Fallna Hjältar: Paolo Rossi
En av de största VM-spelarna genom tiderna är död. Den italienska centern Paolo Rossi, som hade sin allra största stund när han på egen hand sänkte Brasilien i VM 1982, avled under onsdagen efter en tids sjukdom.
När jag var 11 år gammal så var jag så arg på Paolo Rossi att jag grät. Jag var i den där åldern då fotbollen tog över mitt väsen. Jag levde,andades och sov fotboll. 24 timmar om dygnet var det så. Nu var det VM och mitt Brasilien med min store ungdomshjälte Zico hade brutalt blivit utslagna av Italien och den där smale,klene och irriterande Rossi hade gjort tre mål.
Nu sitter jag här 38 år senare och känner att det faktiskt kommer en tår igen.
Det finns något starkt berörande med att stora stjärnor från min ungdom går bort. Det är som att en bit av min egen historia och, i någon mån en bit av mig själv som försvinner. Det får mig också att med brutal tydlighet påminnas om min egen dödlighet. Det kan låta som pompöst dravel men det är icke desto mindre sant. När jag nås av nyheten om Paolo Rossis bortgång så bränner det till lite grann i själen.
Paolo Rossis fotbollskarriär tillhör inte de här tydliga och utstakade framgångssagorna. Han tog en väg kantad av kringelikrokar och skandaler innan han stod på toppen och under några sommarveckor 1982 hyllades som världens bästa anfallare.
Mångsidigt register
Den Toscana-födde Rossi har av många ansetts vara en typisk straffområdesspelare. En “Fox in the box” som excellerade med att exploatera misstag av motståndarna och att hugga på returer från medspelarna. Han hade dock en betydligt större arsenal av egenskaper än så. Han var aldrig något fysiskt praktexemplar och fick lita mycket till sin rörlighet och sin list. Rossi var på många vis en kvick och elegant forward som hade teknik,balans och en blixtsnabb reaktionsförmåga. Hans brist på fysisk styrka gjorde att han fick lita till sin förmåga att läsa spelet och att ha ett positionsspel som alltid gav honom ett par extra tiondelar mot sin försvarare.
Rossi började sin karriär som högerytter eftersom man ville se till att han slapp de tuffa närkamper som det följde med att vara central forward. Det var när han fick byta till centerpositionen som det började hända grejer.
Vägen till toppen
Redan som 16-åring kom Paolo Rossi att tillhöra Juventus organisation. Hans tid som Serie A-stjärna låg dock långt framme och mellan åren 1972-1975 blev det lika många framträdande för Juventus i Coppa Italia som det blev knäoperationer, nämligen tre stycken.
Mot bakgrund av skadehistoriken och hans inte helt klockrena fysik så fanns det de som tvivlade kraftigt på den unge toscanarens framtidsutsikter. Han lånades ut till Como, där han fick göra sin serie A-debut. Han gjorde emellertid ingen större lycka.
Lanerossi Vicenza belutade på att satsa på att låna in Rossi och skola om honom från ytter till center. Detta gav genast resultat och han vann skytteligan i Serie B på 21 mål. Hans framfart var en direkt orsak till att Lanerossi kunde ta steget upp i Serie A. Där fortsatte centerns målaptit och hans 24 mål under sin debutsäsong i Serie A innebar att han blev den första i historien som vunnit skytteligan i Serie B och Serie A under två på varandra följande säsonger. Lanerossi slutad på en sensationell andraplats och Rossi var nu mogen för större uppgifter.
Gli Azzurri och Enzo Bearzot
Rossis näsa för var målet var beläget hade inte undgått förbundskaptenen Enzo Bearzot, och han ville satsa på den nye stjärnan. Han blev uttagen till VM 1978 och hans prestation i den turneringen har på något sätt fallit i glömska i skuggan av vad han skulle prestera fyra år senare.
Tillsammans med yttern Franco Causio, och den granithårde centern Roberto Bettega, uträttade Rossi stordåd. Hans tre mål och fyra assist under turneringen gav honom både en plats i All Star Team och silverbollen som den näst bästa spelaren i hela turneringen. Det var faktiskt ganska nära att det hade blivit VM-final redan där och då.
