En av de största, men minst kända

White Hart Lane 1971. Hela 52 000 på arenan. Över 50 000 utanför som inte fick plats. Arsenal behövde en vinst eller 0-0 för att vinna ligan. För någon vecka sedan såg det ut som om man tappat titeln mot Leeds. Men på White Hart Lane var det ett beslutsamt The Gunners och blott 19-årige Ray Kennedy nickar in det avgörande målet, men inte bara det, han slutar även som mästarlagets meste målskytt under säsongen.

I och med Charlie Georges avgörande mot Liverpool i FA-cupfinalens förlängning blev så managern Bertie Mees Arsenal blott det andra laget under 1900-talet att ta hem en dubbel (FA-cupen och ligan). Ödets ironi för Spurs, som var den första klubben att ta hem dubbeln 1960/61.

Lysande framtid

Unge Ray Kennedy skulle gå en lysande framtid till mötes. Så pass lysande att han blev den brittiske spelare som tagit hem flest titlar av alla, förutom Manchester Uniteds fenomenale Ryan Giggs.

Och vem kunde väl ana? Ja, inte Englands kanske allra störste genom tiderna – Stanley Matthews – som släppte då 16-årige Kennedy från Port Vale med budskapet att Kennedy var för långsam för att bli en fotbollsspelare. Men 1968 lyckades han ta sig till Arsenal, där det förutom dubbeln 1970/71 också inkasserades en seger i Inter Cities Fairs Cup 1969/70. Lagets bäste målskytt under tre säsonger till dess att han skrev på för Liverpool i slutet av säsongen 1973/74. Arsenals mästarlag från 1970/71 höll på att långsamt brytas isär och några tuffa år väntade The Gunners, men inte Kennedy.

Liverpool betalade 180 000 pund för anfallaren Kennedy som anlände i samband med att den legendariske managern Bill Shankly sa upp sig, vilket överraskande nog accepterades. Shankly sade nämligen upp sig vid flertalet tillfällen under karriären, men denna gång sa ledningen ja, något som i efterhand visade sig vara en olycka för Shankly, som nog egentligen velat stanna kvar. Det var dock Shankly som initierat Kennedys övergång, även om det var ordföranden Sir John Wilson Smith som genomförde affären.

Succé som yttermittfältare

Stor, såg otymplig ut, men ändå osedvanligt kvick, främst med boll. Eller kanske framförallt listig. Kunde ta sig till positioner ingen såg. En mästertaktiker med en begåvad vänsterfot, där han nämns i sällskap som Peter Thompson och John Barnes.

Det sägs att Shanklys efterträdare – Bob Paisley - läst någonstans att anfallaren Kennedy som ung spelat som mittfältare och under försäsongen insåg han att engelsmannen var lite för långsam för att konkurrera med Kevin Keegan längst fram, då John Toshack stod för target-spelet. Paisley gav Kennedy tröja nummer fem, vilket i Liverpool då var vänstermittfältarens position. Resten är historia.

I kanske ett av de bästa lagen genomtiderna skulle Ray Kennedy ta hem fem ligatitlar, en ligacup, fyra Charity Shield, tre Europacuper, en UEFA-cup samt en Super Cup.
 

I början av 80-talet anlände en irländare vid namn Ronnie Whelan, vilken ganska snart skulle konkurrera ut Kennedy om tröja nummer fem och i januari 1982 skrev engelsmannen på för Swansea City, med vilka han skulle vinna walesiska cupen, men sejouren skulle bli allt annat än positiv. Swanseas dåvarande manager (tillika Kennedys gamle lagkamrat i Liverpool) John Toshack anklagade vid ett tillfälle Kennedy inför media för att inte ge allt för laget. Tyvärr handlade det inte om inställning, utan redan då hade Parkinsons sjukdom börjat ta över Kennedys kropp. Diagnosen fick han redan vid 35 års ålder och bara ett par år före - efter en sista säsong med Hartlepool - hade han blivit tvungen att lägga skorna på hyllan 1984.

Det blev också 17 landskamper för England, vilket kan tyckas lite futtigt, men det säger det mesta om Ray Kennedy som en under hela karriären var en konstant underskattad spelare. Men för de han spelat med och mot verkar alla helt eniga, eller som Liverpoollegendaren Ian Callaghan uttryckte det - Ray Kennedy var en av de bästa mittfältare han sett i Liverpool.
 

Ett kortare reportage om Kennedy från Liverpool-tiden
 

Avgörandet mot Spurs 1971