En blomma som slog ut sent - Martin Keown
Martin Keown är mest känd för sina insatser i Arsenals mittförsvar och lyckades med konststycket att peta Steve Bould. Men Martin Keowns karriär började tidigare än så och är ett exempel på en spelare som tagit sig fram, trots att han aldrig setts som självklar.
Old School Football handlar ju om tiden före Premier League. Martin Keown var 26 år när Premier League startade och hans karriär är nästan uteslutande förknippad med Arsenals framgångar under andra halvan av 90-talet och första delen av 2000-talet. Keown spelade i Arsenal 1993 till 2004 och fick vara med om tre ligatitlar, tre FA-cupvinster och en Cupvinnarcupseger.
När det gäller Cupvinnarcupen 1993/94 spelade han matcher i turneringen, men var inte med i finalen, så egentligen kom hans första stora titlar dubbelsäsongen 1997/98 (ligan och FA-cupen) vid 32-års ålder.
Allt började i Arsenal
Martin Keown föddes i Oxford och var rätt lovande i Gaelic Football innan han skrev ungdomskontrakt med Arsenal 1980. Efter lån till Brighton and Hove Albion fick han så göra debut för Arsenals A-lag 1985. Då var Don Howe manager, men när George Graham tog över i maj 1986 gjorde han ganska raskt bedömningen att Keown inte var en del av hans plan att göra Arsenal till ett mästarlag igen. Han såldes för 200 000 pund till Aston Villa.
Ett Villa som var inblandad i en nedflyttningsstrid och Keown kunde inte förhindra katastrofen. Däremot var han en viktig kugge i det lag som under Graham Taylors ledning förde upp klubben till högstadivisionen efter endast en säsong.
Tuff tid i Everton
I augusti 1989 hade Everton med managern Colin Harvey lämnat ett rätt högt bud på den numera eftertraktade mittbacken. Tyvärr anlände han till ett gammalt mästarlag på väg utför, men det började bra. Under en period på hösten toppade Everton tabellen med Keown som mittback och det fanns hopp om att det skulle hålla hela vägen.
Men det sket sig. Ganska så rejält. I Everton fanns ett begynnande dike mellan de som varit med och vunnit en massa titlar och de som kommit till klubben på senare år. Martin Keown hamnade mitt i skottlinjen. Han ansågs vara gnällig och med en förkärlek för att tro sig vara skadad när så inte var fallet. Gamle stormålvakten Neville Southall sågade Keowns inställning jäms fotknölarna i sin biografi. Tills slut blev stämningen så infekterad att vid ett restaurangbesök med hela laget, råkade Keown i handgemäng med Evertons irländske stjärna Kevin Sheedy. En händelse som nådde tidningarna och var märklig ur två perspektiv, dels för att middagen i sig var ett försök att ena gänget, dels för att Sheedy nog var den som var minst benägen att ta till nävarna bland de äldre rävarna i Everton. Managern Colin Harvey avgick och Howard Kendall återvände som manager.
Debut för England
Under Kendall skulle Keown göra debut för England, där hans gamle manager från Aston Villa - Graham Taylor - nu var förbundskapten. Kendall insåg dock att de rutinerade spelarna i hans lag inte ansåg att Keown var av det rätta virket. Dessutom ansåg han själv att Keown var visserligen en mycket atletisk spelare, men räddades flertalet gånger av målvakten Neville Southall, då han ofta hamnade i problematiska situationer i eget straffområde.
Evertons då vice ordförande och nuvarande huvudägare och ordförande – Bill Kenwright – var god vän med Arsenals dåvarande vice ordförande David Dein. På Kendalls uppmaning började de båda vännerna prata lite lätt om Keown och i början av 1993 såldes han till Arsenal.
I efterhand har Howard Kendall erkänt att det kanske var ett av hans största misstag på transfermarknaden.
Succé i Arsenal
Martin Keown skulle ta titlar med Arsenal, långsiktigt peta Steve Bould och till slut få ihop 43 landskamper för England. Men även där var det inte några självklarheter. Graham Taylor gav honom chansen, men Terry Venables ignorerade honom helt och det dröjde tills 1997 och under ledning av Glenn Hoddle som en ny chans uppenbarade sig. Kevin Keegan var nog den förbundskapten som gav Keown störst förtroende, då han fick bära kaptensbindeln i en match mot Finland. Under Sven-Göran Eriksson började åldern ta ut sin rätt och även om han fick följa med till VM 2002, så blev det inget spel och därefter pensionerade han sig.
Arsenal lämnade han 2004 för korta insatser i Leicester, Reading och Wembley FC.
Martin Keown är på många sätt en fascinerande spelare som mer än någon annan bevisar att alla kan blomma ut sent och hur stor skillnad det kan vara mellan att vara kugge i vissa miljöer och rätt medioker i andra.