Problem på klubbnivå
Det ville dock inte stabilisera sig för Rossi på klubbnivå. Vicenza åkte snart ut igen, samtidigt som det faktum att han ägdes av såväl Lanerossi Vicenza som Juventus hade behövt lösas. Lanerossi hade hostat upp 2,6 miljarder lire för att göra Rossi till sin. Det hjälpte som sagt inte. Lanerossi åkte ut och Rossi, som hade haft en säsong med skador, lånades ut till Perugia.
Totonero
1980 briserade en stor bettingskandal i Italien och Paolo Rossi stod på den anklagades bänk. Han befanns skyldig och fick tre års avstängning från fotboll. Den domen kom senare att reduceras till två år. Rossi missade EM 1980 och ansåg sig själv vara utsatt för ett justitiemord.
VM 1982
Många var kritiska till att Rossi togs ut till VM 1982. Han var i dålig fysisk form och hade precis återvänt i spel, nu i Juventus som hade köpt tillbaka honom. Journalisterna var inte mindre kritiska efter gruppspelet där Italien halkade vidare på ett bananskal efter tre oavgjorda matcher.
Omdömet om Rossi var att han hade varit spöke som hade vandrat omkring på banan utan mål eller riktning.
I det andra gruppspelet exploderade det dock för Italien i allmänhet och Rossi i synnerhet. Efter att ha slagit de regerande världsmästarna Argentina med 2-1 så följde den direkt avgörande matchen om en finalplats. Det var inga mindre än Brasilien som stod för motståndet. Rossi lät sig dock inte imponeras utan var skoningslös när han vid inte mindre än tre tillfällen exploaterade brassarnas misstag och arrogans. 3-2 till Italien efter hattrick av Rossi. Nu pratades det inte om spöken längre.
Två mål i semifinalen mot Polen och det förlösande 1-0 målet i finalvinsten mot Västtyskland gjorde att Rossi var framme vid sina drömmars mål, VM-guld! Det blev en trippel i utmärkelser i form av en plats i All Star team, golden ball för bästa spelare i turneringen samt golden boot för bästa målskytt. Rossi var nu definitivt en av världens bästa spelare.
Framgångar på klubbnivå
Rossi hade länge presterat på högsta nivå på landslagsnivå. Nu kom även framgångarna på klubbnivå och han var en stor och viktig del i det Juventus som vann Serie A 1983-84 och dessutom vann man Europacupen i den ödesmättat tragiska finalen mot Liverpool 1985. Han bildade en framgångsrik trio med fransmannen Michel Platini och polacken Zbigniew Boniek. Även om Rossi fortsatte göra en del mål så kunde hon ofta använda sin list till att dra med sig försvarare ur position och ge plats åt de bägge internationella stjärnorna att komma bakifrån och avsluta.
Slutet på karriären
Rossi blev uttagen till VM ytterligare en gång. Det var i Mexiko 1986, men nu var hans stjärna dalande och den dåvarande Milan-spelaren fick se hela turneringen från bänken.
Den korta sejouren i Milan blev allt annat än lyckad och 1986-87 var det dags för Rossis sista säsong. Han spelade då för Verona och hjälpte dem till en fjärde plats i Serie A.
Eftermäle
Rossi var utan tvekan en av de allra största i sin generation och han håller fortfarande rekordet som Italiens mesta VM-målskytt genom tiderna med nio mål. Ett rekord han för övrigt delar med Christian Vieri och Roberto Baggio.
Det blev 48 landskamper och 20 mål. Ser man till att han gjort i princip hälften av dem i två mycket framgångsrika VM-turneringar så står det ganska klart vad fotbollsvärlden i allmänhet och Italien i synnerhet kommer att minnas honom för.
Efter karriären fungerade Rossi bland annat som expert för Rai och Sky Sports.
Han avled alltså under onsdagen. Dödsorsaken har ännu inte specificerats men italienska medier har rapporterat att han sedan länge kämpat mot en svår sjukdom.
Nu har “Pablito” gått sin sista match och han kommer att för alltid vara inskriven i fotbollshistorien som en av de allra största.
