt fotbollslag haft en mer potent och talangfull forwardstrio.
Manchester Uniteds storhetstid toppades med Europacupen 1968, men därefter gick det allt snabbare utför. Nya managers anlände och forwardstrion blev inte yngre – eller för George Best del, mer skötsam – och under 1973/74 var alla borta.
En gigant
Law firar inte det magiska klacksparksmålet 1974. Istället rör han sig stilla tillbaka till mittpunkten, bland överlyckliga City-spelare. Målet gjordes i den 81:a minuten i den sista matchen för säsongen i derbyt på Old Trafford och innebar (efter att några andra resultat gått emot United) att Manchester United flyttades ned till andradivisionen. En match som för övrigt fick blåsas av i den 85:e minuten efter en planinvasion. Resultatet fastställdes dock till 1-0 för City. Klacksparken blev Laws sista spark i engelsk ligafotboll.
Även Citys treenighet skulle snart brytas upp, men vilka lirare. Colin Bell, Mike Summerbee, Francis Lee, George Best, Bobby Charlton och Denis Law. Den sistnämnde även kallad för The King av United-fansen. Kort och gott.
Några klipp från äldre Manchester-derbyn ålus en boxningsmatch mellan Norman "Bite yer Legs" Hunter och Francis Lee...
Läs gärna artikeln om självaste Colin Bell - Manchester Citys Nijinsky
Denis Laws klacksparksmål på Old Trafford 1974
En liten hyllning till Denis Law
