Mönstret känns igen - del 2
Här fortsätter analysen av lördagens hemmapremiär mot Malmö.
IFK startade också piggt och skapade ett antal mycket kvalificerade chanser. Dock utan att få till det i de avgörande lägena. Därefter kom matchen att utveckla sig som så många matcher gjorde förra året. Efter en stark IFK-dominans där endast målen saknas faller laget mer eller mindre ihop och man bjuder in motståndarlaget att mer och mer ta över matchen för att till slut helt kapitulera och låta det andra laget göra som de vill. Det är dock ännu för tidigt att säga att det kommer att bli en trend även i år utan vi måste vänta några matcher innan vi kan säga att oförmågan att utnyttja ett spelmässigt övertag till att göra mål är något som även kommer att prägla IFK-säsongen 2002.
Förhoppningsvis rör det sig bara om tillfälligheter men helt klart är det oroande att IFKs spel hittills i år har stora likheter med förra årets katastrofsäsong. När Issa blir fulltränad och får lite mer matchvana kommer han dock att förvalta sina chanser på ett bättre sätt än i lördags. Issa kommer med tiden att bli en väldigt nyttig och effektiv spelare som tillför dimensioner till IFK som det var många år sedan man såg. Vi måste bara ha tålamod och ge honom lite tid, matchen mot Malmö var trots allt endast hans tredje från start sedan han kom till IFK i början av året.
Samtidigt måste vi komma ihåg att de två utvisningarna som drabbade IFK på ett mycket effektivt sätt förstörde lagets chanser att kvittera. Fram tills dessa utvisningar ledde MFF bara med 1-0 och med elva man kvar på planen hade IFK mycket väl kunnat kvittera. Klart är att Malmö inte hade vunnit med 3-0 om samtliga IFK-spelare sett till att få vara kvar på planen hela matchen.
Än finns ingen anledningen till oro men skulle mönstret bestå i de kommande matcherna kan det nästan två månader långa VM-uppehållet efter omgång 7 komma som en räddande ängel. Har IFK inte fått ordning på målskyttet till dess får man då två månader på sig att rätta till och finna en lösning på problemet. Vi bör definitivt inte drabbas av panik ty det återstår trots allt 24 omgångar och 72 poäng att spela om.
Något som dock omedelbart måste få ett slut är att spelarna likt förra året börjar att hänga med huvudena när det går lite emot dem. Det är rent sorgligt och skamligt att se hur flera av spelarna så fort laget får en liten motgång viker ned sig och blir mer eller mindre apatiska i sitt agerande. I den andra halvleken var de gånger som IFKarna vann en närkamp lätträknade. Detta är något som de ansvariga kring laget direkt måste ta i tu med och få en lösning på omgående. I detta sammanhang ligger ett stort ansvar på lagkaptenen Thomas Olsson som måste ta sitt ansvar och måste få med sig sina lagkamrater att kämpa och ge järnet matchtiden ut. En eloge i detta sammanhang måste ges till Alexander Östlund som under sitt korta inhopp visade upp en total kompromisslös inställning och gav järnet ändå fram till dess att domaren blåste för full tid. Även nye målvakten Balázs Rabóczki har denna totalt proffisionella inställning som dessvärre nästan många andra spelare i IFK laget helt verkar sakna. Det är dags att visa att man är värdig att bära den vita tröjan med den blå stjärnan.
En som definitivt i matchen mot Malmö saknade denna professionella inställning var Mikael Blomberg som genom sitt fula och brutala överfall bakifrån mycket effektivt förstörde dagen för resten av laget och inte minst för alla oss supportrar. Den utvisningen var solklar och ingen att diskutera men samtidigt var den totalt onödig. En spelare måste ha lite mer kyla än att bara söka hämnd för att man själv strax innan blivit bryskt behandlad utan åtgärd från domaren. Blomma bör utnyttja de matcher som han blir avstängd till att reflektera och komma till insikt att hans agerande i matchen mot Malmö inte är acceptabelt. Hoppas innerligt att vi slipper se något liknande på en fotbollsplan igen.
